”Barn betalar priset när din oro inte leder till handling”

Vi vet att tidiga insatser kan förändra ett barns liv. Ändå berättar barn för Bris gång på gång om vuxna som såg att något var fel, men som inte gjorde något. Varför är steget från oro till handling fortfarande så svårt?

”Jag hade behövt någon som fångade upp mig och faktiskt frågade hur det var med mig, men det var som om jag vore osynlig för alla.”
Barn i samtal med Bris

När vi ser – men inte agerar

Vi har alla mött dem – barnet som dröjer sig kvar i klassrummet efter lektionen, som kommer i urvuxna och smutsiga kläder, som snabbt svarar att allt är bra utan att riktigt möta blicken. Vi har kanske anat att allt inte står rätt till, men trots det tvekat, valt att avvakta, inte fråga vidare.

Barns utsatthet väcker känslor. Det kan vara en instinkt att skydda och ta om hand, men också obehag, och ibland rädsla. Att ställa frågor om det svåra är inte enkelt, det vet jag efter alla mina år på Bris. Att orka stanna kvar, låta barnet berätta i sin egen takt och lyssna färdigt kan vara en utmaning i sig. Och att sedan plötsligt stå där, med ett barns förtroende och en kännedom som kräver att jag agerar, kan kännas överväldigande.

Barn märker när hjälpen uteblir

Barn som kontaktar Bris berättar alltför ofta om vuxna som borde ha insett hur illa de for. Om vuxna som fanns där, som kanske frågade hur det var, men sedan kom aldrig någon hjälp.

För oss som möter barn i våra professioner blir det här särskilt viktigt. Vi vet att tidig upptäckt och tidiga insatser kan vara avgörande. Ändå visar både barns och vuxnas erfarenheter att det ofta finns ett glapp mellan vuxnas förmåga att uppmärksamma och att agera.

Barn möter många vuxna genom livet. Några blir lite extra viktiga, en del av barnets trygghet under en kortare eller längre period, ibland under hela uppväxten. Närvaron av engagerade vuxna kan vara avgörande, men är inte alltid tillräcklig i sig.

Vi är många som är bra på att ge stöd och visa omsorg. Som ser, oroar oss, tröstar och försöker finnas där. Kramar, klipper oklippta naglar, smyger fram ett extra mellanmål, lugnar och avleder stress och oro.

På Bris är det tydligt vilken oerhörd skillnad en vuxen kan göra: en vuxen som förstår, bryr sig och tar sig tid när livet är som svårast. Samtidigt vet vi att många, trots att de ser, inte tar det avgörande sista steget.

De största vinsterna finns hos barnen

Jag har mött många vuxna som känt oro men som tvekat, som undrat (och hoppats) om de kan ha missuppfattat, om det verkligen är så allvarligt, om det inte är bättre att avvakta och vänta på att någon annan agerar. Men svaret är alltid detsamma: känner du oro behöver du ta den på allvar och föra den vidare. En orosanmälan kan göra hela skillnaden för ett barns liv.

Under valåret har Bris ett särskilt fokus på tidiga insatser. Vi visar att det finns stora vinster för samhället att göra genom att ge barn och deras familjer rätt stöd i rätt tid. Men de största vinsterna är inte ekonomiska. De finns hos de barn som slipper vänta.

För i slutändan är vi inte bara fler vuxna som behöver se – vi är fler som behöver göra något av det vi redan ser.

Bris stödlinjer för vuxna om barn

Har du som vuxen frågor eller funderingar som rör barn och unga?

Telefon: 077 - 150 50 50
Öppettider: vardagar 09.00 - 13.00