Okej. Det här låter lite emo, men jag har aldrig haft en jättebra relation med mina föräldrar. En av dom har inte varit så närvarande, och hen säger alltid att hen älskar mig och allt, för det är väl så föräldrar ska göra. Men jag känner ingenting tillbaka, riktigt?
Jag vet genuint inte om jag älskar mina föräldrar. Jag har aldrig kännt mig väldigt empatisk mot dom eller mot folk generellt sätt. Vet inte, det känns bara så fel att säga att jag älskar dom, liksom?
Ni som älskar era föräldrar, är det uppenbart att man gör det, eller är det något man märker om dom försvinner ett tag? Hur känns kärleken mellan ett barn och en förälder?
Skriv inga detaljer om dig själv som gör att andra skulle kunna känna igen dig.
Skriv inte namn även om de är påhittade, utan använd bokstäver (t.ex. A, B, C) eller siffror.
Vi lägger inte ut jämförelser kring till exempel kropp, vikt eller betyg.
Skriv gärna en kort mening i ditt inlägg om vad du skulle vilja ha stöd och svar på.
Tankar om att må dåligt är såklart okej. Vi lägger inte ut för detaljerade beskrivningar om till exempel självskada eller självmord då det kan bli obehagligt eller triggande för andra.
Hångel & sex kan vara spännande att prata om. Eftersom det är många i olika åldrar som använder forum så kan vi inte lägga ut för detaljerade beskrivningar om sex.
Peppa och stötta gärna andra allt som du bara kan! Ofta så kan det vara så mycket värt att få veta att en inte är ensam.