Nyhet

Livet blir bättre, BRIS chatt efter programmet med Emma Igelström

2012-02-01

Många barn får en tuff start i livet. I den här programserien är budskapet enkelt: Ge inte upp, livet blir bättre. För lite mer än ett år sedan tänkte Emma Igelström ta sitt liv. Ätstörningar hade förstört simkarriären och alkoholen tagit idrottens plats. Emma berättar i Livet blir bättre.

Många barn växer upp med missbrukande föräldrar, en skamfylld erfarenhet de ofta döljer för sin omgivning. Men de är inte ensamma.

Många barn får en tuff start i livet, där de växer upp med mobbning, övergrepp, missbrukande föräldrar eller rädslan för att leva öppet som homosexuella. Ibland är starten så tuff att det handikappar dem socialt. I värsta fall går det så långt att barn funderar på att ta sina liv.

I programserien är budskapet enkelt: Ge inte upp, livet blir bättre. Renée Nyberg möter ett antal kända svenskar som berättar sina djupt personliga historier om smärtsamma erfarenheter som barn. Men de berättar också att livet blev bättre till sist.

Några av dem som medverkar är Patrik Sjöberg, Emma Igelström, Anton Hysén, Sanna Bråding, Dogge Doggelito och Jessica Andersson.

Viktigaste hittills

Emma Igelström är en av världens bästa simmare genom tiderna. Hon har bland annat fyra VM-guld och var första kvinna under drömgränsen 30 sekunder på 50 meter bröstsim. Men i kvällens avsnitt av Livet blir bättre får hon sin viktigaste medalj, en belöning från Anonyma Alkoholister för att hon har varit nykter i ett år. Då har det gått drygt ett år sen Emma Igelström tänkte ta sitt liv en kall novemberkväll 2010.

Kollapsade till slut

Idag mår Igelström bra igen, efter en sjukdom som har plågat henne sen barnsben. Emma Igelströms första missbruk var att vinna. Hon var helt besatt av de snabba belöningar som tävlandet gav. Rädslan för att misslyckas gjorde att hon fick ätstörningar. Efter ett antal år av extrem belastning på kroppen kollapsade hon till sist ett halvår innan OS i Aten 2004, ett tragiskt slut på hennes idrottskarriär. Men lidandet tog inte slut där. Ångesten över att inte ha kvar identiteten som idrottsstjärna gjorde att Igelström började missbruka alkohol, en mardröm som pågick till för ett drygt år sen då hon bestämde sig för att livet måste bli bättre.

Chatta med BRIS

Vad kan vi vuxna göra för att hjälpa?, efter varje avsnitt av Livet blir bättre kan du chatta på tv3.se om kvällens ämne med experter från BRIS. Läs hela chatten här. Kvällens frågor besvarades av Jonas Farsèn, Birgitta Havstad och Fredrik Löfgren.

Moderator: Välkomna till kvällens chatt! Birgitta, Fredrik och Jonas börjar svara på frågor så fort programmet är slut.

Benice: Vad gör jag med min vän som mår dåligt det har gått så långt att jag ninte vet om jag orkar vara vän med henne ens längre:(

Fredrik Löfgren: Hej! Vilken bra vän du är som bryr dig om din vän och att hon mår dåligt. Det kan vara bra att ta stöd om man mår dåligt eller vill hjälpa någon som mår dåligt. Om man behöver professionell hjälp är det bra om kontakten tas med någon som är inriktad på det område problematiken handlar om. Stödet kan också finnas bland familj, vänner och omgivning. Desto fler möjligheter som öppnas och kan stötta, desto bättre. Du och din vän får så klart gärna höra av er till oss på BRIS.

Benice: Jag vet inte längre vad jag ska göra med min vän.Hon vill att jag ska försöka hjälpa henne,men när jag väl försöker så blir hon as dryg och allt..Jag vet inte om jag klarar av att vara vän med henne längre för jag själv har precis kommit upp ur de där självmordsträsket!:S HJÄLP MIG!

Jonas Farsèn: Hej Benice! Till att börja med vill jag säga att jag blir glad att läsa att du försöker att lyssna på och hjälpa din vän! Jag blir också glad att läsa att du mår bättre. Att din vän reagerar som hon gör handlar kanske om att hon har svårt att ta emot din hjälp just nu. Känner du att du inte orkar att stå kvar just nu och ta emot det som din vän riktar mot dig ska du kanske berätta det för henne. Din kompis kanske skulle må bra att prata med någon som inte står henne så nära till att börja med? Till exempel till BRIS kan hon höra av sig anonymt när hon känner för det. Var rädd om dig!

isabelle: Ser alla ens frågor?

Moderator: Ja, frågorna som besvaras här i chatten är synliga för alla. Om du inte vill det så hänvisar vi till www.bris.se eller www.hjalplinjen.se där du kan hitta information om hjälporganisationer för flera olika ämnesområden.

ledsentjej: jag känner att jag inte vill leva längre :( vad ska jag göra?

Jonas Farsèn: Hej! Trist att det känns jobbigt för dig just nu. Det kan kännas jobbigt att bara tänka på att prata med någon men oftast är det just det som kan göra skillnad. Du är välkommen att kontakta BRIS antingen via www.bris.se eller ring 116111.

Maria: Besvaras alla frågor?

Moderator: Vi svarar på så många vi hinner, men alla kan tyvärr inte besvaras. Om din fråga inte får svar så hänvisar vi till www.bris.se eller www.hjalplinjen.se.

miia: jag vill ha en ätstörning? är jag galen?

Fredrik Löfgren: Hej miia! Jag tror inte att du är galen. För att kunna ge dig ett bra bemötande på det du skriver så skulle jag behöva få veta lite mer kring varför du vill ha en ätstörning, är ätstörningen ett medel för att uppnå något annat? Du får gärna kontakta BRIS direkt och prata vidare om detta, vi stöttar dig gärna. Kontaktuppgifter hittar du på www.bris.se.

Jennie: Jag har varit nere i träsket och jag säger verkligen som Emma gjorde; allt handlar om att ändra tankar och värderingar här i livet. Oavsett vilka misstag man gör och har gjort, så finns det alltid en ny morgondag med en ny chans. Varje dag har jag chansen att bli den person jag vill vara. Livet är den finaste gåvan vi fått och jag försöker njuta varje sekund av det. Oavsett vad vi gör, är livet det enda vi harkvar. Meningen med livet är kanskeinte alltid att vara lycklig. Meningen med livet är nogbara att leva det som finns att leva och göra det bästa av det. Det kommer alltid innehålla både värme och nederbörd, men det är liksom meningen. Det är så det ska vara och kommer vara, och absolut ingenting att gräva ner sig för. Det är livet. Härda ut det hårda och njut desto mer av det goda. Man måste få låta sig själv slå i botten och också erkänna det. Man måste få må dåligt och tycka att livet är skit ibland. Men man måste även låta sig själv få vara lycklig och njuta av det goda. Det goda finns faktiskt överallt omkring oss och uppenbarar sig påen massa olika sätt. Det gäller även de sämre sakerna här i livet. Den enda som väljer ur vilket perspektiv du ser allt och därmed också vad du ser, är du. Den enda som bestämmer vad som omger just dig, är du själv. Vi själva är våra största fiender. Låt aldrig något stoppa dig från att vara lycklig. Kram till er alla!!

Fredrik Löfgren: Hej Jennie! Härligt positivt mail. Ha en bra kväll.

Amanda: vart ska vuxna över 18år söka sig till om de behöver hjälp med annorexi/bullemi?

Jonas Farsèn: Hej! Det finns flera ätstörningsenheter runt om i Sverige. En del av dessa finns listade på www.abkontakt.se

orolig tjej: hur ska man göra för att få bort självmordstankar?

Jonas Farsèn: Hej! Det kan kännas jobbigt att bara tänka på att prata med någon men oftast är det just det som kan göra skillnad. Du är välkommen att kontakta BRIS antingen via www.bris.se eller ring 116111. 22:10, 1 februari 2012

Namn: Ja vet en som dricker ganska ofta och mår pysiskt dåligt och inte kan sova på nätterna vad ska jag göra för att hjälpa henne?

Fredrik Löfgren: Hej! Att finnas och vara en vän som lyssnar kan ofta vara det stöd som behövs. Både i samtalet men också som bollplank och vän när man söker kontakt med professionell hjälp. Både du och din vän får gärna höra av sig till oss på BRIS.

anonym: Hur ska man stötta sitt barn utan att kraven blir för stora?

Birgitta Havstad: Hej. Ja, visst är det intressant att skiljelinjen mellan att stötta och att pressa ligger så nära varandra? Om man hela tiden tänker och känner att "du duger så bra som du är" så hittar man nog rätt balans, tänker jag. Alla är ju perfekta bara i det att de finns.

anonym: Hur kan BRIS hjälpa ett barn som inte vill leva?

Fredrik Löfgren: Hej! Framför allt så får man gärna kontakta oss om man vill ha någon som lyssnar på en och som kan hjälpa till att sortera tankar. Vi kanske kan tillföra något nytt, en tanke som inte tidigare har tänkts eller hitta en mening som inte kunde sägas med ord innan. Kontakta oss jättegärna, ni hittar oss på www.BRIS.se

Lovisa: Hej jag är 15 år och jag orkar inte hålla detta längre jag ser hur glad och pigg ut men på insidan är jag snart död jag blir små mobbad hela tiden. Jag är alltid den rika "berömda" tjejen som alla följer men jag önskar att någon gång att alla ska ge sig och att jag bara blir osynlig.. Snälla hjälp mig vad gör jag nu?? Tack..

Birgitta Havstad: Hej. När jag läser ditt mejl får jag en känsla av att det ligger en berättelse bakom dina ord, som vill komma ut. Har du prövat att berätta din historia? Till BRIS kan du både ringa, mejla och chatta. Där finns kloka vuxna som lyssnar. Du kan också höra av dig till BRISforum där du kan få svar från ungdomar. Hoppas du kommer att känna dig bättre.

Anonym: Är detta ett normalt eller ätstörningsbeteende? 1. Planerar vad jag får och inte får äta. 2. Tänker hela tiden vad jag "får" äta härnäst. Och hur mycket av det. 3. Tänker i princip hela tiden hur jag måste och känner samtidigt press om att jag måste se smalare ut. och bli "perfekt"- jämt ångest av saker jag ser och hör om mat. Kan till och med rysa om jag hör något friterande eller stekning ute i köket./ Tjej 16

Jonas Farsèn: Hej! Det du beskriver låter definitivt som en ätstörningsproblematik. Försök att ta tag i detta och du kan skapa dig ett friare liv. Detta kan du till exempel göra genom att tala med någon du litar på. Vil du vara anonym är BRIS ett alternativ där du kan reflektera med någon över din situation och dina tankar. Tack för att du skrev!

Endotjej: Jag har inga missbruk.. Men jag känner många dagar som de tas upp i livet blir bättre.. jag fick en diagnos nyligen av läkare.. men ingen tar en på allvar.. Jag skulle aldrig vilja ta livet av mig för jag har en underbar son.. men jag kämpar ofta mot tankarna att alla skulle ha de bättre utan mig..Vart kan man vända sig när man mår så dåligt?

Fredrik Löfgren: Hej! Den respons som vi får från många barn som kontaktar oss är att det är skönt att ha någon som lyssnar på en. Har du någon du kan och vill vända dig till? Gå in på www.hjalplinjen.se och se om det kan vara något från dig.

Emma: Hur ska man berätta för någon.. När det inte är någon dom märker något

Jonas Farsèn: Hej! Det låter som att du har något att berätta! Du är varmt välkommen att höra av dig till oss här på BRIS. www.bris.se eller ring 116111

miia: men hur kort tid varar chatten? såååå dåligt

Moderator: Chatten fortsätter en stund till. Om du inte hinner få svar på din fråga i kväll så hänvisar vi till www.bris.se eller www.hjalpkallan.se där du också kan få hjälp.

zarah: Hej! Min pappa är alkolist, vad kan jag göra för att det inte ska "gå för långt"?

Birgitta Havstad: Hej.Tack för ditt mejl. Jag vet inte hur gammal du är, men jag tänker att i vilket fall som helst är din pappa den som är den vuxne av er två. Han är den som har ansvar för hur mycket han dricker och hur han är mot dig. Du kan höra av dig till BRIS om du vill prata, mejla eller chatta med någon vuxen. Ibland kan man behöva hjälp att sortera vad man kan göra och vad man måste släppa.

angel: livet är bara helvetet,lika bra att ta livet av sej

Fredrik Löfgren: Hej! Livet är som en bergochdalbana för de flesta av oss, vi har bra dagar och dåliga dagar. Det är du som bestämmer över ditt liv, och vet hur du känner. För Emma blev den djupa dalen en vändpunkt och idag har hon hon flera bra saker i sitt liv som hon kanske inte såg just då. Vill du prata vidare om detta får du gärna kontakta oss på www.bris.se eller www.hjalplinjen.se.

ida: jag är 20 år och tror jag har beroende problem.. alkohol, medicin .. vad ska jag göra? mår skit i övrigt men detta är ett problem som skrämmer mig!

Jonas Farsèn: Hej! Va modigt av dig att sätta ord på din oro! Ja kanske är det så att du har en beroendeproblematik och detta bidrar förstås till att du mår dåligt i övrigt också. Emmas bror upptäckte henne då hon hade det som jobbigast. Kanske har du någon i din närhet som är beredd till att hjälpa dig? Lycka till!

Sara: Min pappa fryser ut min mamma, min bror och mig. Han har gjort det sedan söndags. Detta har hänt förut för 4 år sedan, och innan det när jag var yngre. Denna gång har det blivit mycket värre. Han saboterar för oss och pratar inte med oss. Jag är jätteledsen och vet inte vad jag ska göra.

Fredrik Löfgren: Hej! Vad stark du är som tar upp detta, och vill hitta hjälp. Det är lite svårt att veta hur vi kan stötta dig i den här situationen, skulle behöva få lite mer information. Finns det någon i din närhet du kan prata med? Du får jättegärna ringa BRIS om du vill.

halo: Hur gör man för att bli stark igen o inte gå omkring i ett stort tomt svart hål o bara vilja försvinna från jordens yta?

Birgitta Havstad: Hej. Ja, hur gör man för att hitta sin styrka efter att ha mått dåligt? Det finns en massa olika svar, som passar olika människor. Ett kan vara att få berätta. Formulera vad man önskar. Prata, skriva eller på annat sätt få ur sig sin historia. Andra målar, dansar, sportar sig bort från tomheten eller smärtan. Du kan ju fundera över vad som känns som ditt sätt att tackla livets svårigheter på.

Karoline: min dotte som e 14 har slutat äta och börja skära sig, vad ska jag göra?

Fredrik Löfgren: Hej! Du får jättegärna ringa vår vuxentelefon 0771-50 50 50 som är öppen måndag till lördag 10-13. Det kan vara bra att tillsammans titta på vilken hjälp som finns i er närhet.

Alias: Jag går upp och ner i perioder där jag tror jag är tjock.. Sen att jag måste vara stark inför mina vänner

Birgitta Havstad: Hej. Vad klok du är som skriver att du tror att du är tjock. Det visar att du vet att man kan se på lite olika sätt. Kanske är det så att du är precis lagom? Du vill vara stark inför dina vänner. Du kan ju utmana dig i att vara den du är. Det är väl det som är att vara stark? Att man ibland också är svag?

Anonym: Jag känner inte att jag orkar mer! Min mamma är alkoholist och min pappa är självmordsbenägen, och hela min uppväxt har hållt på såhär.. Jag känner att jag inte klarar något längre, jag försöker om och om igen.. Men allting verkar gå emot mig!

Jonas Farsèn: Hej! Jag kan förstå att det känns jobbigt för dig. Det är absolut inte ditt ansvar att ta hand om dina föräldrar. Dem skulle behöva få egen hjälp. Att berätta för någon om hur du har det kanske skulle kunna vara en hjälp för dig! Du är välkommen att höra av dig till oss på bris. Antingen via mejl eller chat via www.bris.se eller ringa 116111. Ta hand om dig!

Anna: Min mamma är alkoholist och min pappa är självmordsbenägen, hur ska man kunna hjälpa någon som inte vill bli hjälpt?! Mitt liv har för många år sedan gått i bitar, och för varje dag som går så faller det bara fler.

Fredrik Löfgren: Hej Anna! Att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt är oftast väldigt svårt. Ansvaret för det egna livet ligger i var och ens händer, och du har ansvar för ditt liv och att du mår bra. Att berätta för någon om hur du har det kanske skulle kunna vara en hjälp. Kontakta oss gärna.

ledsentjej: Jag har haft en diagnos borderline i 1 månad, jag vet inte riktigt vad som ett typiskt för den diagnosen?

Jonas Farsèn: Hej! Jag kan inte heller riktigt svara på vad som är typiskt för just dig. Det bästa jag kan tänka är att du ber din läkare att berätta för dig i lugn och ro fram tills dess att det blir begripligt för dig. Ha det gott!

Rian: Jag har en vän som skärt sig, hon har försökt ta livet av sig 2 gånger redan. Jag vet inte vad jag kan göra som kompis, hjälp?

Birgitta Havstad: Hej. Vilken fin kompis du är, som vill hjälp din vän. Samtidigt blir jag fundersam. Ibland kan kravet på att hjälpa dem man tycker om bli för stort. I slutändan är det din kompis som måste ta ansvar för sitt eget liv. Det du kan göra är bara att föreslå hjälp. Att söka upp någon att prata med, till exempel. Om du och din kompis är under arton år kan ni var och en för sig höra av sig till BRIS, om ni vill för att få stöd av vuxna. Är ni äldre kan ni ta kontakt med hjalplinjen.se.

Moderator: Nu går det inte längre att skicka nya frågor, men Birgitta, Fredrik och Jonas fortsätter en stund till att svara på de frågor som kommit in.

Ledare: Hej! Jag är ledare i en tjejgrupp för tjejer mellan 13-15 år. I denna grupp finns en tjej som jag märkt inte mår bra. Senast jag träffade henne hade hon sår på sina armar. Vad kan jag som ledare göra? Det är svårt att prata med flickan. Hon stänger allt inom sig. Jag vill så gärna hjälpa henne så att hon får må bra igen. Vad har ni för råd till mig ?

Fredrik Löfgren: Hej! Ni ledare är viktiga vuxna i barnens närhet. Att du försöker att prata med flickan och att du bryr dig betyder ofta mycket. Att bli sedd är för många ett fantastiskt stöd. Ring gärna in på vår vuxentelefon om du vill ha mer stöd av BRIS.

J: Hej! Jag vill bara säga att jag tycker programmet "Livet blir bättre" är helt fantastiskt. Jag önskar att min lillebror hade fått se förebilder som dessa innan han tog sitt liv 14 år gammal. Det är verkligen banbrytande att det äntligen börjar pratas mer öppet om dessa problem som är så otroligt omfattande i samhället idag. Jag hoppas verkligen att det här programmet hjälper människor att skaffa hjälp. Livet blir verkligen bättre, det är något även jag har insett själv. Kram till alla därute!

Fredrik Löfgren: Tack för ditt fina inlägg!

sara: hej jag har mått dåligt sen jag var 10år har åkt in o ut på bh och sjukhus. haft ätstörning o har försökt tagit mitt liv flera gånger. nu är jag snart 16 och har flyttat till ett familjehem efter många år på bh mm, men har fortfarande svåra ångest attacker o gör dåliga saker för att få bort de exempel jag skär mig o dricker. jag vill må bra inte känna mig ensam,misslyckad och världelöss. vad ska jag göra?

Jonas Farsèn: Hej sara! Jag blir berörd då jag läser ditt inlägg. Det är lätt att leva sig in i hur jobbigt det måste kännas. Det låter som att du redan i ditt liv gått igenom mer elände än vad många vuxna gör under en livstid. Jag märker att du kan sätta ord på det som är jobbigt. Det är en egenskap som är bra. Kanske går det att bygga upp ett förtroende för dina familjehemsföräldrar och använda dem som ditt bollplank!? Till BRIS kan du både ringa, mejla och chatta. Där finns kloka vuxna som lyssnar. Du kan också höra av dig till BRISforum där du kan få svar från ungdomar. Ta hand om dig!

XX: vad gör man som nära anhörig för att stötta någon med denna sjukdomen, samtalsstöd fås men det kostar ju skjortan!!

Fredrik Löfgren: Hej! Att vara en nära anhörig som bryr sig och vill stötta är ofta ett stort stöd i sig. Du får gärna höra av dig till vår vuxentelefon för stöd,

Anonym: Hej!, Vad ska man göra om man mår dåligt? Dåligt samt otillräcklig? Känner att man inte är bra på något. Jag har ingen ätstörd diagnos. Men själv känner jag att jag är tjock och ful. Ta hjälp av någon, de vill jag inte. De kommer säkert bara tycka jag är konstig. Min matrelation har heller inte varit den bästa även som liten. // En 15 årig Tjej

Birgitta Havstad: Hej. Tack för ditt mejl. Jag tänker att du redan här faktiskt är beredd att ta emot hjälp av någon, annars skulle du inte skriva. Ibland hamnar man i lägen i livet där allting tillsammans gör att man mår dåligt. Du pratar om ätstörning som om det ändå är en tanke som stör dig, även om du inte tycker att det handlar om dig. Jag tänker att du är väldigt klar över vad du faktiskt vill ha hjälp med. Mitt förslag till dig är höra av dig till BRIS, där du kan få bolla tankar med någon i telefon. Telefonnr 116 111

m: hej, jag har haft anorexi en lång period av mitt liv och också känns att jag aldrig duger. jag har också levt genom att vara bäst i allt jag tar mig för men har lyckats bryta mig loss från framförallt anorexin. efter kvällens program blev jag ledsen och orolig för tanken slår mig att det inte alls blir bättre, att det alltid finns kvar i mig. hur ska man lyckas hålla sig på rätt bana hela livet. Det är så otroligt lätt att hala tillbaka till skiten då träning och kost är min hobby, samtidigt som träning och kost förstör mig...

Jonas Farsèn: Hej! Så klokt inlägg! Du verkar ha en god självkännedom och det kommer att hjälpa dig framåt i livet. Uppgångar och nedgångar kommer nog alltid att följas åt. Ta chansen och prata med någon som du litar på och känner tillit för! Ha det bra och kämpa!

s: Jag känner igen mig med Emma, att jag har väldigt stora krav på mig själv. känns som om alla runt mig har det också...

Birgitta Havstad: Hej. Vad bra att du kan se att du har så stora krav på dig själv. Det är modigt att våga möta. Skulle du kunna våga ytterligare? Dra ner på dina egna krav? Lite i taget. Du har ju precis sett på teve vart alltför höga krav på sig själv kan leda?

Julia: Kunde känna igen mig i Emmas historia,men jag är mitt uppe i min kamp. Hur ska man orka kämpa vidare? Hur ska man göra för att känna att livet är värt att leva? /Julia

Fredrik Löfgren: Hej Julia! Du berättar att du är mitt uppe i din kamp. Att ha bestämt sig för att ta upp kampen och sträva mot något bra är toppen, samtidigt är det viktigt att hitta sig själv i nuet. Idag pratar Emma om saker som hon tycker är värda att leva för som hon kanske inte såg när hon hade det svårt. Om du vill så får du gärna prata mer med oss på BRIS.

Anders: Hej! Jag känner igen mig ganska exakt i Emmas problematik och min historia är mer eller mindre identisk med hennes med skillnaden att jag inte mår bättre. Har tack och lov med hjälp av beroendevården och medicinering slutat dricka alkohol och har nu varit nykter i några månader. Det fungerar bra, men samtidigt inte. Livet känns trots allt ganska menlöst och det mesta går på tomgång. Har lyckats isolera mig ganska ordentligt och har inga vänner längre mer än ytligt bekanta typ arbetskamrater men de är knappast några jag vill öppna upp mig inför och berätta hur pissigt allt blivit i mitt liv. Genom beroendevården har jag kontakt med en jätteduktig läkare som misstänker att jag lider av en allvarlig depression och därför äter jag numera mediciner mot det. Problemet är att jag förminskar mina känslor inför min omgivning. Jag tar bara den hjälp som erbjuds och ber inte om något även om jag borde. Känner att jag verkligen skulle behöva prata ut om ett och annat med någon men har verkligen noll idéer om med vem. Har tidigare varit i kontakt med psykvården (för depresion) men där är jag inte längre välkommen på grund av min alkoholism. Har visserligen tagit itu med den nu, men allt känns så dumt och jag känner verkligen att jag bara är till besvär. Vad gör man? Allt känns som ett moment22.

Birgitta Havstad: Hej. Tack för din berättelse. Du har en väldig klokskap och jag tycker mig se strimmor av hopp. Du söker hjälp och är på god väg att hitta den även om du inte kommit fram riktigt än. Kanske kan du be den läkare som du känner förtroende för om hjälp vem du skulle kunna prata med?

Moderator: Då tackar vi Birgitta, Fredrik och Jonas för kvällens chatt. Och tack för alla frågor och berättelser! Om du har en fråga som inte hanns med i kväll så hänvisar vi till www.bris.se eller www.hjalplinjen.se där du kan få råd och tips om många olika hjälporganisationer för många olika ämnesområden.