Läsa vanliga mejl och svar

Fråga:

Jag hatar att prata inför andra. Mest hatar jag att redovisa. Jag blir alltid darrig i benen och mår illa. Det största problemet är att jag rodnar nåt otroligt. Jag blir helt röd, det bränns i ansiktet och jag får nästan panik. Finns det något man kan göra åt det? Jag går och oroar mig och mår illa flera dar i förväg, det är jätte jobbigt. Också på lektioner sitter jag och tänker hur jag ska svara om jag får frågan och jag är alltid rädd att jag kommer att låta konstig. Jag har försökt att andas lugnt och tänka på det jag har att säga, men det funkar inte. Finns det nåt man kan göra?

Svar:

När det gäller "rampfeber" är det enda man kan göra att utsätta sig för just det man tycker är obehagligt så minskar obehaget och de fysiska symptomen med tiden. Men man kan börja lite lugnt. Först i mindre grupper eller tillsammans med personer man känner sig trygg med, exempelvis en kompis eller en förälder. Säg din åsikt, berätta om något eller träna redovisa ett skolarbete tills du känner dig säkrare, sedan vågar du mer och mer. Om du kan berätta för exempelvis din lärare kanske du kan få stöd och hjälp i dessa situationer. Det är ett ganska vanligt problem som de flesta löser genom att göra allt för att undvika prata inför grupper. Men det är synd för man har stor nytta av att våga prata inför andra och ju mer förtroende du kan känna inför dig själv, desto mindre obehag kommer du att ha när du ska redovisa. (Ibland blir just tankarna och oron inför en sådan situation just det som sätter igång paniken och de kroppsliga symtomen.) Jag tycker du har tagit ett bra första steg till förändring genom att formulera dina tankar och oro till oss på ett klokt och moget sätt. Om du efter att du tränat och försökt på egen hand inte tycker det blir bättre kan du ha hjälp av att få prata med någon professionell som kan hjälpa dig vidare. Det finns beteendeterapier i olika former som på ett bra sätt ger ganska snabb hjälp.

Fråga:

Jag har sån ångest hela tiden för att skolan är jobbig och jag klarar inte att det är prov hela tiden. Jag är alltid så tyst, inte mobbad tror jag men jag vet inte vart gränsen går fast dom kallar mig saker ofta... jag kan inte förklara riktigt men ibland är det så jobbigt att jag inte orkar mer.

Svar:

Du skriver om pressen du känner i skolan. Många kan känna igen sig i det, men om man känner så under lång tid blir det jobbigt. Det är viktigt att din lärare får veta hur du känner. Skolan ska hjälpa och stötta elever att klara sig i skolan. Det låter som om du inte bara känner vanlig trötthet och det ska tas på allvar. Finns det något du tycker skulle vara en hjälp just nu? Du skriver inte om du berättat för dina föräldrar hur du har det. Ibland vill man inte visa för någon att man blir ledsen eller utanför, men det kan vara bra att ändå berätta för mamma eller pappa om hur det är. Att vara tyst eller lite blyg kan man träna bort och man får ta lite i taget. Det är alltid lättare att prata om sådant man gillar i början. Finns det någon kompis eller klasskamrat du kan tänka dig att våga börja prata lite mer med om sådant du gillar eller är intresserad av så kan det vara en start.

Fråga:

Min kompis tvingas att byta skola av sina föräldrar, och jag undrar om det finns en lag på att föräldrar inte kan tvinga sitt barn att byta skola om man inte vill. Hon är 14 år. Dom säger att hon måste byta till en specialskola för att hon har så svårt i skolan med läsning och sånt.

Svar:

Det finns ingen lag som säger att din kompis själv kan bestämma att hon ska gå kvar i sin skola mot föräldrarnas vilja. Föräldrarnas skyldighet att se till sitt barns bästa kan ibland krocka med vad barnet själv vill just då. Har din kompis föräldrar förklarat på vilket sätt den nya skolan skulle göra att hon får bättre hjälp och stöd med skolarbetet? Du verkar vara en kompis som verkligen bryr dig, men mycket handlar ju om att man tillsammans, barn och föräldrar och skolans personal, hittar lösningar som fungerar. Men man måste få bra information om hur de vuxna tänker när de planerar saker för en. Det kan din kompis kräva.

Fråga:

Jag ska börja i en ny skola. Kan jag få några tips om hur jag bäst lära känna alla i nya klassen? Jag tycker det är lite svårt att lära känna personer. Jag blir så nervös att min hjärna inte tänker, men sen när jag kommer hem kommer jag på en massa saker jag kunde fråga och säga.

Svar:

Jag förstår att du kan känna både nervositet och spänning inför den nya skolan och klassen. Precis som du skriver är det ofta just efteråt man kommer på vad man kunde sagt och gjort i olika situationer. Därför tycker jag det är bra att du förbereder dig lite och tänker ut några alternativ. (Förhoppningsvis har skolan vana vid att ta emot nya elever och har någon plan för hur en man snabbt ska komma in i sin klass men det skadar ju inte att själv ha lite planer också..) Ett sätt att lära känna nya personer är just att visa intresse och fråga lite om dem som personer. Att försöka hitta någon som man kan börja ta kontakt med och som kan visa dig lite av skolan kan också vara ett alternativ. Frågor om olika lärare, ämnen eller annat som hör till skoldagen är sådant som det kan vara lätt att börja prata om innan man riktigt känner varandra. Ibland kan det kännas okej att just säga att man känner sig lite villrådig eller nervös när man är ny, det brukar de flesta förstå och kunna känna igen.

Fråga:

Det går jättedåligt för mig i skolan, jag glömmer alltid att göra läxorna. Det är jobbigt med läxor. När vi får läxor tänker jag: jag kan ju göra läxorna sen. Men jag glömmer det. Mamma och pappa tycker att det är jättejobbigt och börjar tjafsa och bråka med mig och jag tycker att det är jättejobbigt att ligga efter. Jag tycker inte att man ska behöva få läxor...

Svar:

Man kan verkligen känna sig både stressad och pressad av läxor. Du beskriver att du ligger efter och kanske är det orimliga krav att du ska hinna allt. Det är viktigt att du får känna att du hinner med och att du har nytta av din läxläsning. Hur kan du prata med din lärare om det här? Finns det någon möjlighet att du kan göra en del av läxorna på skoltid eller kanske få hjälp om det är svårt. Det är viktigt att man får ha lite ledig tid och att inte känna ständig stress för vad man inte hunnit med. Det gäller inte bara skolan och gäller ju både barn och vuxna. Om dina föräldrar är trötta på att tjafsa och bråka med dig kanske ni tillsammans istället ska hitta en annan metod som hjälper dig.