Hedersrelaterat våld

Barn och tonåringar som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck är särskilt utsatta. Barnet är utsatt för ett brott, men kan inte söka stöd och skydd hos sina föräldrar eller andra närstående eftersom det ofta är de som utövar förtrycket och alltså inte ser sina handlingar som brottsliga. Ett barn eller en tonåring som berättar om förtrycket och våldet riskerar också att mista sin familj och sitt sammanhang.

Systematiskt och kollektivt

Det finns många perspektiv och tankar kring hedersrelaterat våld och förtryck men det är viktigt att komma ihåg att det inte är kopplat till någon särskild kultur eller religion. Hedersrelaterat våld och förtryck förekommer på något sätt i de flesta länder och i familjer av olika slag. Det hedersrelaterade våldet kan vara fysiskt, psykiskt, socialt och sexuellt och det kan ta sig många olika uttryck.

Det som utmärker hedersrelaterat våld och förtryck är att det är systematiskt och kollektivt, det vill säga flera personer försvarar och sanktionerar förtrycket. En annan viktig aspekt av hedersrelaterat våld och förtryck är att det sker för att upprätthålla eller återupprätta ett anseende (hedern) och ett rykte. Förtrycket är ofta knutet till kvinnors och flickors sexualitet och det blir därför viktigt att kontrollera denna. Även pojkar begränsas och kontrolleras dock.

Hedersrelaterat våld och förtryck kan handla om:

  • att barn blir förbjudna att göra saker efter skolan och har krav på sig att alltid komma hem direkt efter att skolan slutat.
  • att barn, kanske särskilt flickor, förbjuds att ha en kärleksrelation, att välja partner och att barnet utsätts för hot eller våld om det framkommer att det är i en sådan relation.
  • att syskon tvingas att spionera på varandra och på olika sätt bestraffa varandra för överträdelser som riskerar familjens rykte.
  • att barn blir bortgifta.
  • att barn inte får klä sig som de vill och inte får bestämma över sin kropp.
  • att barns sexualitet inte tillåts vara dess egen och att allt annat än heterosexualitet är förbjudet.

Alla dessa handlingar är förbjudna enligt lag.

Alla barn har samma rättigheter

De allra flesta föräldrar vill sitt barns bästa. Det gäller även dig som kan ha utsatt ditt barn för någon av de handlingar som finns i texten under förra rubriken. Men vad föräldrar menar med sitt barns bästa kan det finnas olika åsikter om. Att utsätta sitt barn för våld och förtryck är dock aldrig barnets bästa, oavsett föräldrarnas åsikt.

Föräldrar bestämmer över sitt barn men ska alltid ha barnets bästa för ögonen. Samtidigt finns det lagar och regler som gäller för alla barn, oavsett vad föräldrar anser är rätt eller fel. En sådan lag är förbudet mot aga. Den innebär att föräldrar inte får slå sitt barn, även om de anser att det är en del i barnets uppfostran eller som ett lämpligt straff. Ett barn får inte utsättas för någon typ av våld eller hot.

Finns hedersrelaterat våld eller förtryck i din närhet?

När du som förälder vill bryta en hederskontext som finns runt dig, men är orolig för vad som ska hända dig och ditt barn, finns hjälp att få. Du kan kontakta socialtjänsten i din kommun för mer information om vilket stöd de kan erbjuda och du kan också undersöka om det finns några organisationer och föreningar som arbetar mot hedersrelaterat våld där du bor.

Alla barn berättar inte om det våld som de har varit utsatta för. Barn som har utsatts för våld eller hot om våld av en familjemedlem kan känna sig mycket rädda för att berätta för någon om vad som har hänt, eftersom det ofta finns en rädsla för vad den som utövar våldet ska göra om de får veta att barnet har berättat. Barnet kan också ha en oro kring konsekvenserna för våldsutövaren och tänka att denne automatiskt får sitta i fängelse om barnet berättar.

Barn som lever i en hederskontext kan även uppleva en ambivalens som ofta är svår att hantera. Det handlar om dubbla känslor kring den som utsätter dem för våld och förtryck och kring de värderingar som de växt upp med. Barnen lär sig om sina rättigheter i skolan men vet samtidigt att det inte helt och hållet gäller dem. Det försätter dem i en svår situation som de kan behöva mycket stöd i.

Ett barn eller en tonåring som väljer att berätta för dig om hedersrelaterat förtryck eller våld är ofta i vanmakt och stora svårigheter. Den vanmakten kan även den som får ta emot berättelsen känna. Vad ska jag göra? Hur hjälper jag på bästa sätt? Vad händer när jag gör en anmälan till socialtjänsten? Det är viktigt att fundera på dessa saker och att ha kunskap om barnets rättigheter och dina skyldigheter.

Anmälningsskyldighet till socialtjänsten

I socialtjänstlagen finns en uppmaning till privatpersoner och en skyldighet för anställda inom vissa verksamheter, att anmäla misstanke om att ett barn far illa. Medan lagen säger att privatpersoner bör anmäla, är det en skyldighet för till exempel lärare, barnmorskor, förskollärare och psykologer att anmäla. Det gäller även anställda inom privata verksamheter.

Om du i din tjänst omfattas av anmälningsskyldigheten är det bra att känna till vilka rutiner det finns på din arbetsplats när ni är skyldiga att göra en anmälan till socialtjänsten. Finns det inga rutiner, så diskutera frågan med din chef. Att i förväg ha tänkt igenom och skaffat sig kunskap om hur man bäst går tillväga är en stor hjälp när det väl händer. Rutinerna kan man med fördel ta fram i samråd med någon från socialtjänsten, för att försäkra sig om att man gör sin anmälan på ett så korrekt sätt som möjligt.

Det kan vara bra att känna till att det på många länsstyrelser finns personer som har särskild kompetens kring hedersrelaterat våld och förtryck.

×

Lämna chatt

Fler vanliga ämnen

Letar du efter fler råd och info kring ämnen vi ofta möter i samtal om barn?

Till vanliga ämnen

Barn som flytt

Rapport från Bris

Ladda ned

Bris nätverk

Mötesplatsen för barnets rättigheter.

Läs mer