Bris dagliga kontakter med barn och unga ger ovärderliga insikter om vad barn behöver av oss vuxna. Här är några exempel.
Säg inte: ”Varför har du inte sagt något tidigare?” om jag berättar om nåt som gått fel. Säg i stället: ”Vad bra att du vågade berätta” och hjälp mig sen att lösa problemet. Då vet jag att du är safe att prata med.
Ok, bara för att ni är skilda betyder det inte att jag slutat älska min andra förälder. Jag går sönder när ni snackar skit om varandra. Och har ni svårt att snacka med varann – använd INTE mig som budbärare.
Även när JAG inte vill umgås behöver jag veta att DU FINNS där. Jag VILLha dina jobbiga sms även om jag inte kommer svara på dom. Det är trygghet för mig.
ALLT är inte tonårshormoner. Jag kan vara ledsen, arg, irriterad, deppig av samma orsaker som en vuxen. Och då vill jag att du lyssnar och tar mig på allvar.
Det betyder inte att jag kommer att göra som du vill. Tvärtom, jag kommer fortsätta testa gränser för att se om du verkligen står för vad du säger. Så fortsätt att säga ”nej” även om jag blir skitförbannad. Att veta var jag har dig ger mig trygghet.