”Räknas det här som våld?”

Publicerat

I en ny rapport på Internationella barndagen lyfter Bris fram barns beskrivningar av våld som vuxna utsätter dem för.

År 2015 hade Bris över 3 000 kontakter med barn och över 400 med vuxna som alla på något sätt rörde våld mot barn. Nu ger Bris ut rapporten "Räknas det här som våld?" baserat på barns egna röster om våldet som deras föräldrar och andra vuxna utsätter dem för. Utifrån det barnen beskriver har Bris identifierat åtgärder som måste till för att förhindra vuxnas våld mot barn.

Varje dag utsätts barn för våld av sina föräldrar och andra vuxna i sin närhet. Mörkertalet är stort och den statistik som finns är bristfällig. Bland annat saknas statistik över de former av våld mot barn som inte föranleder en polisanmälan, eller som inte ryms under brottsrubriceringen misshandel, exempelvis många av de orosanmälningar som görs till socialtjänsten. Dessutom finns det tydliga hinder för barn att berätta om våldet.

Idag, på Internationella barndagen, släpper Bris rapporten "Räknas det här som våld". 505 mejl från barn och unga ligger till grund, och det framgår tydligt att det finns flera orsaker till varför barn inte vill berätta om våldet. Det kan bland annat handla om rädslan för att inte bli trodd, att förvärra situationen, att förlora en förälder eller bli straffad. Barn beskriver också att de skäms eller att de saknar kunskap om var gränsen går och vad som är tillåtet

"Mamma skriker jämt och kallar mig en massa saker, ibland slår hon mig också. Jag skäms jättemycket och skulle aldrig kunna berätta det här för någon."

Barns röster

När barn berättar om våldet som deras föräldrar eller andra vuxna utsätter dem för beskriver de allt ifrån luggningar, nypningar, hån och trakasserier, till grova sexuella övergrepp och tortyrliknande bestraffningar.

– När barn hör av sig till Bris om det här beskriver de en kaotisk hemmiljö, ständiga konflikter och en hög stressnivå. I vissa fall beskriver de en situation där det framför allt är den ena föräldern som är våldsam och den andra föräldern inte förmår att skydda barnet, säger Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris.

Oavsett hur våldet ser ut och vilken omfattning det har så tar barnet skada. Den mest återkommande gemensamma känslan barn beskriver är ensamhet, både i relation till familjen och till andra. Många barn beskriver också ständig rädsla för att något farligt ska hända. För att undkomma våldet beskriver barnen olika strategier.

"Räknas det som våld när hon drar i håret, tar stryptag, kastar ner mig på golvet, slår mig i skallen för att jag har tagit godis utan att fråga? Räknas det som våld eller är det bara någon slags grov uppfostran?"

– En strategi är att försöka reglera förälderns aggressionsnivå genom att vara snäll, undvika att göra något som kan reta föräldern eller försiktigt be föräldern att inte dricka så mycket alkohol, säger Magnus Jägerskog.

En del av barnen berättar att de har haft kontakt med elevhälsa, BUP och socialtjänst men att de aldrig har pratat om våldet. Oftast är hjälpen fokuserad på symptomet och den bakomliggande orsaken, det vill säga våldet, kommer sällan fram. Barn berättar också om utredningar där alla vuxna får komma till tals, men ingen har gett barnet chans att berätta vad hen varit med om.

Bris har identifierat ett flertal brister som måste åtgärdas för att förhindra att barn utsätts för vuxnas våld:

  • Både barn och vuxna behöver mer kunskap om våld och om hur de ska agera när ett barn utsätts för våld.
  • Det finns ett behov av ökad kunskap bland professionella om de faktorer som ökar risken för att ett barn ska utsättas för våld hemma liksom om tecken som indikerar att ett barn utsätts för våld.
  • Det behövs kunskap, tid och rutiner för att få fler vuxna som möter barn i sitt yrke att prata med barnom våld, och ställa frågor om våld.

Det finns en kunskapsbrist kring hur socialtjänstlagen ska användas och vad anmälningsplikten innebär. För att råda bot på de brister som framkommit ur barns berättelser om våld ser Bris flertalet åtgärder som måste vidtas för att förhindra våldet.

Vi föreslår bland annat:

  • Kunskapshöjande insatser så att yrkesverksamma som möter barn har kunskap om våld mot barn och dess konsekvenser och kompetens att upptäcka tecken på våld och trauma – samt kunskap om sin anmälningsplikt.
  • Att skolan och förskolan får ansvar för att återkommande lyfta frågor om våld.
  • Föräldrastöd bör finnas lättillgängligt i alla kommuner och erbjudas alla föräldrar.
  • Inför nationell statistik av anmälningar till socialtjänsten som kan användas för att kartlägga i vilken utsträckning professionella anmäler, hur många anmälningar som görs och hur stor del som faktiskt leder till en utredning.
  • En nationell handlingsplan för arbetet med att förhindra våld mot barn. Det är angeläget med en sammanhållen strategi som skapar ett enhetligt arbete med att förebygga våld mot barn i hela landet.

Anna Holmqvist

Anna Holmqvist

Bris pressekreterare

070-779 95 06

anna.holmqvist@bris.se

×

Lämna chatt

Våra rapporter

Bris kontakter med barn, forskning och omvärldsanalys

Se alla rapporter

#ärdumed

Diskussionsmaterial till våra rapporter.

Läs mer

Bris Nätverk

Mötesplatsen för barnets rättigheter

Läs mer

Bris nätverk är för dig som aktivt arbetar för och med barn. Gå med i nätverket och låt dig inspireras och få möjlighet till erfarenhetsutbyte.

Läs mer