Vad tycker just Du om Bris stöd? Hjälp oss bli ännu bättre genom att anonymt svara på våra frågor. Till enkät.
Jag har detta minne från min barndom som jag inte kan släppa, ett minne som verkligen skrämmer mig och gör mig obekväm fortfarande.
Jag har aldrig sagt det till någon, för jag skäms så jävla mycket.
Men så här var det, jag var på semester med min pappa, som var alkoholist.
Vi sov i olika sängar, men våra sängar var nära varandra, kanske 1,5 meter från varandra.
Jag var ungefär 10 år (jag är 15 nu) och min pappa låg bredvid mig och runkade. Han var full när det hände, men han var helt medveten om att jag var där, han pratade med mig under och slutade inte när jag sa att jag var obekväm.
Jag var såååå obekväm och jag är fortfarande obekväm runt min pappa. Inte bara på grund av det minnet, men jag känner mig äcklad när han tittar på mig.
Han har aldrig rört mig eller något men ändå.
Vid sidan om det här har jag har känt mig extremt obekväm i shorts / linne / bikinis / baddräkter så länge jag kan komma ihåg. I år vägrade jag att simma på sommaren (vi har en pool i vår trädgård) eller ens ha på mig shorts bara för att jag kände mig så extremt obekväm.
Är jag dramatisk? Jag har aldrig öppnat upp om detta, främst för att jag skäms och känner att jag är dramatisk och känslig. Min pappa har bra sidor också! Förutom detta och hans alkoholism är han en bra pappa.
Ibland får jag dåligt samvete om att vara oförskämd mot min pappa men jag känner mig bara så frustrerad.
Jag kan inte berätta för min psykolog, jag är rädd att hon ska ringa soc. Hon har redan sagt att hon övervägde att ringa soc på grund av några saker som jag berättade för henne om min pappas alkoholism.
//15 årig tjej
Skriv inga detaljer om dig själv som gör att andra skulle kunna känna igen dig.
Skriv inte namn även om de är påhittade, utan använd bokstäver (t.ex. A, B, C) eller siffror.
Vi lägger inte ut jämförelser kring till exempel kropp, vikt eller betyg.
Skriv gärna en kort mening i ditt inlägg om vad du skulle vilja ha stöd och svar på.
Tankar om att må dåligt är såklart okej. Vi lägger inte ut för detaljerade beskrivningar om till exempel självskada eller självmord då det kan bli obehagligt eller triggande för andra.
Hångel & sex kan vara spännande att prata om. Eftersom det är många i olika åldrar som använder forum så kan vi inte lägga ut för detaljerade beskrivningar om sex.
Peppa och stötta gärna andra allt som du bara kan! Ofta så kan det vara så mycket värt att få veta att en inte är ensam.
Du, du överreagerar inte alls. Det där låter extremt obehagligt och borde *aldrig* ha hänt från första början, det är INTE ditt fel och dina känslor är ju hur normala som helst över det - det var hans handling som var väldigt väldigt fel, inte din reaktion. Vilken reaktion du än hade haft hade inte det tagit bort från det faktum att det han gjorde var så grovt fel och opassande.
Känns jättesynd att höra hur det påverkar din vardag, men (förlåt att jag repeterar mig men jag tror inte jag kan säga det nog) din reaktion är inte "fel" eller att du överreagerar.
Jag förstår själv hur det är att inte berätta vissa saker för sin psykolog pga den typen av oro, men om du vågar skulle jag verkligen rekommendera att du berättar om det för psykologen. Du förtjänar inte att behöva bära det ensam. Hoppas verkligen att det fixar sig så gott det kan för dig. Du överreagerar inte, och även om du känner skam så var inget av det som hände ditt fel, och speglar inte på dig alls.