Nyhet

Ny rapport: Se hela mig! om psykisk ohälsa

2012-09-11

BRIS presenterar en ny studie om psykisk ohälsa bland barn och unga. Den bygger på vad som berättats för BRIS av barnen själva i kontakter via mail och chatt. Eftersom barn är anonyma i sina kontakter med BRIS, vågar de ofta berätta sådant som de inte berättar för någon annan vuxen, vilket gör studien unik.

Studien ger svar på varför barn hemlighåller viktig information för behandlare, skola och föräldrar och vad det är som de inte berättar. Istället för att berätta signalerar de på olika sätt, signaler som vuxenvärlden ofta har svårt att förstå. Studien visar också vad som kan orsaka psykisk ohälsa och vilka konsekvenser, förutom lidandet, som ohälsan kan leda till. Barnen har också berättat om hur samhällets stöd fungerar och hur det stämmer med deras behov av hjälp.

Ladda ner rapporten Se hela mig! som pdf

BRIS studie om psykisk ohälsa hos barn och unga bygger på en kvalitativ analys av 1 530 stödkontakter till BRIS via chat och mail. I rapporten redovisas en sammanställning av vad barn och unga har skrivit till BRIS om den psykiska ohälsa som de lider av.

Tunga hemligheter och ensamhet

Sammanställningen visar att många av barnen beskriver ingående vilka symtom de lider av. Det handlar om att de känner sig deprimerade, lider av ångest, stress, sömnproblem, ätstörningar och många beskriver att de skadar sig själva på olika sätt. Genomgående i barnens texter är att de känner sig ensamma med att bära på tunga hemligheter och stor smärta. De är hjälpsökande men har svårt för att våga lita på att vuxna ska förstå deras situation och lidande och många tvivlar därför på att vuxna ska kunna hjälpa dem. Många uttrycker stor trötthet, uppgivenhet och avsaknad av framtidstro. Tankar om att livet inte är värt att leva och självmordstankar är vanliga i de undersökta texterna.

Orsaker till psykisk ohälsa

Det finns gott om beskrivningar av samband mellan olika former av utsatthet och den psykiska ohälsa som har drabbat barnen. De berättar om fysisk och psykisk misshandel, sexuella övergrepp, bristande materiell och framför allt emotionell omvårdnad och svek från vuxna som de är beroende av. Det kan handla om kaotiska hemmiljöer, allvarliga familjekonflikter och segdragna separationer. Det kan också finnas mobbning eller obearbetade traumatiska upplevelser i bakgrunden. Barnen har ofta tankar om vad som har orsakat deras psykiska ohälsa.

Svårt att berätta

I en del av rapporten behandlas barnens svårigheter med att söka hjälp och med att berätta om hur de mår och hur deras livssituation ser ut. De ger många förklaringar till det motstånd de känner mot att öppet berätta och förklara hur de har det. Till stor del handlar motståndet mot att berätta om att de saknar en förtroendefull relation till någon vuxen som de kan berätta för. Andra hinder för berättandet är känslor av skam och skuld, oro för konsekvenser som de inte kan överblicka och oro för att de inte ska bli tagna på allvar eller bli respektfullt bemötta.

Omgivningen dåliga på att förstå

Barnen upplever ofta att de signalerar till omgivningen att de inte mår bra men att omgivningen inte uppfattar signalerna eller åtminstone inte agerar. Många av barnen i texterna har haft och har kontakter med samhällets hjälpinstanser och deras erfarenheter från dessa kontakter är inte alltid positiva. De kan ha fått hjälp väldigt sent, en del har fått fel hjälp och andra har inte fått någon hjälp alls.

Hur har hjälpen fungerat?

Det finns en hel del i barnens texter som visar vilken sorts bemötande och hjälp som de behöver och vill ha och också vad som har gjorts men som inte har varit hjälpsamt för dem. De berättar vad de upplever att professionella gör för fel, i sina försök att hjälpa dem. Hjälp- och stödinsatser har för många barn varit kortsiktiga och fragmentariska. De har slussats mellan olika instanser och deras situation och mående har inte följts upp.

Kamp för att må bättre

Barnens texter genomsyras också av deras kamp och energi för att åstadkomma en bättre livssituation och ett bättre mående. Men de strategier barnen medvetet eller omedvetet väljer är inte alltid konstruktiva, utan får ibland motsatt effekt genom att de förstärker och fördjupar deras psykiska ohälsa. Gemensamt för barnen är att de vill ha hjälp att må bättre.

Ladda ner rapporten Se hela mig! som pdf

När livet gör ont

Se resten av filmerna under BRIS filmer. Filmernas teman är hämtade från rapporten "Se hela mig".

Fakta ”Se hela mig – Barns egna ord om sin psykiska ohälsa”
Studien bygger på 1 530 barn- och ungdomskontakter till BRIS om psykisk ohälsa. Kontakterna togs med BRIS från maj 2010 till maj 2011.
Kontakterna har valts utifrån att de i första hand handlat om självdestruktivitet, självmord/självmordstankar, ätstörningar eller annan psykisk ohälsa.

Kontakterna med BRIS är tagna via mejl och via chat.

Flickor är i övervägande majoritet i kontakterna med BRIS om psykisk ohälsa.
Av de 1 530 kontakterna handlade 94,6 procent om flickor och 5,4 procent om pojkar.

Medelåldern på barnen var 14,8 år.

Studien och filmerna har gjorts inom ramen för ett treårigt samarbetsprojekt mellan BRIS och AstraZeneca Young Health Program, där målsättningen har varit att främja barns och ungas hälsa, genom att generera och sprida kunskap om psykisk ohälsa hos barn och unga. Arbetet med studien och filmerna har helt och hållit gjorts av BRIS.

AstraZeneca har även producerat Grymt Fett – en filmserie om tonårshjärnan, om sömnen, kompisar & familj, kicken – om belöningar, känslor samt lärandet.