Varför var det ingen som gjorde något? Borde inte någon sett att jag inte hade det bra?
Det är vanliga frågor när barn vänder sig till Bris. Många barn beskriver att de levt i utsatthet, mått dåligt och behövt hjälp och stöd länge, men ingen har agerat. Ibland beskriver barn att det är först när de själva blir utåtagerande, skolkar, eller när ätstörningen syns som vuxenvärlden reagerar. Det vill vi ändra på. Och vi är inte ensamma.
Här berättar personer som nu är vuxna om sina erfarenheter av att ha behövt stöd som barn. Deras erfarenheter är inte unika. När barn vänder sig till Bris idag finns liknande berättelser och liknande erfarenheter av en vuxenvärld som inte gör tillräckligt.
(KAMPANJFILMER)
Det finns brister i hela kedjan när det gäller att säkerställa stöd till barn. Allt från att barns stödbehov inte alltid fångas upp av vuxna, till att de aktörer som ska hjälpa inte har rätt resurser och att samhället inte prioriterat att stärka upp de aktörer som kan ge det tidiga stödet.