Sorg och kris

Sorg kan visa sig på många sätt, men den är alltid en naturlig reaktion på förlust. Har man mist någon man tycker om gör det ont. Det gäller både barn och vuxna, men hur barn uppfattar döden och vilka reaktioner de kan visa, skiljer sig en del från vuxna.

Barn och sorg

Ju yngre barnet är, desto mindre egen erfarenhet har det för att förstå både sin sorg och döden. Barn behöver därför mycket stöd och omtanke när någon som står barnet nära dör. Det allra viktigaste för ett barn i sorg är faktiskt att det finns kärleksfulla vuxna som är nära barnet.

Hela familjen har sorg

När en förälder dör behöver barnet sin andra förälder mer än någonsin. Oftast är man som förälder drabbad av sorg samtidigt som man ska stödja och trösta sitt barn. Barnet har mist sin förälder och man själv sin livskamrat. Är det ett barn i familjen som har dött är båda föräldrarna i sorg. Det kan vara mycket svårt att orka med både sin egen sorg, barnets sorg och allt praktiskt arbete i hemmet.

Alla behöver i en sådan situation hjälp av andra människor som ser till att vardagen fungerar. Små barn kan också behöva få vila från sin sorg genom att följa med någon annan vuxen ut och leka. Eller helt vardagligt få prata med någon som känner barnet om sina tankar och funderingar, utan att den personen blir så ledsen som mamma eller pappa blir. Finns det personer som du kan be om hjälp, både som kan finnas till för ditt barn och hjälpa dig praktiskt? Det kan vara mor- eller farföräldrar, andra släktingar eller andra vuxna i ert nätverk.

Om båda föräldrarna dör

Om barnets båda föräldrar dör samtidigt, blir förstås hjälpen och stödet från andra människor som barnet känner sedan tidigare ännu viktigare, rent av livsavgörande. En mycket god omvårdnad, trygghet och några människor som orkar ta emot barnets sorg är grundförutsättningar för att ett barn ska ta sig vidare i livet utan att riskera att drabbas av allvarligare psykisk ohälsa.

Reaktioner hos barn i sorg

Bland det värsta som kan hända ett barn efter ett dödsfall i familjen är att det blir tyst. Tyst om vad som har hänt, tyst om den som har dött, tyst om hur alla i familjen känner sig. Barn behöver, lite olika utifrån sin ålder, stöd och hjälp av vuxna att uttrycka sina frågor och få svar, eftersom barn inte har den vuxnes kunskap och erfarenheter om döden. Barn i sorg är också beroende av att vuxna lyssnar och tar emot alla känslor som sorgen för med sig.

För de yngsta barnen (0-3 år)
- handlar döden hos en förälder om separation från den som har stått för barnets trygghet och överlevnad. Riktigt små barn kan inte klä sina känslor i ord, men de känner förlusten, tomrummet som uppstår. Även den efterlevande förälderns känslor av sorg uppfattas av barnet.
Klängighet, svår att trösta är reaktioner som det lilla barnet kan visa upp. Likaså en ovilja att skiljas från den överlevande föräldern. Om ingen annan person uppfyller barnets behov av trygghet, närhet och omsorg kan det riktigt lilla barnet i allvarliga fall utveckla en depression.

Det lite äldre förskolebarnet

- har tillgång till språket, men kan inte förstå som vi vuxna, till exempel att den döda är borta för alltid. Därför kan det komma frågor gång på gång om inte pappa eller mamma ska komma tillbaka nu. Barnet kan också ha magiska tankar kring döden och det kan ha svårt att skilja på fantasi och verklighet.
Sorgen märks inte hela tiden hos barnet, till exempel när det leker eller är sysselsatt. Barn behöver ta pauser från sin sorg, och leken kan ge barnet just en paus, och också hjälpa barnet att bearbeta vad som har hänt.
En vanlig reaktion hos barn i den här åldern är rädsla – rädsla för att bli övergiven. Den visar sig ofta när barnet ska sova. Barnet kan drömma mardrömmar. Ibland får det kroppsliga reaktioner som magont eller ont någon annanstans i kroppen.

Under skolåldern
- ökar barnets förståelse successivt för vad döden är och att den är definitiv. Att fantisera om att en död förälder ska komma tillbaka blir inte längre möjligt. Den insikten kan leda till att barnet sörjer på nytt utifrån sin nya mognadsnivå.
Ängslighet, rädsla för att ytterligare dödsfall ska inträffa och sömnsvårigheter är vanliga reaktioner. I nioårsåldern kommer många barn till insikt om att deras föräldrar inte kan skydda dem mot allt, inte heller döden. Det kan leda till en utvecklingskris, och inträffar dessutom samtidigt ett dödsfall i barnets familj eller någon annan viktig person dör, kan detta få barnet att känna en stark maktlöshet och oro. Precis som de små barnen kanske skolbarnet behöver pausa från alla svåra känslor.

Tonåringen
- som mister en förälder gör det under den period i livet då han eller hon ska frigöra sig från sina föräldrar. I frigörelsen ingår att kritisera sina föräldrar, men det är inte lätt att vara kritisk mot någon som har dött och som inte kan försvara sig. En del tonåringar visar inte så starka reaktioner på sorg. En förklaring är att under tonårstiden händer det så mycket och krävande saker i tonåringens egen utveckling att det inte finns plats för mer. Utan att veta det själv kan tonåringen tänka ungefär så här: ”Ska jag klara skolan och mig själv orkar jag inte med sorgen också. Den får vänta tills jag har lite mer tid och kraft.” Men det är också vanligt att tonåringen blir ledsen, grubblande och inåtvänd. Eller gör tvärtom: börjar leva ett ganska vilt uteliv för att lätta på sitt inre tryck. Det finns också de tonåringar som tar på sig ett stort vuxenansvar i samband med ett dödsfall i familjen.


Stöd till mitt barn

Föräldrars stöd betyder oerhört mycket för ett barn i sorg och kris. Det är för det allra mesta föräldrarna som står närmast barnet och som ger den bästa tryggheten till sitt barn. Barnet behöver att någon tar emot alla känslor som sorgen väcker. Att någon håller om det och finns nära. Hjälp ditt barn att uttrycka sig genom att du visar att du lyssnar och klarar av att ta emot vad barnet behöver prata om. Ett barn kan också behöva få svar på frågor som det har. Svara så ärligt du kan, men med hänsyn till barnets ålder och förmåga att ta emot ditt svar. Man kan berätta sanningen, men utelämna detaljer som barnet ännu inte är moget att ta emot.

Yngre barn tar ofta naturligt hjälp av leken för att bearbeta vad de har varit med om. Även att måla och rita kan vara till stor hjälp. Äldre barn kan bli hjälpta av att skriva. För en tonåring kan skriva om sin sorg vara ett sätt att få uttrycka sina känslor ifred utan att känna sig blottad.


Professionell hjälp

Ibland vill vi så gärna att någon professionell ska prata med barnet, till exempel en psykolog på BUP. (Barn-och ungdomspsykiatrin) På lite längre sikt finns det behovet hos en del barn som har varit med om svåra förluster. Men till en början och för många barn, är för barnet kända och trygga personer ofta de som hjälper bäst. Är du i den situationen att du har ett barn i sorg kan du däremot på ett tidigt stadium rådgöra exempelvis med någon på BUP kring frågor om hur du själv hjälper ditt barn på bästa sätt. Även de som arbetar på BVC kan vara personer som du kan rådgöra med. Sorgen tar tid på sig. Både för att så sakta sjunka in i oss och bli en del av livet, och för att komma tillbaka när ditt barn har blivit äldre och får frågor och funderingar om sin döda förälder eller sitt döda syskon.

Mer stöd för barn i sorg

Sorgereaktioner är krävande, både för ditt barn att ha och för dig som förälder att se hos ditt barn, men de är samtidigt naturliga svar på förlusten. Om de däremot förvärras eller om du oroar dig för ditt barns hälsa, är det bra att söka professionell hjälp. Inom BUP finns vana och kunskap om barn och sorg.
På flera håll i landet finns också stödgrupper för barn i sorg. De barn och tonåringar som har gått i en sådan stödgrupp brukar speciellt uppskatta att få träffa andra jämnåriga som har varit med om ungefär samma sak som de själva. I gruppen känner man sig förstådd. Om det finns stödgrupper för barn där du bor, kan troligtvis BUP eller socialtjänstens enhet för barn och unga ge dig information.

Bris erbjuder stödhelger för familjer där mamma eller pappa tagit sitt liv.

När en familjemedlem dör blir ingenting sig likt. Att få prata om tankar och känslor tillsammans i grupp är för många till stor hjälp när det gäller att hantera livet, sorgen och saknaden.

Här kan du läsa mer om stödhelger.»

Poddar om sorg

Med stöd från AstraZeneca har Bris tagit fram material för unga om sorg och saknad – hur det kan kännas, och vad som kan hjälpa.

Lyssna på poddar »