Hinder för att berätta

Vad gör att barn inte berättar? Frågan är förstås komplex men det finns mönster som återkommer i många samtal, chattar och mejl till Bris. Det allra vanligaste skälet för att inte berätta och inte söka hjälp, som barn berättar för Bris, är oro för resten av familjen. Det är alltså viktigt att ha med hela familjens behov av hjälp i samtalet.

Känslor av skuld

Ett annat vanligt skäl till att inte berätta för någon vuxen när man har problem är upplevelsen av skuld. Just känslor av skuld gör det ofta svårt för barnet att berätta. Barn kan beskriva olika motiv till sina skuldkänslor. Det kan ha att göra med att barnet låtit bli att göra något för att förhindra det som skett. Det kan också vara så att barnet känt ambivalens inför det som inträffat, sökt upp situationen för att få den undanstökad eller har en självbild som säger att han eller hon inte är värd något annat.

Även när det handlar om mindre dramatiska problem beskriver barn ofta känslor av skuld i förhållande till sina föräldrar och resten av familjen. Barn kan ge uttryck för skuld när någon eller båda föräldrarna inte har det bra i livet eller när ett syskon av någon anledning far illa.

En vanlig slutsats, nästan oavsett vilket eller vilka problem som finns i familjen, är att det är barnet självt det är fel på. Familjelojaliteten är ju också mycket stark. Att berätta kan kännas som att förråda sin egen familj. Föräldrarna är ju trots sina brister mycket viktiga i barnets liv. Genom att vi som vuxna inte fördömer viktiga personer i barnets närhet underlättar vi och minskar risken för lojalitetskonflikter. Vi behöver alltså vara noggranna med att skilja på handling och person.

Bristande information och tillgänglighet

Två konkreta skäl som återkommer är att man inte känner till sina rättigheter samt att man helt enkelt inte vet vart man ska vända sig för att få hjälp. Det slår en ju ibland när man som vuxen sliter sitt hår i försöken att kryssa sig fram i hjälpsystemen att det ofta finns en del övrigt att önska. Inte konstigt då att många barn och unga ger upp på vägen mot rätt person och rätt instans.

Barn beskriver också ofta att de försökt berätta men inte fått något gensvar av omgivningen. Det kan ju dels ha att göra med vuxna som blivit rädda, men också med att barnet berättat på ett sätt som omgivningen inte förstår. Det i sin tur tolkar barnet ofta som ett bevis på att hon får skylla sig själv eller att det inträffade inte går att prata om.

×

Lämna chatt

Fler vanliga ämnen

Letar du efter fler råd och info kring ämnen vi ofta möter i samtal om barn?

Till vanliga ämnen

Barn som flytt

Rapport från Bris

Ladda ned

Bris nätverk

Mötesplatsen för barnets rättigheter.

Läs mer