Depression

Om du märker att ditt barn eller din tonåring under flera veckor är nedstämd, är likgiltig inför sådant som han eller hon brukar tycka är roligt och inte sover eller äter som vanligt, kan det vara tecken på en depression. Då behöver man hjälp.

Att vara ledsen och känna sig nedstämd är något som alla barn och tonåringar upplever. Oftast vet de också varför. Det kan handla om att pojkvännen har gjort slut eller att man tycker att man har misslyckats med något viktigt i skolan. Så småningom ger känslan med sig och det blir bättre igen. Både ledsnad och nedstämdhet finns med i en depression, men en depression är mer än så.

Tecken på depression

De vanligaste tecknen på att ditt barn eller din tonåring kan vara deprimerad är:

• håglöshet, brist på ork
• försämrad självkänsla
• barnet håller sig undan sociala kontakter, till exempel sina kamrater
• mat- och sovvanor förändras (fungerar inte)
• koncentrationssvårigheter
• tankar på döden
• att tillståndet håller i sig flera veckor i sträck


Stöd

Ett barn eller en tonåring som är nedstämd behöver sina föräldrar. Ge av din tid och var engagerad. Prata om det som känns svårt. Får barn och tonåringar hjälp med att sätta ord på sina känslor kan det innebära att man kommer på en lösning. Att ta kontakt med någon som känner ditt barn väl inom skolan kan vara bra, både för att få höra den personens uppfattning och för att ni ska kunna hjälpa ditt barn i ett samarbete. Det är viktigt att i förväg berätta om din önskan om att kontakta skolan och att låta ditt barn eller tonåring vara delaktig.

Att äta och sova regelbundet, precis som att komma ut i dagsljus och röra på sin kropp varenda dag, är bra rutiner för att hjälpa kroppen till ett bättre mående. Det som är bra för kroppen får det psykiska måendet att lättare återhämta sig. Eftersom nedstämdhet ofta innebär att man blir passiv, kan det också vara bra om du hjälper ditt barn/din tonåring till att planera, till exempel kring skolarbetet. Finns det något som ni kan göra tillsammans som ni båda tycker är roligt, kan detta också hjälpa till att bryta onda cirklar.

Om ingenting som du gör för att hjälpa ditt barn verkar leda till en förbättring, ska du söka hjälp. Berätta för ditt barn om att du känner dig orolig, att du vet att det finns hjälp att få och att det är därför du kommer att söka hjälp.

Självmordstankar

Många människor har någon gång tankar på döden och på självmord. Det är normalt och betyder inte att man vill dö. Många barn och tonåringar tänker på döden utan att vara nedstämda. Det är när tankar på döden och självmordstankar övergår till tankar om hur ett självmord kan/ska genomföras, samtidigt som barnet/tonåringen är djupt nedstämd/deprimerad och eventuellt också utsatt för något misslyckande eller annan påfrestning, som risken är som högst att självmordsförsöket genomförs.

En del föräldrar kan känna oro för att självmordstankar blir verklighet om de frågar sitt barn om de finns. Men en mycket större fara är om alla tiger och barnet inte får hjälp med sina tankar och inte får veta att det finns hjälp att få. Är du förälder och har ett barn eller en tonåring som du misstänker har självmordstankar, så prata med ditt barn om din oro och sök omedelbart hjälp. Du kan ringa till BUP (Barn-och ungdomspsykiatrin) och be om hjälp. Väntetiden brukar vara mycket kort då det gäller oro om självmord.

Även mycket små barn kan visa tecken på depression

Spädbarn är helt i händerna på att den eller de personer som ger barnet omvårdnad, för det allra mesta barnets biologiska föräldrar, gör det utan att barnet behöver vänta för länge på att få sina grundbehov (närhet, trygghet, mat, tröst, värme) tillfredsställda. Om den eller de personerna försvinner ur barnets liv, utan att någon annan tar hand om barnet som en förälder, är barnets utveckling och hälsa i allvarlig fara. Ett barn kan vid en sådan förlust ändras från att ha varit kontaktsökande och i samspel med andra till att bli alltmer inåtvänd och i värsta fall apatiskt.

Är du en vuxen som är med om att ett barn i din närhet mister i värsta fall båda sina föräldrar i en olycka kan du förebygga mycket psykisk ohälsa för barnet i framtiden om du bidrar till att någon förstår barnets behov och tar sig an barnet som en förälder helt och fullt.

Var finns hjälpen?

På BUP finns personal som du kan vända dig till för att få råd som förälder och behandling för ditt barn eller tonåring. En tonåring kan också vända sig till ungdomsmottagningen för att få hjälp.

Om ditt barn har fyllt 18 år, måste han eller hon söka hjälp själv. Men även om man är myndig kan man behöva sina föräldrars stöd, inte minst när man mår dåligt. På många håll finns speciella mottagningar för unga vuxna som mår psykiskt dåligt. Vårdcentralen och/eller vuxenpsykiatrins öppenvård är annars dit ditt vuxna barn ska vända sig.

På många BVC (Barnavårdscentralen) finns psykologer som är speciellt kunniga på små barn. Till BVC:s psykolog och sjuksköterskor kan man vända sig för att rådgöra om sin oro för nedstämdhet hos sitt barn.

Mind - Självmordslinjen

Självmordslinjen är tillgänglig via chatt och telefon (tel: 90101) för dig som har tankar på att ta ditt liv, eller för dig som har frågor om närstående du misstänker vara i riskzonen. Självmordslinjen är öppen dygnet runt.