Livechatta om funktionsvariation/funktionsnedsättning, torsdag 14 okt kl: 16.00 Skriv frågor redan nu!
Under en stor del av mitt liv har jag haft problem med mat och min kropp. Även när jag har räknat kalorier, kräkts eller använt laxermedel har jag alltid varit större än dem i min omgivning.
Gick ner x antal kilo för ett tag sedan och nådde min lägsta vikt i våras. Nu har jag gått upp allting igen plus lite till då jag inte kan sluta hetsäta och känsloäta.
Ibland känns det som att mat är min enda tröst och jag vågar inte berätta för mina föräldrar fast jag tror de skulle förstå.
Vad ska jag göra?
Skriv inga detaljer om dig själv som gör att andra skulle kunna känna igen dig.
Skriv inte namn även om de är påhittade, utan använd bokstäver (t.ex. A, B, C) eller siffror.
Vi lägger inte ut jämförelser kring till exempel kropp, vikt eller betyg.
Skriv gärna en kort mening i ditt inlägg om vad du skulle vilja ha stöd och svar på.
Tankar om att må dåligt är såklart okej. Vi lägger inte ut för detaljerade beskrivningar om till exempel självskada eller självmord då det kan bli obehagligt eller triggande för andra.
Hångel & sex kan vara spännande att prata om. Eftersom det är många i olika åldrar som använder forum så kan vi inte lägga ut för detaljerade beskrivningar om sex.
Peppa och stötta gärna andra allt som du bara kan! Ofta så kan det vara så mycket värt att få veta att en inte är ensam.
Hej! jag har haft både anorexi o bulimi sen jag var 10 år. Jag har blivit inlagd 2 gånger och förstår hur det känns att vara svårt med kroppsideal osv. Så du tänker nu är inte psykiskt bra. Jag tänlte så här innan o jag önskar att jag sökt hjälp tidigare, för annars blir det bara värre o värre. Det kan vara jättejobbigt att samla ihop mod att berätta för sina föräldrar, det tog mig år. Men tro mig när jag säger att det blir så mycket bättre om du berättar för dem. Då kan du få stöd o hjälp. Det måste inte vara som för mig som blev inöagd(blir ba i extrema fall). Du kan vara med o bestäa vad för hjälp du vill ha. Det kan vara att ha någon på bup du pratar med 1 gång i veckan tex, eller 1 gång om dagen. Eller så finns det även dagvård då du är på en klinik bara på dagen o sen går hem runt kl 15. Det finns all slags olika sätt att få hjälp.
jag förstår ungefär hur du känner. jag har haft anorexi i typ ett år och min mamma fick till slut reda på det. hon förstod det ibte, hon var ofta arg på mig och förstod inte varför jag var som jag var och gjorde de grejerna, hon insåg dock att der var farligt och att jag behövde hjälp, så nu har jag psykolog och läkare på bup och får hjälp för ätstörningen + deppression
det har funnits perioder där jag hetsäter och det jag lärt mig från det är att inte vegränsa vad man äter under dagen, och vara snäll mot sig själv, det låter hur dumt som helst men det är så. det finnt inte "dålig" eller "bra" mat, och speciellt när man har problem med mat så är maten ens enda medicin <3 hoppas det löser sig