 |
|
| Idrotten är till för barnen, inte tvärtom. |
 Till föräldrar och barn inom idrotten.
Om ett barn inte har en god självkänsla så kan det vara en ogreppbart stor sak att ”ta upp något” med en vuxen. Att säga att man inte mår bra eller att man inte trivs. För hur vet en människa som inte har så stora tankar om sig själv – att det är fel?!
Man kanske tror att man inte har några rättigheter eller möjligheter?
Jag läste på BRIS hemsida att en pojke på 13 år berättar att ”Han känner sig så dålig för att han alltid får sitta på bänken”. Det är stort att läsa om pojkens känslor. Det är så fel att han får sitta på bänken och må dåligt, när det är meningen att han ska få utvecklas och ha roligt. Det är stort också för att han är så modig och har så god självinsikt att han kan tala om hur han upplever det!
Barn förknippar utanförskap med skam. Det är inte bra och okej att vara utanför – det är något att skämmas för. Pratar vi om det vi skäms för – nej.
Vi låtsas som ingenting och hoppas att det ska sluta göra ont och gå bort av sig själv. Tyvärr gör det inte det.
Det viktigaste för alla barn i liknande situationer är att kommunicera – att prata, helt ärligt om hur man upplever det. Och tycka att ”Jag har rätt att säga det här, för jag har rättigheter och vill ha roligt !” Alla barn inom alla idrotter har rätt att uppleva gemenskap, glädje och utveckling när de går till sin idrott.
Vi som föräldrar kan ge våra barn ett fantastiskt verktyg som motverkar utanförskap. Vi kan lära våra barn att prata så de blir hörda!
Vi kan se till att barn när de är hemma får säga sina åsikter utan att bli tystade på något sätt. De ska inte få höra att ”de inte förstår”, ”borde veta bättre”, bli hånade eller nedvärderade. Om vi lyssnar på barnets åsikter eller känsloförklaringar, lär vi dem att lita på sin egen upplevelse. Barnets åsikt, vilja, känsla och sanning är alltid ”rätt” – för det är barnets verklighet.
Att sätta ord på sina känslor är att göra sig själv mycket sårbar! Föräldrar får tycka vad de vill om det som barnet säger. Det kan vara en sanning som svider i vissa fall. Den behöver ändå få sägas utan att förklaras bort, för att det kanske skulle kännas bäst för föräldern. Barnet säger något för att det behöver bli hört – och då måste vi vuxna lyssna – lyhört. Lyssna på ditt barn, bejaka bara. Barnet behöver inte fixas. Barnet behöver få känna att det är okej som det är.
På detta sätt lär vi barn att säga till och säga ifrån utan att skämmas för sig själva. De kan då själva vara med och sätta stopp för eventuella orättvisor, innan de börjar må dåligt i skolan eller i det här fallet inom idrotten.
Ett barn som vågar gå fram till tränaren och fråga varför man inte får vara med och spela och tala om för denne att det är fel! Det barnet vinner en så kollossalt stor personlig vinst, att det knappt kan bli jämfört med något annat!
Låt ditt barn prata, lyssna noga och respektera allt det säger! Vifta aldrig bort någon som kommer till dig med hjärtat i sin hand. |
|
| Av: Ann Bäckman arbetar med personlig utveckling för barn och föräldrar. |
|
|
 |
|
|
 |
|
| Idrotten är till för barnen, inte tvärtom. |
|
 |
|
| Johanna |
|
|
|
| Idrottens möjligheter |
|
|
|
| Ett rop på hjälp |
|
|
|
|
| |
|
|
