Läsa vanliga mejl och svar

Fråga:

Jag är en kille på 12 år. Min mamma dog när jag var 11. Det är skitjobbigt. Jag mår ganska dåligt nu när mamma inte finns. Ingen fattar hur mycket jag längtar efter henne. Jag har svårt att sova. Hur ska jag göra och tänka?

Svar:

Jag förstår att det är jobbigt, när du mist din mamma, och att du längtar efter henne. Sorgen och saknaden kan komma plötsligt – och vid olika tillfällen. Kanske ibland när man just då behöver personen. Det finns inget enkelt svar på frågan om hur man gör. Att få prata med någon, att rita, skriva, lyssna på musik eller liknande brukar kunna lätta på trycket. Ibland kan det vara bra att göra samma sak vid de tillfällen som känns tunga, något som känns bra just då, just för dig. Ofta har man frågor och funderingar efter att den som står en nära har dött, och att då få svar på sina frågor kan vara en bra hjälp. Prata med någon som kände din mamma. Finns det stunder ni kan minnas tillsammans, stunder som ni både kan dela i sorg eller glädje tillsammans? Sorg upplevs olika av alla, även om man också kan känna igen sig i andras sorg. Försök att berätta för vuxna i din närhet om hur det är för dig. Vad kan du behöva för stöd just nu? Du har rätt att få sörja på ditt sätt.

Fråga:

Jag har det lite jobbigt hemma. Min pappa dog för några år sedan och jag sörjer fortfarande jättemycket. Alla andra i familjen har kommit över det utom jag. De förstår inte riktigt varför jag vill vara ifred och vi bråkar nästan jämt. Snälla vad ska jag göra för att må bättre? Det är jätte jobbigt att prata om ingen hinner höra på.

Svar:

Sorg tar olika lång tid och olika personer hanterar den på olika sätt. Så måste det få vara. För dig finns mycken sorg kvar och att mista någon som står en nära är bland det svåraste man kan vara med om, särskilt när det är ens förälder. För dig är det viktigt att få vara ifred. Andra kanske behöver gå vidare med praktiska sysselsättningar och det kan ibland vara svårt att orka se andras sorg, eftersom man blir påmind om sina egna känslor av saknad.
Jag tänker att sorgen och smärtan efter den som är borta kan tunnas ut, men minnena och saknaden kommer alltid att finnas kvar. Vilka minnen brukar du ”plocka fram”? Vad minns du med glädje? Att få bearbeta sorgen och saknaden efter den som inte finns kvar, kan göra det lite lättare att hantera den. Ofta kan det vara att prata med någon man litar på, kanske någon som kände din pappa. Ibland kan det vara att skriva av sig, eller besöka platser man varit på tillsammans eller lyssna på musik som berör en. Vad tror du skulle vara hjälpsamt för dig? Alla har rätt att få ta plats i en familj, oavsett vad man känner eller tycker likadant.
Det finns inget rätt eller fel sätt att sörja på, men ofta tar det tid och man behöver dela den med andra.