Sexuella övergrepp

Sexuella övergrepp är alla sexuella handlingar som sker mot någons vilja. Barn som är under 15 år får inte utsättas för sexuella handlingar alls av någon äldre tonåring eller vuxen person. Det gäller även om barnet skulle säga att det vill eller på annat sätt visa att det är med på vad som händer. Det är alltid den vuxnes ansvar att följa lagen.

Små barn och sexuella övergrepp

Små barn har inte kunskap om sexuella handlingar på samma sätt som äldre barn eller vuxna. De kan därför inte alltid berätta vad de har varit utsatta för. Däremot kan de säga saker som får oss att oroa oss för att någon har utsatt barnet sexuellt. Den som har utsatt barnet för ett sexuellt övergrepp kan ha skrämt barnet till tystnad genom att säga att det kommer att hända hemska saker om barnet berättar för någon. Om barnet självt har upplevt njutning/upphetsning samtidigt som det känner på sig att det är något som är fel, kan det också göra det komplicerat för barnet är berätta.

Tonåringar och sexuella övergrepp

Tonåringen kan också skrämmas till tystnad. En tonåring som lever i en familj där sex överhuvudtaget inte får förekomma före äktenskapet kan få det mycket svårt efter till exempel en våldtäkt. Förutom det trauma som ett sexuellt övergrepp kan orsaka innebär våldtäkten dessutom, både för barnet och föräldrarna, att den viktiga oskulden har gått förlorad.

En tonåring kan också känna att den är skyldig till vad som har hänt: ”Jag ville ju först.” ”Jag får skylla mig själv som följde med killarna hem till lägenheten där det hände.” Sådana tankar och sådant ansvar kan göra det svårare att berätta för sina föräldrar eller för andra vuxna om vad som har hänt.

Sexuella övergrepp inom familjen

Om övergreppet har skett inom familjen, till exempel av en förälder eller ett äldre syskon, brukar det också innebära att det blir svårare för barnet eller tonåringen att tala om vad som har hänt. Rädsla för vad som ska hända, om någon i familjen ska komma i fängelse eller om man kommer att bli trodd, kan få barnet att tveka.

För många som har blivit utsatta för sexuella övergrepp kan det gå lång tid, ibland flera år, innan man vågar berätta för någon. En del behöver känna att de är i säkerhet först, till exempel att den som har utfört övergreppen inte kan komma åt barnet eller tonåringen.

Ibland kommer det bara små antydningar till vad som har hänt. Då behöver barnet att föräldrar och andra vuxna är så lyhörda att barnets försök att berätta blir uppfattade.

Reaktioner hos barn och tonåringar

Ett barn som blivit sexuellt utnyttjat kan skadas allvarligt i sin utveckling och drabbas av psykiska problem både på kort och på lång sikt. Alla barn eller alla tonåringar visar inte samma reaktioner. Dessutom kan vissa av reaktionerna som kan visa sig efter ett sexuellt övergrepp även visa sig i andra situationer. En del av de reaktioner som barn och tonåringar kan visa är:

• nedstämdhet

• oro, ängslan, ångest

• sömnsvårigheter, mardrömmar

• små barn som i leken visar vad de har varit utsatta för

• självmordstankar

Om ditt barn blivit utsatt för sexuella övergrepp

Om du har fått veta att ditt barn har blivit utsatt för sexuella övergrepp har du troligen reagerat med starka känslor. Hur gammalt ditt barn är, hur det har skett, eventuella kroppsskador, vem som har utsatt ditt barn och andra omständigheter spelar roll för både dina känslor och för vilka konsekvenser det får för dig och ditt barn. Ett sexuellt övergrepp som har begåtts inom familjen innebär att hela familjen hamnar i kris.

Oavsett om det sexuella övergreppet har begåtts av någon okänd eller någon närstående behöver både föräldrarna och barnet/tonåringen stöd och hjälp av personer som har fördjupade kunskaper om sexuella övergrepp. Man behöver hjälp med den kris som man befinner sig i och att bearbeta alla de känslor som övergreppet väcker. På BUP finns en vana och en kunskap om sexuella övergrepp.

I vissa regioner finns barnahus. I ett barnahus samverkar polis, åklagare, socialtjänst, BUP (Barn-och ungdomspsykiatrin) med flera kring barn när det finns en misstanke om allvarliga våldsbrott riktade mot barn, till exempel sexuella övergrepp. Barnet eller tonåringen kan få alla kontakter och stöd på en och samma plats. Oftast sker kontakten med ett barnhus efter det att en polisanmälan om det misstänkta brottet är gjord.

Om det finns ett barnhus där du bor kan exempelvis socialtjänsten, BUP eller polisen ge besked om. En del kommuner har information om barnahus på sin hemsida.

Stöd av föräldrar

Ett barn eller tonåring som har utsatts för sexuella övergrepp behöver mycket stöd från sina föräldrar. Det stödet behövs från allra första stund när övergreppet blir känt. Många som har blivit utsatta kan ha skuldkänslor för vad som har hänt. Vad ditt barn eller tonåring allra minst behöver är att du säger att du tvivlar på berättelsen, eller att du uttrycker att hon/han själv har skuld i vad som har hänt.

Lyssna istället och visa att du tror på vad du får höra. Beröm för modet att våga berätta om så svåra saker. Även om du kan ha frågor som ”varför drack du så mycket” eller ” men varför följde du med honom” så undvik att ställa dem och kom ihåg att ett sexuellt övergrepp alltid är en brottslig handling. Det är inte ditt utsatta barn som har begått brottet.

Om övergreppet har skett inom familjen blir det förstås mer komplicerat. Du har ett ansvar för att skydda ditt barn, och det kan innebära att alla i familjen inte kan bo tillsammans tills vidare. I ett sådant läge kan en kontakt med socialtjänsten behövas, till exempel om man inte vet hur man ska kunna skydda sitt barn.

Är du orolig för ett barn?

Misstänker du att ett barn utsätts för sexuella övergrepp är det socialtjänsten du ska vända dig till och berätta om din oro. Du behöver inte vara säker på att det verkligen är som du misstänker, utan du ska kontakta socialtjänsten utifrån den oro som du har. Sedan blir det socialtjänstens uppgift att bedöma dina uppgifter och därefter fatta ett beslut om de ska inleda en utredning eller inte. Det kan till och med vara så att det är just dina uppgifter som blir den viktiga pusselbiten som socialtjänsten behöver för att kunna hjälpa ett barn.

Känns det olustigt att ringa? Känner du dig osäker på vad som kommer att hända? Vad du då kan göra, är att ringa till socialtjänsten och säga att du vill rådgöra kring ett barn som du oroar dig för. Du kan få svar på frågor om vad som händer om du gör en anmälan.

Vissa verksamheter och yrkesgrupper är enligt lag skyldiga att anmäla sin oro för ett barn till socialtjänsten. Det gäller till exempel förskollärare, lärare och personal på BVC.

Polisanmälan

Många sexualbrott anmäls aldrig till polisen. Ibland anmäls de först flera år senare. Att det är så kan bero på många saker. En del av alla sexualbrott som begås blir inte kända alls, för barnet eller tonåringen säger inget. Man kan låta bli att anmäla för att man är rädd för att inte bli trodd, eller så kan man känna sig för svag för att orka med förhör och en eventuell rättegång.

Att anmäla en närstående kan innebära att den får ett fängelsestraff. Även om man tycker att man har blivit utsatt för något som är fel, kan det kännas svårt att vara den som berättar något så att till exempel ens förälder får ett fängelsestraff.

Men sexualbrott mot barn är allvarligt. Risken är att om man inte anmäler kan övergreppen fortsätta och i vissa fall kan samma person utsätta flera barn eller tonåringar för övergrepp.



Ladda ned broschyr som underlättar för alla att anmäla till socialtjänsten när de känner oro för ett barn.

dagsattprataom.se

Här kan du ta del av information om sexuella övergrepp, hur man kan stödja och förebygga.

Hopp


Stödförening som arbetar förebyggande och verkar för att förbättra behandling för alla dem som berörs av sexuella övergrepp.

ECPAT

Ideell barnrättsorganisation som arbetar för att förebygga och stoppa barnsexhandel, barnpornografi och människohandel med minderåriga för sexuella syften. Här kan du även anonymt rapportera via Ecpat Hotline.