Om våld mot barn

Våld mot barn är när någon gör ett barn illa, fysiskt eller psykiskt. Sexuella övergrepp är en form av våld liksom att hota eller försumma barnet. Att tvingas uppleva våld mellan föräldrarna räknas också som våld mot barnet.

Alla former av våld mot barn är förbjudet

När ett barn utsätts för våld och kränkningar hemma av sina föräldrar eller andra omsorgspersoner kan det både handla om våld som bestraffning, våld i uppfostrande syfte eller våld i affekt. Våld mot barn är aldrig försvarbart, oavsett vad barnet sagt eller gjort. Alla former av våld mot barn är olagliga. Alla barn har samma rätt att slippa våld. Trots att det är förbjudet är det många barn har föräldrar eller andra vuxna som gör dem illa.

Sverige var det första landet i världen som förbjöd barnaga. Sedan 1979 är det förbjudet enligt svensk lag att slå barn. Förbudet gäller alla vuxna, även barnets föräldrar. Sedan dess har många andra länder också infört ett förbud.

Vem utsätter ett barn för våld?

Våld förekommer i alla samhällsklasser. Det går inte att förutsäga vilka föräldrar som kan komma att utsätta sina barn för våld, dock kan det ibland finnas omständigheter som ökar risken. En stor riskfaktor är om någon annan i familjen är utsatt för våld, som exempelvis våld mellan föräldrarna. Faktorer som ekonomisk stress och oro, bristande sociala nätverk, missbruk och psykisk ohälsa kan också öka risken för våld. Den största riskfaktorn är dock hur föräldern själv har haft det under sin uppväxt och om den själv har blivit utsatt för våld.

Det syns inte alltid på ett barn att det är utsatt för våld hemma. Våldet kan se olika ut och få olika konsekvenser. Det man vet är att det alltid är skadligt för barn att utsättas för våld, hot om våld och kränkningar. Ibland ger våldet fysiska skador som blåmärken, bränn-eller bitskador. Ibland märks det framförallt på barnets beteende eller mående. Våldet kan till exempel göra att en del barn får koncentrationssvårigheter, blir ängsliga och oroliga.

Rädsla, osäkerhet och dålig självkänsla kan vara en konsekvens av våld, liksom ångest, depressioner, självskadebeteende och självmordstankar. Barn som blir utsatta för våld kan ibland visa på symptom som ont i magen och huvudvärk. Andra barn kan reagera genom att bli mer utåtagerande beteende, genom att mobba och slå andra barn eller genom att på olika sätt straffa ut sig. Vissa barn visar inga av dessa tecken utan ses utåt sett ut som välfungerande och kompetenta barn.

Var söker jag hjälp?

Det är socialtjänsten man ska vända sig till för att få stöd och hjälp. Till socialtjänsten anmäler man oro för barn men man kan även ansöka om stöd. Om du som förälder utsätter ditt barn för våld och kränkningar måste detta upphöra. Både du och ditt barn behöver hjälp. Socialtjänsten vet att det är svårt att be om hjälp och att det ofta känns skamfyllt. Men det finns hjälp. Socialtjänsten brukar ha olika former av familjebehandlande insatser som är riktade mot alla i familjen.

Många har en oro för att kontakta socialtjänsten för att det kan vara skamfyllt att slå sitt barn eller så är man orolig för att barnet skall tas ifrån en. Men om man som förälder tar ansvar för sitt handlande och är villig att jobba med att ändra sitt agerande gentemot sitt barn så har socialtjänsten ingen anledning att placera barnet hos en annan familj. När socialtjänsten är tvungna att fatta ett sådant beslut är det i familjer där föräldrarna förnekar våldet och inte är villiga att ändra sitt agerande och där det finns en oro för att barnet kommer att bli utsatt igen.

Om du är förälder till ett litet barn, finns det troligen någon på BVC som du och ditt barn träffar i samband med att ditt barn ska få en spruta eller bli vägd och mätt. Den personen har, vad du än tror, träffat andra föräldrar med samma problem som du och vet hur svårt det är att berätta. Du kan berätta för den personen. Tillsammans skall ni sedan kontakta socialtjänsten som kommer att utreda hur ditt barn ska skyddas och hur både du och ditt barn ska hjälpas.

Om du har förtroende för någon på ditt barns förskola eller skola kan du på samma sätt prata med den personen och tillsammans kontakta socialtjänsten där hjälp finns att få.

Det är också svårt att vara den förälder som ska skydda barnet från den andre föräldern som utsätter barnet för våld och kränkningar. Det väcker ofta känslor som ilska, skuld och skam och det kan vara svårt att prata om. Man kan i vissa fall känna sig rädd för att själv bli hotad eller utsattas för våld och orolig för vad man sätter igång om man berättar eller om man försöker gå emellan för att skydda. Men ditt barn behöver skydd och du behöver söka hjälp så att våldet upphör. Det bästa är att du vänder dig till socialtjänsten som kan stötta dig och familjen.

Socialtjänsten kan i vissa fall komma fram till att de behöver göra en polisanmälan gällande misstanke om brott mot barn. Att som förälder bli polisanmäld väcker såklart jobbiga och svåra känslor. Försök att se förbi dessa känslor och ta emot det stöd som erbjuds. Tänk på att du och ditt barn på lång sikt har du allt att vinna om du får hjälp att hitta andra sätt att hantera ditt barn.

Barnahus

I vissa kommuner finns Barnahus. I ett Barnahus samverkar polis, åklagare, socialtjänst, BUP (Barn-och ungdomspsykiatrin) med flera kring barn när det finns en misstanke om att barnet utsatts för våld eller sexuella övergrepp. Barnet eller tonåringen kan på ett Barnahus få alla kontakter och stöd på en och samma plats.

Är du orolig för ett barn i din närhet?

Om du har en oro för att ett barn din närhet blir utsatt för våld eller kränkningar bör du anmäla den oron till socialtjänsten. Du behöver inte ha svar på om oron stämmer utan det du gör är just att du överlämnar din oro till socialtjänsten som gör en bedömning av din anmälan.

Det viktigaste tecknet på att ett barn har varit utsatt för våld eller övergrepp är att barnet själv berättar om det som har hänt. Som mottagare av ett sådant förtroende är det viktigt att visa öppenhet mot barnet genom att lyssna, ställa öppna frågor och vara tillgänglig för en fortsatt berättelse.

Vissa verksamheter och yrkesgrupper är enligt lag skyldiga att anmäla sin oro för ett barn till socialtjänsten. Det gäller alla yrkesgrupper som jobbar med barn, till exempel förskolepersonal, lärare eller annan personal på skolan och personal på BVC.

×

Lämna chatt

Fler vanliga ämnen

Letar du efter fler råd och info kring ämnen vi ofta möter i samtal om barn?

Till vanliga ämnen

Barn som flytt

Rapport från Bris

Ladda ned

Bris nätverk

Mötesplatsen för barnets rättigheter.

Läs mer