Barns olika villkor djupt oroande
Publicerat
Klyftorna mellan barn i Sverige ökar. Var du bor i landet och vem du är kan vara det som avgör om du som barn får dina rättigheter tillgodosedda. Regeringen måste agera för att ojämlikheten ska minska, kräver nu 19 barnrättsorganisationer.
Inför FN:s barnrättskommittés kommande granskning av Sverige kommer regeringen få en rad frågor att besvara om hur man lever upp till sina åtaganden när det gäller barns rättigheter. Inför den utfrågningen, som äger rum i Genève, har ett tjugotal organisationer som arbetar med barnrättsfrågor för första gången gått samman för att identifiera de mest brännande frågorna som vi anser att Sveriges regering ska ställas till svars för.
Vi är djupt oroade över att ojämlikheten fortsätter att vara en så dominerande fråga i ett land som Sverige som borde ha alla förutsättningar att tillgodose alla barns rättigheter. Stödet ser mycket olika ut beroende på var du bor. Till exempel ska alla barn i Sverige ha samma möjligheter att få en likvärdig utbildning, men så ser det inte ut i dag. Barn som lever i socialt utanförskap får inte det stöd från samhället som de skulle behöva för att klara skolan, och barn med en funktionsnedsättning kan erbjudas stöd i en kommun, medan svaret blir nekande i en annan.
Den psykiska ohälsan bland barn blir allt allvarligare och antalet barn som söker stöd för självmordstankar och självdestruktivitet har ökat markant. Samtidigt fortsätter samhället att brista i att ge barn stöd och vård. Det borde vara en larmklocka att självmorden bland barn inte minskar. Hur kan detta få fortgå? Insatserna för att förebygga och motverka psykisk ohälsa bland barn fungerar uppenbarligen inte.
Det finns många olika grupper av barn som är särskilt utsatta, och det finns inte utrymme här att lyfta dem alla, men här följer några exempel:
En stor grupp barn som inte får sina rättigheter tillgodosedda är de barn som utsätts för våld, både i hemmet, skolan, på offentliga platser och via nätet. Våld mot barn kan se ut på olika sätt och till exempel handla om sexuella övergrepp, misshandel och psykiska kränkningar. Samhället brister när det gäller att skydda barnen från våld, och i att ge dem stöd och möjlighet till upprättelse när skadan väl har skett. Regeringen har vidtagit vissa åtgärder men det behövs ett helhetsgrepp för att kraftsamla mot våldet.
Rättigheterna för barn som befinner sig i migrationsprocessen har allvarligt försvagats de senaste åren. De har till exempel fått sämre förutsättningar att få skydd i landet och att få återförenas med sina familjer. FN:s barnrättskommitté har vid flera tillfällen påtalat att Sverige måste bli bättre på att låta barn komma till tals under asylprocessen för att man ska kunna upptäcka deras eventuella egna skyddsskäl. Men den kritiken har regeringen hittills valt att bortse från.
Barn som är familjehemsplacerade eller på andra sätt omhändertagna av samhället, har alltid varit en grupp barn som har sämre hälsa och svårare att lyckas i skolan. Trots att vi vet detta, och att det är styrkt av omfattande forskning, ser vi inte att insatserna har förbättrats för de här barnen. Bristerna är oacceptabla eftersom samhället har ett särskilt ansvar för de barn som har omhändertagits.
Det är också upprörande att barn med funktionsnedsättning sedan den förra FN-granskningen har fått det betydligt sämre vad gäller tillgång till särskilt stöd och assistans. Antalet beviljade ansökningar har minskat kraftigt utan tydlig motivering.
Vid den senaste granskningen av Sverige som FN:s barnrättskommitté gjorde 2015 fick regeringen kritik på en rad punkter och åtskilliga rekommendationer på hur arbetet för barn kan förbättras. Regeringen har sedan dess vidtagit en del åtgärder. Barnkonventionen har blivit svensk lag vilket vi ser som ett stort framsteg. Men andra rekommendationer har lämnats därhän och det har även tillkommit nya områden där Sverige har halkat efter.
Vi organisationer som arbetar med barnrättsfrågor står nu därför enade och vill se olika insatser som lagstiftning, tydliga prioriteringar, kunskapshöjning, riktade insatser och ekonomiska resurser. Vi ser fram emot att regeringen agerar för att alla barn i Sverige ska se sina rättigheter bli verklighet.
Erica Molin, generalsekreterare Asylrättscentrum
Agneta Söder, barnexpert Autism- och Aspergerförbundet
Ida Hellrup, grundare och jurist Barnrättsbyrån
Magnus Jägerskog, generalsekreterare Bris
Anders L Pettersson, Executive Director Civil Rights Defenders
Daniel Grahn, generalsekreterare Erikshjälpen
Anna Sabelström, verksamhetsledare Knas hemma
Elin Hågeby Caicedo, generalsekreterare Maskrosbarn
Cecilia Ekstrand, ordförande Nätverket för Barnkonventionen
Anneli Avelin, beteendevetare barnfrågor Plattformen Civila Sverige mot människohandel
Maria Persdotter, förbundsordförande RBU
Jêran Rostam, förbundsordförande RFSL Ungdom
Helena Thybell, generalsekreterare Rädda Barnen
Vendela Carlfjord, förbundsordförande Rädda Barnens ungdomsförbund
Håkan Thomsson, förbundsordförande Synskadades Riksförbund
Lovisa Fhager Havdelin, generalsekreterare Teskedsorden
Jonathan Elebjörk Wahlström, ordförande Unga Hörselskadade
Pernilla Baralt, generalsekreterare UNICEF Sverige
Zandra Kanakaris, förbundsordförande Unizon
För mer information
