Jag hade ett självskadebeteende när jag var 12. Jag trodde aldrig att jag skulle självskada igen. Hade fel. Jag har börjat självskada på ett annat sätt en tidigare. Jag mår skit och har självmordstankar minst en gång om dagen. Allt är för tungt och jag orkar inte mer. Värst av allt. Jag ljuger för mina vänner. Säger att jag mår bra nu och allt är påväg upp igen och "aldrig kännt mig så levande". allting är bara lögner. Jag vet att de hade stöttat mig men jag vill inte bli av med mina beteenden. Inte egentligen. Att självskada gör mig lugnare. Får mig att fokusera på en annan smärta. En snärta som är enklare att hantera. Jag vill inte att de ska komma på mig. Jag vill inte må såhär mer men jag vill inte berätta om min självskada. Det är min egen medicinering typ. Kan absolut tänka mig att prata med någon om mina känslor men inte allt. För även om det låter konstigt så vet jag inte vem jag är utan mina "problem". Känner en trygghet i att fokusera på något även fast det gör så jävla ont.
Skriv inga detaljer om dig själv som gör att andra skulle kunna känna igen dig.
Skriv inte namn även om de är påhittade, utan använd bokstäver (t.ex. A, B, C) eller siffror.
Vi lägger inte ut jämförelser kring till exempel kropp, vikt eller betyg.
Skriv gärna en kort mening i ditt inlägg om vad du skulle vilja ha stöd och svar på.
Tankar om att må dåligt är såklart okej. Vi lägger inte ut för detaljerade beskrivningar om till exempel självskada eller självmord då det kan bli obehagligt eller triggande för andra.
Hångel & sex kan vara spännande att prata om. Eftersom det är många i olika åldrar som använder forum så kan vi inte lägga ut för detaljerade beskrivningar om sex.
Peppa och stötta gärna andra allt som du bara kan! Ofta så kan det vara så mycket värt att få veta att en inte är ensam.