Samtalsmetod

När man tänker kring och pratar om frågor i samband med samtal med barn infinner sig lätt en känsla av prestationsångest. Tänk om jag inte säger ”rätt” sak. Tänk om jag ställer ”fel” fråga. Tänk om jag inte räcker till. Glöm då inte att påminna dig själv om att det som är bra för alla barn är extra viktigt för barn som har problem av olika slag. Ett klimat under samtalet som präglas av värme, äkthet och empati är viktigare än det mesta.

Öppna frågor

För att få barnet att berätta kan det vara bra att ställa öppna frågor, alltså frågor som börjar med när, vad, vem, hur och var. Genom att ställa öppna frågor växer en berättelse fram som kan hjälpa både oss vuxna och barnet att förstå. En del i att skapa möjlighet för barn att berätta är kopplad till hur vi ställer frågor under samtalet. Vi behöver göra vårt bästa för att fråga på ett sätt som:

  • underlättar för barnet att berätta sin historia på sitt eget sätt
  • underlättar för barnet att bredda sin bild av sig själv, sin situation eller andra personer en aning
  • underlättar för barnet att se möjliga inre och yttre resurser
  • underlättar för barnet att få fatt i en strimma av hopp och ett sätt att tänka sig en framtid som känns okej

Berätta, beskriva, förklara

Om vi uteslutande använder oss av frågor som börjar med när, var, hur, vem och vad är dock sannolikheten stor att vi snart känner oss som förhörsledare eller som karikatyrer på intervjuande journalister snarare än som vuxna som försöker lyssna. Då kommer det att vara vi vuxna som pratar mest. För att skapa möjligheter för barn att berätta är frågor som innehåller just ordet berätta, samt orden beskriva och förklara, centrala:

  • "Kan du berätta, hur ser en dag i skolan ut?"
  • "Vill du beskriva vad som hände från början?"
  • "Förklara, vad var det som gjorde dig så ledsen?"

Har vi den här typen av frågor i fokus under samtalet så kommer barnet med stor sannolikhet att vara den som pratar mest. Dessutom kommer han eller hon att göra det på sitt sätt, med sina ord och i sitt tempo.

Bekräfta barnet

Det är viktigt att komma ihåg att bekräfta barnet när vi ställer många frågor. Är det något vi människor är svältfödda på när vi har problem så är det just bekräftelse. De första gångerna känner nog de flesta vuxna en viss nervositet inför samtal om betydelsefulla saker i barns liv. Tänk dig då att som barn vända sig till en vuxen och berätta om något viktigt. Det är verkligen modigt och det modet är ett exempel på något vi kan sätta ord på och ge tillbaka till barnet: "Vad modig du är som berättar."

Att bekräfta barnet handlar inte om att krysta fram något vi egentligen inte menar, utan om att träna oss i att uttrycka i ord de bekräftande saker som vi annars bara tänker. Att bekräfta barnet och ställa frågor om barnets egna resurser kräver förstås fingertoppskänsla. Få saker är så kränkande som en klämkäck attityd.

Motivera dina frågor

När vi vuxna samtalar med barn ställer vi många frågor, ändå glömmer vi ofta att motivera och sätta ord på varför vi frågar. Hur kommer det sig att vi ställer frågor om vart barnet kan vända sig? Vad är syftet med våra förslag? Om vi inte motiverar det för barnet kan han eller hon börja fundera över vilka svar som är de "rätta". Medan vi frågar för att förstå kanske barnet undrar vilka svar vi förväntar oss att höra. Sätter vi däremot ord på vilka tankar vi har med våra frågor ger vi barnet möjlighet att förstå hur vi har tänkt: "Jag tror att det är viktigt att inte vara själv med sina tankar när man inte mår bra. Därför funderar jag på vem du tror skulle vara den bästa att prata med om det som händer just nu."

Hoppet är grunden för förändring

Den som inte mår bra ser ofta inte något hopp. Kanske har man prövat men kört fast. Det är nog det enskilt viktigaste skälet för att man vänder sig till en vuxen, just att man har fastnat och att man inte själv hittar någon möjlig väg vidare. För många barn kan läget kännas ohjälpligt mörkt när de beskriver att de sitter fast mellan två omöjliga alternativ: "Om jag berättar kommer pappa hamna i fängelse och det orkar inte mamma med. Om jag inte berättar kommer allt att vara som det är nu och det orkar inte jag med. Alltså finns det ingen väg ut."

Får man inte fatt i något hopp vare sig i tanken eller i känslan kan situationen upplevas som fullständigt hopplös. Hopp är grunden för förändring. En viktig funktion med samtal är att, när det behövs, väcka hopp eller till och med stå för hoppet själv. Det är inte detsamma som att vi ska kunna åstadkomma hela förändringen men vi kan så frön till något annat än hopplöshet.

Ibland är det möjligt att få fatt i något hoppfullt i samtalet genom att prata om framtiden, önskningar, barnets egna resurser eller resurser i barnets närhet. Andra gånger måste vi som vuxna vara beredda att stå för hoppet snarare än att få barnet att formulera något hoppfullt.

Ibland kan vi helt enkelt behöva låna ut vår egen världsbild för en stund – låna ut i alla fall en strimma av hopp mitt i all hopplöshet:
"Jag hör dig om och om igen säga att allt är meningslöst och att det alltid kommer att kännas så jobbigt som det gör just nu. Jag är övertygad om att det både kommer att kunna kännas på ett annat sätt och att du kommer att hitta mening i livet."

Resurser i omgivningen

Ingen klarar allting själv. Det är därför av vikt att undersöka vilka barnet har mest förtroende för i sin närhet, vilka som står barnet närmast och vem som bäst skulle förstå barnets problem. Det är lätt att omedvetet tänka bort den kompetens som redan finns runt barnet och hänvisa till nya personer.

Om viktiga beslut ska fattas runt barnet måste de personer som bryr sig om barnet på det ena eller andra sättet vara delaktiga och när det går (del)ansvariga. Inte sällan är det kombinationen av barnets egen kraft, vuxna i barnets närhet och professionella från skola, socialtjänst eller psykiatri som skapar förutsättning för den förändring som behöver komma till stånd.

×

Lämna chatt

Fler vanliga ämnen

Letar du efter fler råd och info kring ämnen vi ofta möter i samtal om barn?

Till vanliga ämnen

Barn som flytt

Rapport från Bris

Ladda ned

Bris nätverk

Mötesplatsen för barnets rättigheter.

Läs mer