"Den gemensamma måltiden har tappats bort i vardagen"

Stress, aktiviteter och höga krav gör att många familjer missar dagens kanske viktigaste stund tillsammans. Den gemensamma måltiden. Enligt Sara Begner, näringsfysiolog och chef för Coops provkök, behöver den varken vara perfekt eller avancerad för att göra skillnad. Tvärtom kan några minuter tillsammans vid köksbordet räcka för att stärka relationen mellan barn och vuxna.

I år har Coop stöttat Bris i hela tio år. Nu lanserar vi tillsammans konceptet Måltiden är mer än mat. Varför är just måltiden en så viktig plats att fokusera på nu? 
- Att äta tillsammans är ett jättebra sätt för att komma närmare varandra. Och inte minst för att fånga upp hur våra barn mår. Det kan annars vara lätt att missa tidiga signaler på att något inte är bra. I det hektiska samhälle vi lever har den gemensamma måltiden i vardagen tappats bort.

Som näringsfysiolog och chef för Coops provkök har du arbetat länge med att förenkla vardagsmat. Vilka små förändringar tycker du gör störst skillnad för familjer över tid?
- Jag tror att den största skillnaden kommer när man ändrar inställning. Måltiden är en möjlighet inte något nödvändigt ont som man ska klara av. Man kanske ska lägga lite tid på att fundera över hur man vill ha det. Oavsett om det är kul eller trist behöver vi ju äta varje dag i resten av våra liv, så det är lika bra att försöka njuta mer av det.

Du möter många stressade barnfamiljer i ditt arbete. Vilka är de vanligaste hindren som gör att måltiderna blir mer stress än gemenskap?
- Vi har så mycket för oss – jobb, skola, aktiviteter – och vill hinna med allt och då blir måltiden lätt ännu ett krav i stressen, i stället för något man kan göra tillsammans och som skapar trygghet

Många vuxna känner sig misslyckade om maten inte är hemlagad, nyttig och uppskattad av alla. Hur tycker du att man kan sänka ribban utan att få dåligt samvete?
- Det är din familj, det är inte hela världen om alla inte tyckte maten var toppen just idag. Det kommer en ny chans i morgon. Man kan hjälpas åt mer, då börjar umgänget redan i köket och det blir inte så kravfyllt att sitta länge tillsammans vid middagsbordet. 

Du brukar prata om att måltider inte behöver vara perfekta för att vara värdefulla. Hur kan en ”tillräckligt bra” familjemåltid faktiskt se ut?  
- Ett kort möte vid diskbänken när ett barn äter före eller efter aktiviteter, är också gemenskap. Det viktiga är att hinna ses en stund och bli mätt. Sedan är det självklart viktigt att barn får i sig det de behöver. En grönsak om dagen räcker långt, det kan vara samma grönsak varje dag om det gör livet enklare. 

Vilka är dina bästa knep för att få in mer grönsaker och variation i barns mat utan konflikter vid bordet? 
- Jag har alltid haft ”dagens grönsak” till måltiderna hemma hos oss och det har blivit en vana både för mina barn och för barn som äter hos oss. Man får hyvla över parmesan, doppa grönsakerna i smör eller dipp-sås om man vill. Och man behöver bara smaka, inte äta mer än man vill. 

Hur kan man skapa trivsel och närvaro kring maten även i familjer där tiden, energin eller ekonomin är begränsad? 
- Det är viktigt att få en stund tillsammans utan konflikter så det känns mysigt att äta middag ihop. En bra rutin att få in är att göra storkok när det är bra pris på till exempel köttfärs eller kyckling. Då kan man ta fram middag ur frysen de dagar då orken saknas, dessutom får man många middagar för en mindre peng. Jag brukar frysa i platta paket så det går fort att tina. Sedan underlättar det om frysen är lite organiserad.  Sortera på ett sätt som blir tydligt i olika fack eller skriv innehåll på maskeringstejp och tejpa fast på fryspåsen. 

Om du fick skicka med ett enda lugnande budskap till alla stressade föräldrar inför sommaren – vad skulle du säga då?  
- Att ha tålamod och låta små saker passera när man äter, i stället för att tjata och bli arg för minsta lilla. Jag har sett alldeles för många som tappar tålamodet direkt vid matbordet. Då blir det ingen trygg plats man vill vara vid, varken barn eller föräldrar. Så ta det lite lugnt.