Vanliga bråk och konflikter

I tonårsfamiljen är det bråk och konflikter. Inte alltid, men från ”då och då” till ”för det allra mesta”. Inte för att det löser problemen, men ibland kan det vara skönt att veta att det är så här det är i många andra tonårsfamiljer också.

Tonåringar testar, hävdar sin vilja och vill bestämma själva. Det är helt naturligt ur tonåringens perspektiv, för tonåringen ska frigöra sig från sina föräldrar för att en dag klara sitt eget vuxenliv. Man tjatar om att hjälpas åt, men ingenting blir gjort. Man talar om för 14-åringen när hon ska komma hem på kvällen, och det blir krig om saken. Man vill väl, men det känns som om det mesta blir fel. Okej, det är en naturlig fas i tonåringens utveckling, men för föräldern blir det många gånger jobbigt. Man får stå ut med att bli ifrågasatt, kritiserad, provocerad. Två föräldrar kan spelas ut mot varandra av tonåringen, och så bråkar även de vuxna med varandra. Det är inte i alla tonårsfamiljer som det blir så här, men i många.

Som tonårsförälder ska man klara två saker samtidigt: Man ska skydda sitt barn och man ska hjälpa barnet att växa upp till en mogen och klok vuxen. Alla måste få pröva sin förmåga alltmer för att utvecklas, men i vilken takt och på vilket sätt blir det ofta konflikter kring. Många bråk och konflikter mellan föräldrar och tonåringar handlar nog om just detta.

Sju strategier för att hitta vägar ut ur konflikterna

Bråk och konflikter under tonårstiden går inte att komma undan helt och hållet. Det har en positiv sida också, för tonåringen lär sig en hel del om hur man ska göra när man kommer i konflikt med andra genom att öva på sina föräldrar. Men det kräver att konflikterna inte spårar ur, att man som förälder inte tar till metoder som faktiskt inte är okej, till exempel hotar sitt barn med fysiska bestraffningar om barnet fortsätter att hävda sin rätt.

Kan man som förälder visa sitt barn att man löser saker genom att lyssna på vad den andra har att säga, att man ibland kan ändra sig när man har fått veta mer, då har man gett sitt barn en bra modell som barnet kan använda sig av i samspel med andra människor.
Om man ofta hamnar i konflikt med sin tonåring, kan man ha nytta av att se mönster som upprepar sig. Då kan man också välja om man vill pröva att göra annorlunda nästa gång. Ändrar man själv på sig, brukar även andra ändra på sig.

1. Välj dina strider.
Om man som tonårsförälder varje gång absolut måste få bestämma om allt blir det svårt. Det blir faktiskt inte riktigt bra heller, för en dag är tonåringen vuxen och ska klara av att ta alla sina beslut själv. Då måste man ha tränat. Vissa saker är vuxenansvar, vissa saker kanske kan gå bra även om det inte blir som du vill. Om du kan skilja på detta och låta din tonåring bestämma ibland, får du antagligen en tonåring som känner att du lyssnar på henne eller honom, och det har du nytta av i många situationer.

2. Ibland måste din tonåring få chansen på nytt.
Ett eller två år i en vuxen människas liv är inte en särskilt lång period – om man jämför med hur lång den är i en 15-årings liv. Det som inte gick så bra när din tonåring var 14 kan gå bra när han eller hon har fyllt 15. Att bara säga nej, nej, nej, hur länge som helst kanske inte är rimligt, utan någon gång måste tonåringen få försöka igen.

3. Mer tjat hjälper inte alltid.
Hur befogat du än tycker att det är och att du egentligen har rätt; han skulle hängt upp tvätten, hon skulle städa sitt rum, han skulle komma hem klockan fyra för att hjälpa till med maten. Ibland tjatar vi för döva öron. Och om vi samtidigt själva hänger upp tvätten, städar rummet, lagar maten, ja, då ordnar det sig ändå. Kanske måste vi ändra strategi och låta konsekvenserna bli tydliga. Inga torra kläder, röra på rummet och ingen mat. Det ger ju faktiskt ett annat budskap också, nämligen att tonåringen behövs för att familjen ska fungera.

4. Var tydlig och konkret.
I en tonårsfamilj ska man hjälpas åt med städning, matlagning, vika tvätt och annat som behöver skötas om för att hemmet ska fungera. Det är inte rimligt att vuxna servar sina barn fullt ut, och dessutom lär sig inte barn så mycket av att aldrig göra något praktiskt. Men att ha en överenskommelse som heter ”vi ska hjälpas åt” brukar sällan fungera. Bättre brukar det bli om man tillsammans kommer överens om vem som ska göra vad och när. Ännu bättre om det också skrivs ner på ett papper som sedan sätts upp så att alla ser det. Då är det tydligt för alla vem som har ansvar för vad.

5. Beröm din tonåring.
Egentligen är det ju så mycket roligare att säga något positivt till någon än att klaga – och ändå gör vi så ofta tvärtom med varandra i familjen. Om du lägger märke till att diskmaskinen är tömd och att soporna är slängda när du kommer hem, så tala om det ibland istället för att ta det för givet. Säg att det var skönt att komma hem när det var så undanplockat och fint på diskbänken, att det går så mycket lättare att börja med maten då. Många tonåringar är ju faktiskt rätt kritiska till sig själva och att få höra att man är bra är värdefullt.

6. Visa intresse för sådant som fungerar.
Känns det som om du bara pratar med din tonåring när du ska klaga? Det kan bli så i perioder, men hur det än är, brukar det finnas något som går bra, som fungerar, som är positivt i din tonårings liv. Du kan fråga och visa dig intresserad av det, även om du inte får så mycket gensvar varje gång eller till och med blir avsnäst.

7. Var där när tonåringen vill.
Till och med i de bråkigaste perioderna finns det tillfällen då din tonåring behöver dig. Ta vara på sådana tillfällen. Vad du än har fått höra tidigare, hur dum du än är, så är du ändå den som ditt barn behöver få komma till och känna att du finns där. Lyssna, fråga, stötta. Det är det som är att vara förälder och vuxen.