Livet blir bättre, BRIS chatt efter programmet med Sanna Bråding

2012-02-16

Många barn får en tuff start i livet. I den här programserien är budskapet enkelt: Ge inte upp, livet blir bättre. Sanna Brådings karriär pekade spikrakt uppåt när hon greps för narkotikabrott 2008. På kort tid rasade allt ner i en svart avgrund. Hör hennes historia i Livet blir bättre.

Många barn växer upp med missbrukande föräldrar, en skamfylld erfarenhet de ofta döljer för sin omgivning. Men de är inte ensamma.

Många barn får en tuff start i livet, där de växer upp med mobbning, övergrepp, missbrukande föräldrar eller rädslan för att leva öppet som homosexuella. Ibland är starten så tuff att det handikappar dem socialt. I värsta fall går det så långt att barn funderar på att ta sina liv.

I programserien är budskapet enkelt: Ge inte upp, livet blir bättre. Renée Nyberg möter ett antal kända svenskar som berättar sina djupt personliga historier om smärtsamma erfarenheter som barn. Men de berättar också att livet blev bättre till sist.

Några av dem som medverkar är Patrik Sjöberg, Emma Igelström, Anton Hysén, Sanna Bråding, Dogge Doggelito och Jessica Andersson.

Tacksam för gripandet

Bakom den glittriga fasaden blottades en ung kvinna som plågades av svåra ätstörningar och missbruk. Likt Ikaros föll hon brinnande från tv- och radiohimlen rätt ner i en fängelsecell. Det här är berättelsen om tonårsstjärnan som var nära att förlora allt, men som kämpade sig tillbaka.
– Efteråt tackade jag för att jag blev gripen, säger hon.

Straffade sig själv

Sanna Bråding slog igenom redan som 15-åring i såpan Tre Kronor. Samtidigt högpresterade hon i skolan. Men framgången räckte inte, Sanna kände att hon var tvungen att vara perfekt i alla avseenden, även kroppsligen. Sanna började att svälta sig själv samtidigt som tränade lika hårt som en elitidrottare. Hon kände att hon ständigt måste straffa sig själv för att vara värd sitt liv.

När Sanna Bråding var 21 år var hon så trasig i kroppen att knäna behövde opereras. Och när hon inte fick utlopp genom träningen lades all energi på fest i stället. Spriten blev allt och snart kom även drogerna in i hennes liv. Under succén som programledare för Idol 2006 kom dessutom ätstörningarna tillbaka. Hon kräktes 7-8 gånger per dag och hade sår runt munnen.

<ram><ram><ram>

Kom på fötter igen

Vändningen kom när polisen gjorde razzia hemma hos henne 2008 och hon dömdes för narkotikabrott. I kvällens program berättar hon om den oväntade värmen hon mötte i fängelset och lättnaden att komma bort från drogerna och den ständiga stressen som hörde till. Idag har Sanna Bråding kommit på fötter igen. Hon har börjat arbeta med tv och gör det hon älskar.
– Sakta men säkert blir livet bättre, säger Sanna Bråding.

Chatta med BRIS

Vad kan vi vuxna göra för att hjälpa?, efter varje avsnitt av Livet blir bättre kan du chatta på tv3.se om kvällens ämne med experter från BRIS. Läs hela chatten här. Kvällens frågor besvarades av Daniel Lams och Elena Luckey.
Moderator: Välkomna till kvällens chatt! Daniel och Elena från BRIS sitter och svarar på era frågor.


lisen: Hej, jag misstänker att min kompis har ätstörningar. Vad ska jag göra?

Daniel Lams: Hej, vad glad jag blir att du tar kontakt och chattar och frågar om just detta. Ibland kan det vara svårt att veta hur man ska göra om man misstänker ätstörningar, men att bry sig om och att våga fråga är mycket värdefullt och något som du kan börja med och visa att du orkar och klarar av att höra och lyssna på din kompis berättelse om det är så att hon har ätstörningar. Vi har många ungdomar som vänder sig till oss på BRIS och brottas med ätstörningar, många kan hålla det för sig själva, och mår så dåligt och orkar inte berätta för sin omgivning, så att som vän då fråga och att bry sig är kan hjälpa mer än du kanske tänker att det gör till en början. Vad fint att du bryr dig om din vän och att du chattar till oss och frågar om detta.


LINDA E: vem kan man ringa om man är ledsen?

Elena Luckey: Hej Linda, Att prata med någon när man är ledsen kan verkligen hjälpa.Om man i stunden inte kan hitta någon kompis eller vuxen som man kan ringa till, kan man ringa till BRIS 116 111. Där kommer du att möta en vuxen som lyssnar och man får vara ledsen och gråta.


simon: droger och alkohol är som en ångest dämpande spruta, hur ska man göra för att välja andra metoder ?

Elena Luckey: Hej Simon, Visst kan det vara så att de dämpar ångest, men oftast bara i stunden. Sen kommer ångesten igen och kanske då ännu mer. Därför är det viktigt att precis som du är inne på välja andra metoder. Hitta sätt att byta beteende när man mår dåligt. För att kunna hitta andra metoder kan man behöva hjälp. Man behöver inte klara de ensam. Och det finns hjälp att få. Upp till 18 år kan du kontakta BRIS 116 111 eller BRIS chatt eller BRIS mejl. Om du är äldre kan du kontakta http://www.hjalplinjen.se/ Ett sätt att börja prata kring vilka andra metoder som finns och vilken hjälp det går att få.


Peter Ringqvist: Efter att Sanna väckte alla ångestkänslor så behöver även jag som vuxen hjälp.....Vart vänder jag mig ?

Elena Luckey: Hej Peter, Viktigt att ta hand om sina ångestkänslor även som vuxen. Du kan börja med att vända dig till http://www.hjalplinjen.se/


enpaus: Hur stor är chansen att man ärver borderline sjukdom, ifall sin mamma har det. Allt pekar mot att jag har det.

Daniel Lams: Hej! Vad bra att du chattar om din fråga och om jag förstår dig så är detta något som du funderar mycket kring och som upptar dina tankar just nu. Nu vet jag inte din ålder eller hur du tänker kring att allt pekar mot att du har detta, men jag kan berätta att vi har många barn och ungdomar som är oroliga för att de ska bli smittade av sina föräldrars psykiska sjukdomar och att detta är något som de ska ärva, så du är inte ensam om denna tanke. Det är inte självklart att för att din mamma har detta så kommer du också att få bordeline, och om det är så att du har detta så vill jag säga att det finns mycket fin hjälp att få om man har denna diagnos och som gör att man kan bli frisk. Såväl kognitiv beteendeterapi som mentaliseringsbaserad terapi, m.m finns att få hjälp kring. Du får gärna höra av dig mer och berätta mer, om du är under 18 år kan du ringa vår hjälptelefon 116 111 eller vuxen så finns det en vuxen telefon 077-1505050


Anonym: Finns det något sätt att hindra allt det som hände Sanna?

Elena Luckey: Hej, Vet inte om det är du själv som vill hindra dig själv till att det inte ska bli som för Sanna eller om du är orolig för någon annan. Sanna berättade hur svårt det var att inte duga. Hon visste inte var hon hörde hemma. Jag tror att det är viktigt att vissa både sig själv och andra att man duger som den man är. Sanna sa i programmet att ingen visste något för att hon aldrig berättade. Tänker att det är viktigt att berätta vad man känner. Om man är orolig för någon annan är det viktigt att vissa den personen att det blir omtyck för att han/hon är just han/hon är. Att lyssna.


peetra: hur ofta kan ni hjälpa ett barn/ungdom till att få hjälp? kan ni som organisation göra något för en specifik individ?

Daniel Lams: Hej! Vad bra att du chattar om denna frågan och vi kan som organisation hjälpa barn vidare till hjälp när det behövs. Förra året hade vi ca 25900 samtalskontakter fördelat på telefon, chatt och mejl. och av dessa kontakter hade vi ca 100 uppdrag. med detta menas att vi stödjer särskilt utsatta barn och hjälper dessa barn vidare till rätt hjälp i samhället. Vanligtvis handlar det om att vi gör anmälningar till socialtjänsten så att barn som far illa får rätt hjälp och stöd, men det kan också handla om att vi hjälper barn vidare till andra kontakter med profeesionella så som bup, ungdomsmottagning, polis eller liknande, ibland tar vi även kontakt med skolor. På detta vis fungerar vi som ett komplement till sociala myndigheter i samhället.


Jossan: Vill bara säga att det var ett mycket gripande program där jag känner igen mig i ätstörnings problematiken. För sådana som mig som tagit sig ur problematiken men inte bearbetat klart är ett sådant program lite "helande". Det får mig att reflektera över vad jag varit och vad jag är idag. Kvällens program tror jag hjälper många och det är tack vare personer som Sanna som vågar vara stark och berätta sin historia! Ville bara säga det...har ingen fråga. Hälsningar Jossan

Elena Luckey: Hej Jossan, Jag tror precis som du att det hjälper när vi vågar berätta om svåra saker. Det ger kraft och hopp när man kan se att man inte är ensam och att det finns de som Sanna och du själv som kan ta sig ur ätstörnings problematiken. Tack för att du delade med dig.


tess: Hej! Jag känner igen mig jättemkt i det här. Just att vara så känslig - det känns som att jag inte har något skinn. Känner mig som ett tomt skal som alla tror är jätteduktig, men jag är så rädd att folk ska komma på att jag inte är smart eller rolig.

Elena Luckey: Hej Tess, Vad modig du är som berättar hur du känner. Till BRIS hör många barn och ungdomar av sig om känslan av att inte våga vara den man är. Om alla krav som finns på att man ska vara duktig. Sanna hade oxå de kraven på sig. Vad skulle du behöva för att våga vara den du är? Att prata med någon om de kan hjälpa. Vi på BRIS vet att det kan vara svårt att börja prata om sina känslor men vi vet oxå att det hjälper när man väl gör det. Om du inte hittar någon nära dig som du känner att du kan prata med är du välkommen att höra av dig till BRIS www.bris.se


anonym: måste man vara smal för att ha anorexia?

Elena Luckey: Hej, Jag tror att du inte är ensam om att ställa den frågan. Vi får den ofta till BRIS. Om man har ätstörningar brukar man vara väldigt fokuserad på hur kroppen ser ut och känns, och på sin vikt. Det är lätt att man uppfattar sin kropp annorlunda än den är. Att man väger för mycket fast man egentligen kan vara jättesmal eller tvärtom. Såna tankar är en del av sjukdomen. Är man orolig är det viktigt att prata med någon, kanske skolsyster eller någon på ungdomsmottagningen. Hör gärna av dig till BRIS med dina frågor och funderingar.


1992: Jag känner igen mig så otroligt mycket även om jag inte tar till alkoholen eller drogerna. Jag har sökt hjälp tusen gånger, har gått hos ett tiotal psykologer sen jag var 7 år gammal, är idag 19. Jag har nått min bristningsgräns, jag kämpar mot självmordstankar varje dag. Jag skär sönder mig själv och jag kvävs av ångest. Ingen hjälper mig, ingen förstår mig. Vad ska jag göra när allt jag vill är att vara lycklig?

Daniel Lams: Hej! Vad bra att du har sett programmet och tar kontakt och chattar och berättar hur det har varit och är för dig. När jag läser det du skriver så låter det som att du har haft en tuff uppväxt och brottas dagligen med självmordstankar och självskada. Och att du inte verkar fått förståelse eller fått rätt hjälp. Jag kanske inte kan hjälpa dig på ett kort mejl så här men jag ska skicka med dig några tankar. Vi har många barn och ungdomar som vänder sig till oss på BRIS och berättar liknande det som du berättar, att de dagligen brottas med självmordstankar, skär sig, växer upp under mycket svåra förhållanden, många får ingen hjälp, eller om de får hjälp, känner de sig inte sedda, förstådda, eller får tillräckligt med hjälp för att kunna bearbeta det som dom är med om eller få skydd från de svåra familjförhållanden de lever i. Jag tänker att du inte är ensam och att många barn och unga vuxna brottas med detta och det vi gör på BRIS och som jag nu vill skicka med dig är att inte ge upp, det finns hopp, och som hela denna programserie på Tv 3 handlar om är att visa på just detta, inte bara sanna, men många andra som ställt upp i programmen har brottats på liknande sätt som dig, men så har det blivit bättre, det har vänt och livet fått en annan riktning till det positivare, jag vet inte vad du behöver för att det ska vända för dig men jag är övertygad om att det kan göra det och att du kan få ett bra liv, det finns många berättelser som visar detta där människor inte bara kunnat vända något svårt till något bra utan också blivit starkare när de tagit sig igenom det svåra. Jag hoppas att du kan få med dig något i detta svar och att du ska veta att det finns hopp, det är något bland det viktigaste vi gör på BRIS så är det att förmedla hopp och att det kan bli bättre. Jag hoppas att du kan hitta bättre hjälp än den du fått och att möta fina människor som gör att det vänder för dig så det blir bättre.


Denice: Jag misstänker att min vän har ätstörningar men jag vet inte hur jag ska göra på bästa sätt utan att såra henne?

Elena Luckey: Hej Denice, Berätta för din kompis att du ser att något är fel och att du är orolig. Det kan kännas svårt men du visar att du bryr dig och det kommer att vara viktigt för din kompis. Visa att du finns där för henne/honom. Beätta att du finns och att vad du tycker om hos din kompis. Man kan inte hjälpa sin kompis hela vägen om han/hon har ätstörningar. Din kompis kommer att behöva hjälp från någon som jobbar med de här problemen. Det finns hjälp att få och att ha en bra kompis vid sin sida är viktigt. Du är en bra kompis som ser och vill hjälpa. Som hjälpande kompis kan man oxå behöva stöd. Till BRIS kan du chatta eller ringa 116 111 och få de stödet. Ta hand om din kompis men glöm inte bort dig.


.: Jag tror att min mamma är deprimerad. Mina föräldrar är skilda och har inte en bra relation så jag kan inte prata med pappa om det. Jag vill egentligen inte bo hos min mamma för det är så jobbigt. Helst vill jag bara gråta men då mår mamma ännu sämre. Vad ska jag göra?

Elena Luckey: Hej,När man är mitt uppe i det jobbiga kan det vara svårt att tro att livet kan bli annorlunda. Låter som att du tar mycket ansvar för din mamma. Tänker att det är viktigt att du pratar med den du tycker kan hjälpa dig. Finns det någon annan vuxen som skulle kunna hjälpa dig att prata med dina föräldrar om hur du känner. Du får jätte gärna höra av dig till oss på BRIS och berätta mer om hur du har det och hur du skulle vilja ha det. Kanske vi tillsammans kan hitta ett sätt som gör att du inte har det lika jobbigt.


Moln: Jag vill ha hjälp men vågar inte prata om det och gömmer min ätstörning. Går mycket enklare att chatta men det är inte många psykologer som chattar.

Daniel Lams: Hej! Vad bra att du vill ha hjälp, det är en bra början och det låter som att du har bestämt dig. Det är många som vänder sig till oss på BRIS och chattar och precis det som du beskriver att de inte vågar träffa någon, och att det är enklare, så du är välkommen att chatta med oss på BRIS om du är upp till 18 år. men jag tänker också att du behöver mer hjälp än den vi kan ge dig om du har en ätstörning så då är det barn och ungdomspsykiatrin, alternativ ungdomsmottagningen m.m. du kan vända dig till. Ibland kan det vara svårt ibörjan att ta kontakt, men efteråt blir det bättre om du möter någon som du kan känna förtroende för. Jag vet också att det finns bra kognitiv beteendeterapi på nätet och skickar med en länk du kan läsa, och om du inte har rätt ålder för denna hjälp så kan dom säkert hjälpa dig vidare om du frågar om det finns hjälp för ätstörningar via nätet www.internetpsykiatri.se/


SC: Blev mycket berörd av programmet. Så otroligt start Sanna är som tagit sig igenom allt hon gjort och gått stark ur det.

Daniel Lams: Hej! Jag kan bara instämma, det var ett fint och hoppfullt och hennes tal var mycket bra i slutet. Kul att du chattar in och berättar och att programmet berörde.


Moderator: Nu går det inte längre att skicka nya frågor, men Elena och Daniel sitter en stund till och svarar på frågor som kommit in.


Lina: Jag undrar hur vanligt det är med ätstörningar? Är det ca en person i varje klass eller är jag helt ute och cyklar?

Daniel Lams: Hej! Vi kan se att den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar ökat hos oss på BRIS enormt från 2004- 2007 ökade den med 33 %, och förra året hade vi ca 4500 samtalskontakter (av 25900) som handlade om psykisk ohälsa, och många av dem handlar om ätstörningar, och det är många tonårstjejer som brottas med dessa svårigheter.


lisy: jag mår dåligt och vill prata med nån, men vågar bara berätta för mina vänner och inte mina föräldrar. jag misstänker att jag har bulimi. vad exakt är det?

Elena Luckey: Hej lisy, Bra att du vill ha hjälp. Att du vågar berätta för din vänner är stark och modigt. Att berätta för sina föräldrar kan för många vara det jobbigaste steget och kanske att du kan behöva få hjälp med det. Jag vet inte hur gammal du är, men om du går i skolan finns elevhälsan att ta stöd av. Någon som kan vara stöd för dig när du berättar eller kanske någon som kan berätta åt dig. Det viktiga är att du får hjälp med vad du är orolig för, om det är bulimi som är en ätsstörning. När man mår dåligt är det bra att prata med någon, det hjälper att sätta ord på vad man känner. Bara att någon lyssna hjälper. Så ta dina känslor på allvar och börja med att prata med någon vuxen. Du kan ringa oss på BRIS, du är anonym och kan prova att berätta och kanske kan du sedan prata med dina föräldrar.


Sofia: Jag blev väldigt berörd när jag såg Sannas berättelse om sitt liv. Jag har varit i samma situation med ätstörningar men lyckades ta mig ur detta då jag hade vänner runt om mig som, framförallt, såg detta och brydde sig. Precis som ni skriver så är det oerhört viktigt att ha vänner som bryr sig. Det hjälper inte med tjat från mamma eller annan vuxen att äta, när man ändå kräks upp det senare. Bra att man kan chatta med er från BRIS här och till er vänner som har kompisar som ni misstänker har ätstörningar eller mår dåligt. Våga ta kontakt med någon som kan hjälpa till! Jag är mkt imponerad av Sanna då jag själv vet vilket helvete jag var i och då utan drogproblem... Jag tror att hon kan bli en förebild för många!

Elena Luckey: Hej Sofia, Tack för att du delar med dig om vad som var viktigt för dig. Det hjälper andra


L: Vad säger man till BUP när man kontaktar dem för första gången (om man känner och mår precis som Sanna gjorde) ? Får man tid snabbt?

Daniel Lams: Hej! Vad bra att du chattar och frågar, och vad bra att du tänker kontakta BUP. Nu vet jag inte hur det ser ut för dig och men tänker att på BUP som jobbar dom för att ta emot så snabbt som möjligt, och om du behöver snabb hjälp så är det viktigt att dom får veta detta. Och vad du ska säga när du kommer dig, så kan jag skicka med dig att det bästa är att du berättar som det är och hur det har varit och är för dig. Det vi kan se på BRIS och som många barn och ungdomar ibland har svårt för att inte våga berätta om riktigt allt, och utelämnar ibland svåra saker, vilket kan göra det svårt för behandlare att då kunna ge rätt hjälp. Vad bra att du bestämt dig för att kontakta BUP.


Linda: Många frågor satte fart efter kvällens program. Väldigt tacksam för Sannas öppenhet! Jag är själv mamma till en liten flicka på 3 år som är och alltid varit väldigt kännande och känslig för sin ålder. Jag skulle önska att jag hade möjlighet att bära alla hennes kommande svårigheter på mina skuldror. Tyvärr funkar det itne på det sättet! Min fråga är, vad kan jag som förälder konkret kan göra för att stötta mitt kännande och känsliga barn under hennes uppväxt, förutom att vara DÄR vid kraschen/-erna?

Elena Luckey: Hej Linda, Visst skulle man önska att man som förälder kan ta alla svårigheter åt sina barn. Men som du så klokt skriver går inte det. Tror heller inte att det skulle vara bra för barnet. Du skriver förutom att vara DÄR.. jag tänker att det kommer man långt med som förälder. Just att vara där, visa att man bryr sig och ge kärlek. Att ge barnet en uppväxt där barnet känner sig älskat och får vara den man är. Att man duger.


Moderator: Då tackar vi för alla frågor som kommit in under kvällen! Och stort tack till Elena och Daniel som svarat! Om du har en fråga som inte blev besvarad så hänvisar vi till www.bris.se eller www.hjalpkallan.se där många hjälporganisationer för olika ämnesområden är samlade.

Alla nyheter

»Bris fokusområden 2014

Under valrörelsen 2014 riktade Bris extra fokus på psykisk ohälsa, skolan och våld mot barn.
Under året fortsätter vi driva dessa frågor. Läs mer om Bris fokusområden här.