Bris arbete mot våld

Sedan Bris bildades för snart 45 år sedan har det forskats mycket kring våld i hemmet och barn har fått ett helt annat rättsligt skydd än tidigare. Om våldet har minskat är dock omtvistat. Vad kan Bris göra i dag för att öka skyddet för utsatta barn och unga?



Bris bildades för att skydda barn från vuxnas våld. Misshandel har alltid varit förbjudet men fram till 1979 var det tillåtet att aga barn i uppfostringssyfte. Nu har Bris bestämt sig för att åter sätta fokus på våldet och se vad som har hänt på 45 år.
– I dag har vi ett helt annat barnrättsspråk efter att Sverige antog barnkonventionen 1990 och det är ingen brist på kunskap om vad som orsakar våld i hemmet. Ändå är situationen väldigt lik 1971, säger Marie Angsell, sakkunnig på Bris.
– För mig blir det då naturligt att fråga: hur kan det få vara så här när vi vet så mycket?

I debatten hamnar ofta socialtjänsten i centrum och det är dem som har det yttersta ansvaret för att skydda barn i dag. Men då handlar det om ett skydd som ofta sätts in sent, när våldet redan har eskalerat i en familj och barn kommer till skada, både fysiskt och psykiskt.

Under 2015 läser Marie Angsell barns mejl där de kontaktat Bris för att berätta om våld i hemmet. Tanken är att om ett år komma ut med en skrift där barnens berättelser kommenteras av forskare och experter på området. För Marie Angsell blir kunskapen snarare en bekräftelse på vad vi redan vet än något nytt.

– Jag tycker vi behöver lyfta blicken och prata om skyddet. Det skydd som finns runt barnet i vardagen, för det är där vi kan vara med och stötta och stärka. Mer förebyggande arbete skulle göra oerhört stor skillnad. Vi känner till riskgrupperna och riskmiljöerna och vi vet vad som skulle vara hjälpsamt.

Under 2015 riktar sig Bris därför extra mycket till målgruppen ”vanliga vuxna” som finns i barnets vardag. Vanliga vuxna är alla de andra, de som också är viktiga vuxna för utsatta barn. Det kan vara grannar, vänner, släktingar, fritidsledare, vuxna i skolan och så vidare. Forskning har visat att vändpunkten för många unga som har haft det svårt har varit mötet med en vuxen som ser, lyssnar och tror på vad de säger.
– Lägg resurser på att ha fler schyssta vuxna runt omkring utsatta barn och unga och se till att utbilda dem. Barn och unga måste också ha någonstans att gå där de kan möta dessa vuxna och känna sig trygga, fortsätter Marie Angsell.

För att barn och unga ska våga berätta hur de har det hemma måste de känna tillit. Finns det någon vuxen där som är lika modig och vågar ta emot det som barnet säger och som kan prata med unga på ett bra sätt? Det kräver också kunskap. Många vuxna hör av sig till Bris för att de är oroliga för unga i sin närhet och inte vet riktigt hur de ska bete sig. De som bäst vet hur de vill bli bemötta är barnen själva. Därför ställde Marie Angsell frågan till unga på nätet: ”Vad är viktigt att tänka på för vuxna som vill hjälpa barn och unga som mår dåligt, har varit med om något svårt eller har det jobbigt hemma?” Nu har svaren sammanställts i en checklista som finns tillgänglig på Bris hemsida. Under året lanserar Bris också en ny föreläsning som vänder sig till alla vuxna som har kontakt med barn och vill lära sig mer om hur de bättre möter barn och unga och samtalar med dem.

Vill vi ha ett samhälle som förebygger utsatthet? Förstår vi hur många barn som befinner sig i miljöer där de far illa? Vad måste till för att fler vuxna ska anmäla sin oro om våld till socialtjänsten – och är socialtjänsten redo att ta emot fler anmälningar och agera? Frågorna är många och Marie Angsell hoppas att 2015-2016 blir en tid då Bris kan röra runt i grytan och öka medvetenheten om de svåra frågorna kring våld i hemmet.
– Det brister i flera led i skyddet kring utsatta barn och den kunskapen vi har behöver nu komma ut till fler och börja tillämpas bättre än den gjort förut.
– Vi behöver också ställa barns upplevelser och vilja till lösning mot samhällets skydd och det samhället erbjuder och matcha det, avslutar Marie Angsell.

FOTNOT: Bris publicerar aldrig barns berättelser direkt så som de kommer in i ett stödjande samtal med en kurator. Texter avidentifieras och Bris använder exempel som påminner om de riktiga berättelserna.