Våga samtala

Det är så lätt att tänka att vanliga samtal mellan barn och vuxna är just något vanligt. Men erfarenheter från många tusen samtal på Bris visar tvärtom att många barn och unga upplever att vanliga samtal med en vuxen är något ovanligt.

Varför är det ingen som frågar hur jag mår?

Vad är det som gör att så många barn och unga upplever att det inte finns vuxna runt omkring dem som reagerar och vågar finnas nära för samtal om viktiga saker i livet? Kanske beror det på att många omtankar hos oss vuxna och så mycket oro för barn och ungdomar ibland övergår i en känsla av osäkerhet, som i sin tur väldigt lätt blir ingenting. Hur många har inte hört den här kommentaren eller till och med sagt något liknande själva: "Man såg ju tidigt att han hade det jobbigt hemma." "Man såg ju direkt vilka problem som fanns i familjen."

Om vi ställer oss frågan: Pratade jag med honom om hur han hade det hemma? Frågade jag honom om hur han mådde? Svaren blir, om vi har handen på hjärtat, väldigt ofta nej. Vi har olika skäl beroende på var vi befunnit oss som vuxna då vi mött barnet. "Nä, det blev nog aldrig av, du vet dom byter ju skola i högstadiet... Sedan slutade hon ju att spela fotboll... Sedan avbröt han behandlingen... Sedan var utredningen avslutad... Sedan började hon i en annan scoutpatrull..." Om man inte tänker sig för blir det väldigt lätt ingenting, eller i alla fall väldigt lite, av den oro man känner. Inte för att man inte är orolig. Inte för att vi är känslokalla. Utan för att det händer saker med oss vuxna när vi möter barn som far illa.

Önskan om en trollstav

När vi människor står inför allvarliga problem av olika slag är det både mänskligt och vanligt att hoppas på en trollstav; att problemen ska försvinna utan att vi blir drabbade av de jobbiga konsekvenserna. Det här är en önskan som gäller både barn och vuxna. När vi vuxna möter barn som har problem kan vår önskan om en trollstav göra sig påmind i form av en inre röst, som försöker övertyga oss om att det kanske är bäst att ingenting göra. Eller så försöker vi övertala oss själva att det är någon annans uppgift att reagera, så att vi slipper.

Man hör aldrig någon säga; "Jag är orolig för det här barnet men jag struntar i det". Det går inte till så. Ändå kvarstår det faktum att väldigt många barn och unga upplever sig ensamma och lämnade med sina problem. "Varför var det ingen som gjorde något?", är en fråga som ställs inte bara av många barn och ungdomar idag, utan också av generationer med vuxna som under sin uppväxt saknat någon som haft modet att finnas där och, när så krävts, haft modet att agera.

Ofta vill inte barn berätta om sina problem för någon vuxen, särskilt inte för föräldrarna, även om det sedan länge varit uppenbart att hjälp från vuxna behövs. Barn kan ha en förhoppning om att problemet ska lösa sig av sig självt om inte någon låtsas om det. Det är dock oerhört sällsynt att man får höra barn med allvarliga svårigheter säga; "Jag hade mitt problem i två år. Jag gjorde ingenting och nu är det jobbiga borta." Det fungerar helt enkelt inte så när vi människor har allvarliga problem.

Metoden att hoppas på en trollstav fungerar alltså mycket sällan, vare sig för barn eller vuxna. Därför måste vi vara vaksamma så att vi inte önsketänker bort problemen, oavsett om barnet har berättat om dem eller om vi är oroliga av någon annan anledning. När vi är oroliga för ett barn måste vi göra allt vi kan för att, utan att önsketänka, fundera över vad vi tror att barnet skulle behöva för hjälp.

Flera vuxna runt barnet

Ofta är det viktigt att fundera över om det finns ytterligare personer, som jag utifrån min roll och mitt ansvar som vuxen, tror skulle behövas för att stödja eller skydda barnet. För att komma vidare behöver vi ofta kloka människor till vår hjälp och ibland behöver dessa vara professionella. Inte sällan är det kombinationen av barnets egen kraft, vuxna i barnets närhet och professionella från skola, socialtjänst eller psykiatri, som skapar förutsättning för den förändring som behöver komma till stånd.

×

Lämna chatt

Fler vanliga ämnen

Letar du efter fler råd och info kring ämnen vi ofta möter i samtal om barn?

Till vanliga ämnen

Barn som flytt

Rapport från Bris

Ladda ned

Bris nätverk

Mötesplatsen för barnets rättigheter.

Läs mer