Vårdnad, boende och umgänge

Barnets bästa är en av de grundläggande principerna i barnkonventionen och den viktigaste principen i föräldrabalken.

Barnets bästa

De grundläggande behoven av till exempel omvårdnad, kärlek och trygghet har alla barn gemensamt. Men vad som är det enskilda barnets bästa i en given situation, det kan variera. I bedömningen av det enskilda barnets bästa ska vuxna ta reda på, och ta hänsyn till, barnets egen uppfattning

Vårdnadens innebörd

Att ha vårdnaden om ett barn betyder att ha det rättsliga ansvaret för barnets person. Föräldrar kan ha gemensam vårdnad även om barnet bor mest hos en av föräldrarna. Den rättsliga vårdnaden innefattar rätten att bestämma över barnets angelägenheter samt att ha barnet hos sig och att bestämma var barnet ska bo. Den som har vårdnaden om ett barn (vårdnadshavaren) har ett ansvar för dess personliga förhållanden och ska bland annat se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och god fostran blir tillgodosedda.

Gemensam vårdnad

Ett barn har rätt till nära och goda relationer till båda sina föräldrar även om dessa inte bor tillsammans. Föräldrabalkens regler om vårdnad, boende och umgänge utgår ifrån den uppfattningen.

Ur barnets perspektiv är det viktigt att båda föräldrarna, då det är möjligt, är delaktiga i barnets förhållanden och tar ansvar för barnet. Denna grundprincip finns också i barnkonventionen. Syftet med bestämmelserna om gemensam vårdnad är framför allt att främja goda förhållanden mellan barnet och båda föräldrarna. De flesta som separerar har gemensam vårdnad, men många föräldrar hamnar också i tvist om vårdnaden.

Boende och umgänge vid separation

Vid en separation är det i första hand föräldrarna som avgör var barnet ska bo. Om föräldrarna vill och önskar kan de vända sig till socialtjänsten för att genom samarbetssamtal få hjälp att komma överens i frågor som de inte lyckats lösa. Om inte det fungerar kan de slutligen vända sig till domstolen för att lösa kvarstående frågor kring barnet.

I samband med att ett barns föräldrar genomgår en separation blir det alltid aktuellt att ta ställning till var barnet ska ha sitt faktiska boende, det vill säga vilken postadress barnet ska vara skriven på. Om föräldrarna är överens i boendefrågan uppstår vanligtvis inga problem. Men vad ska gälla om föräldrarna inte är överens om var barnet ska bo?

I de fall där båda föräldrarna har vårdnaden om barnet, men inte kan enas om var barnet ska bo efter en separation, är det domstolens ansvar att slutligen besluta om hos vem av föräldrarna det ska bo. Det krävs inte att föräldrarna har flyttat isär för att domstolen ska kunna ta ett sådant beslut, men föräldrarna måste vara överens om att en separation ska ske.

Barnets bästa är avgörande

Det som alltid är avgörande för domstolens bedömning av barnets boende är vad som anses vara bäst för barnet. Hänsyn ska tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. För att domstolen ska kunna göra en sådan bedömning måste den genomföra en vårdnadsutredning. Domstolen ansvarar för att hänsyn till barnets vilja beaktas utifrån dess ålder och mognad.

När domstolen genomför sin utredning kring barnets bästa är det inte domstolen själv som utför utredningen, utan den uppdrar åt socialtjänsten att genomföra den. Det ligger i socialtjänstens ansvar att under sådana utredningar skapa möjlighet för barnet att uttrycka sin mening.

Växelvis boende

Med växelvis boende avses att barnet bor ungefär lika mycket hos vardera föräldern och det är i dag en ganska vanlig lösning efter en separation. Det är inte enbart tiden för barnets vistelse hos respektive förälder som är viktig, utan även andra omständigheter är av betydelse vid bedömningen. Domstolen måste även ta hänsyn till hur barnets försörjning fördelats mellan föräldrarna och var det har sina egna tillhörigheter m.m.

Barnets rätt till umgänge

Om ett barns föräldrar separerar och barnet bor hos den ena föräldern har det rätt till umgänge med den förälder det inte bor tillsammans med. Det är viktigt att förstå att begreppet umgänge i första hand syftar till barnets rätt till umgänge med den förälder det inte bor tillsammans med. Det är inte fråga om den förälderns rätt till umgänge med barnet.

Det finns ingen absolut plikt för barnet att umgås med en förälder, men det anses normalt vara till fördel för barnet att ha kontakt med och umgås med båda sina föräldrar. En förälder har inte någon absolut rätt till umgänge med sitt barn. Om barnet inte vill träffa den förälder det inte bor hos finns det möjlighet att barnet och föräldern har kontakt på annat sätt.

Att umgänge kan ske genom annan kontakt är inte avsett att begränsa barnets rätt att träffa den andra föräldern. Möjligheten är tänkt att användas i undantagsfall där ett vanligt umgänge inte kan komma till stånd i någon egentlig utsträckning. Så kan ibland vara fallet om föräldrarna bor långt ifrån varandra eller om en förälders rörelsefrihet är begränsad på grund av exempelvis långvarig sjukhusvistelse.

Ett annat exempel är om barnet och föräldern sedan en längre tid inte har haft någon kontakt alls eller endast i mindre omfattning. Under en inledande period kan ett umgänge genom tex. telefon då framstå som bäst för barnet.

×

Lämna chatt

Fler vanliga ämnen

Letar du efter fler råd och info kring ämnen vi ofta möter i samtal om barn?

Till vanliga ämnen

Barn som flytt

Rapport från Bris

Ladda ned

Bris nätverk

Mötesplatsen för barnets rättigheter.

Läs mer