Vad berättar barn för Bris?

Våld i hemmet kan se ut på många olika sätt. Vare sig det är fysiskt eller sker med ord är det lika allvarligt. För ett barn att kontakta Bris är ett stort och modigt steg. Det börjar med en vilja att berätta hur man mår och att det är stökigt hemma.



Det är inte ett barns uppgift att själv stoppa våldet hemma – det är vuxnas ansvar. Därför behöver ett barn berätta för vuxna om hur det är hemma. Att ta kontakt med Bris är för många det första steget.
– Som vuxna har vi sedan ett ansvar att fråga vidare och lyssna till vad barnet har att säga och ta det på allvar, berättar Cattis Nylund, kurator på Bris.

– Vi försöker avlasta barnet och hjälpa det att sätta ord på sina känslor och få det att förstå att det inte är barnets fel när det blir utsatt, oavsett vad det gjort. Man kan vara hur besvärlig eller bråkig som helst, men ingen ska råka ut för våld.

Våld är ett vitt begrepp och många har en schablonbild av våld i hemmet, att det är fysiskt och kanske att det är en pappa som slår. Den myten vill Cattis Nylund avliva. Våld kan se ut på många olika sätt.
– Barn och unga ringer ofta för att det är konflikter i familjen. Det kan handla om fysiskt våld eller hot, att man skriker, slänger saker och skräms. Vi lyssnar till hur barnet mår och att det blir utsatt av en vuxen. Vare sig det handlar om hot, slag eller psykisk misshandel är det lika allvarligt.

Ofta är det allt runt omkring livssituationen som är jobbigt för ett utsatt barn och rädslan för våld kan vara lika tung att bära som våldet i sig. Likaså känner många barn och unga att de vill skydda sina föräldrar och sin familj och är därför tveksamma till att uppge sin identitet så att vuxna kan anmäla våldet. Ändå är det viktigt att anmälningar görs och det är socialtjänsten som har det yttersta ansvaret för att skydda barn.
Många vuxna ringer också till Bris för att de har misstankar om våld men inte vet hur de ska bete sig.
– Även en oro om misshandel ska anmälas. Det är ju socialtjänstens uppgift att förvalta den oron, säger Cattis Nylund.

Barn kan anmäla till socialtjänsten själva, men ofta kan det vara bra att ha en vuxen med sig. Bris kan vara med en bit på vägen och motivera barnet att gå vidare, men det är bra om barnet kan hitta en annan vuxen i sin närhet. En person som kan stödja barnet i hela processen och finnas till hands i barnets vardag. Det kan vara en lärare eller skolkuratorn, en granne eller kanske en släkting. Många barn är rädda för vad som ska hända när socialtjänsten blir inkopplade, och alla processer är förstås olika. För att lätta lite på oron kan Bris hjälpa till med ett trepartssamtal. Då kan barnet fortsätta att vara anonymt men får möjlighet att ställa sina frågor direkt till socialtjänsten.
– Det kan kännas tryggt att få höra en röst och veta att det är den här personen som tar emot en anmälan, säger Cattis Nylund.

När det kommer in en anmälan om oro för ett barn är det socialtjänstens uppgift att först och främst ta reda på om barnet behöver omedelbart skydd. Sedan gör de en utredning för att förstå vilka förändringar som måste till för att barnets rätt till trygghet och omsorg ska kunna tillgodoses. Ibland handlar det om insatser i familjen, ibland bedömer man att barnet måste placeras i familjehem eller på institution. Ofta kan socialtjänsten hitta lösningar i samarbete med föräldrarna, men ibland kan man behöva agera till skydd för barnet mot föräldrarnas vilja.

"Räknas det här som våld?"

– I rapporten lyfter Bris fram barns beskrivningar av våld som vuxna utsätter dem för.

År 2015 hade Bris över 3 000 kontakter med barn och över 400 med vuxna som alla på något sätt rörde våld mot barn. Nu ger Bris ut rapporten ”Räknas det här som våld?” baserat på barns egna röster om våldet som deras föräldrar och andra vuxna utsätter dem för. Utifrån det barnen beskriver har Bris identifierat åtgärder som måste till för att förhindra vuxnas våld mot barn.

Ladda ned Bris rapport Räknas det här som våld:

Ladda ner pdf  Brisrapport_Räknas det här som våld.2016