Barns digitala liv

Vi är online nästan hela tiden. På jobbet, i skolan, i kontakten med vänner, för att planera veckan och för att hålla koll på aktiviteter. Medan barn och unga har vuxit upp med nätet som en helt integrerat har vi vuxna ofta fått lära oss att bli mer och mer digitala. En känsla av att inte hänga med eller att inte ha koll är inte helt ovanlig.

I kontakten med Bris handlar både barn och vuxnas samtal om det som blivit eller känns svårt och detsamma gäller samtalen som handlar om de digitala miljöerna.

Barn oroar sig för:

• Att de spenderar för mycket tid med att scrolla
• Att hamna utanför
• Att bli lurade av andra
• Att utsättas för hat och hot
• Att ens vuxna ska få veta att man blivit utsatt eller att inte våga berätta att man har blivit utsatt

Vuxna oroar sig för:

• Att ens barn spenderar för mycket tid med att scrolla
• Att ens barn ska bli kontaktad i groomingsyfte
• Att inte få veta vad ens barn möter på plattformarna
• Att ens barn ska dela med sig av bilder eller personlig information
• Att de själva inte har koll på de spel och plattformar som barn använder

Minska avståndet

Vi vet att vuxna i barns närhet är de viktigaste personerna för dem och vi vet dessutom att barn och unga främst väljer sina egna vuxna när de behöver prata om något svårt. Men just när det gäller nätet är det många som hellre pratar med en mer jämnårig. Anledningen säger de är dels att vuxna inte intresserar sig för deras digitala vardag generellt utan har ett fokus på just det negativa, dels att vuxna tenderar att bli arga och kanske ta ens mobil eller begränsa ens skärmtid ännu mer. Men den främsta anledningen till att inte prata med vuxna är för att barnen då först måste förklara vad det handlar om för plattform, varför det oftast är en rolig plats för att sen kunna berätta vad som hänt.  Det är vanligt att ingen vuxen frågat barnet om den digitala världen innan barnet själv berättar vilket försvårar samtalen om svåra situationer eller händelser på nätet.

Att inte fullt ut hänga med i den tekniska utvecklingen är något som vuxna upplevt i alla tider – det är varken nytt eller ovanligt. Det kan upplevas svårt att som förälder eller annan vuxen ha full insyn i alla de appar och plattformar som barn och unga rör sig på idag. Men det betyder inte att vi saknar ansvar – tvärtom. Vuxna runt barn behöver finnas närvarande i alla delar av deras liv. Och i takt med att en allt större del av barns vardag utspelar sig digitalt, blir vår närvaro där särskilt viktig. Samtidigt behöver vi ha med oss att barn också har rätt till ett privatliv och att rätten till integritet växer med åldern. Det innebär att vi som vuxna behöver anpassa vårt förhållningssätt och hitta en balans mellan att skydda och respektera deras personliga gränser. 

Helt integrerat men ändå annorlunda

Även om nätet är helt integrerat i barn och ungas liv kommer det med särskilda förutsättningar som skiljer sig från arenor där vi möts fysiskt. Och det är de här förutsättningarna som kan göra det både enklare och svårare att navigera.

Det är enklare att säga saker online. Det handlar både om att ta kontakt men också om att öppna upp och vara ärlig med andra om vem man är och hur man mår. Skärmen innebär som ett positivt avstånd där vi inte behöver tänka på hur vi ser ut eller att vi till exempel ska ha ögonkontakt. I barns samtal till Bris blir det tydligt att det anonyma stödet som kan ske på en för en själv trygg plats kan vara avgörande för att våga berätta och att våga be som stöd.  

Det är också enklare att hitta och få tillgång till information, bli delaktig i föreningar och forum. Och enklare att driva en fråga och få uppmärksamhet för den.

Men det försvårar också. Barn oroar sig för att bli lurade – att den de pratar med inte är den de säger att de är. Att det kan bli svårare att förstå varandra när man inte kan uppfatta ton eller kroppsspråk. Barn beskriver också att det avstånd som skärmen innebär leder till att det blir ett hårdare klimat. Att när det är lättare att säga saker uttrycks också hat, hot och trakasserier och man upplever att både en själv och andra har lättare för att passera en gräns.

Vi behöver dessutom tänka på att det vi gör online lämnar spår. Det vi skriver och det vi skickar har vi inte längre full kontroll över. Allt finns kvar.

En viktig sak för vuxna runt barn att komma ihåg är att även om det digitala livet är helt integrerat i det fysiska så är det en arena i vardagen där det i många fall saknas ansvariga vuxna. Om ett barn är utsatt i skolan kontaktar vi mentorn och rektorn, om något har hänt på fotbollsträningen vänder vi oss till tränaren och när det varit konflikter pratar vi kanske med de andra föräldrarna. På de digitala plattformarna har vi oftast inte andra vuxna att vända oss till. Tillsammans med att barn upplever att deras föräldrar och andra nära vuxna inte förstår eller intresserar sig för de digitala miljöerna de befinner sig i lämnas barnet alltså ofta utan vuxenstöd.

Vad möter barn i sin digitala miljö?

Barn är ingen homogen grupp. Hur man använder, förstår och hanterar sin digitala miljö är individuellt och bland annat ålder, mognad, funktionsnivå, tidigare erfarenheter och tillgång till vuxenstöd påverkar.  

Sociala medier

Många barn ser nätet, och just sociala medier, som en positiv plats där de kan hitta gemenskap och uttrycka sig på sätt de kanske inte vågar i den fysiska världen. De slappnar av, tar en paus från stress och press och fördriver tiden.

Men barn och unga beskriver också att användandet av sociala medier kan påverka dem negativt. De upplever att de lätt fastnar i scrollandet, och att de ofta jämför sig med det innehåll de möter. I samtal till Bris berättar många att de jämför sig både med kända profiler och med personer i sin närhet – när det gäller livsstil, utseende, antal vänner och likes. 

Just tankar och känslor kring den egna kroppen och matvanor upplever barn påverkas av sociala medier där innehåll om att hålla vikten, räkna kalorier eller förändra sitt utseende kan förstärka osäkerhet och skapa press.  

I samtal till Bris beskriver barn och unga att vuxna ofta har svårt att förstå den här dubbla upplevelsen – att en och samma plats på nätet kan kännas både positiv och negativ på samma gång. Att det som kan vara roligt med att ta del av en influencers liv, som känns inspirerande och kul, också är något som kan påverka dem negativt.

Gaming

I Sverige är gaming en av de mest populära fritidsaktiviteterna, och majoriteten av barn och unga spelar regelbundet. Ungefär 8 av 10 barn mellan 9 och 12 år spelar digitala spel. Det är vanligt att spela både själv och tillsammans med andra och ofta har man kontakt via skriv- eller röstchatt.

Att barn spelar på olika plattformar framkommer i samtal till Bris både som fritidsintresse och en aktivitet de mår bra av och som något som oroar dem. Det som får dem att må bra är dels att det är kul, att det är här de umgås med andra men också att man får känna sig duktig och att man kan vinna. I spel där man är en karaktär beskriver barn och unga att det ger en möjlighet att testa att vara någon annan. 

Barn som saknar nära trygga relationer med jämnåriga i fysiska miljöer beskriver den sociala gemenskapen som extra viktig, exempelvis att vara efterfrågad, efterlängtad och att de man spelar med vill vara med en. Spelet kan också kännas meningsfullt eftersom det ger en känsla av att ha uppnått något som finns kvar nästa gång du spelar. I studier som gjorts på spelandet lyfter även barn att fördelarna med spel är att man lär sig språk, problemlösning och att samarbeta.

Det som oroar både barn och vuxna är när spelandet tar tid från andra delar av livet. Att bli beroende och inte kunna sluta, att det uppstår konflikter kring hur länge man får spela. Men barn vittnar också om att det i spelvärlden är en hård jargong med kränkningar och hot, rasism, extremism och desinformation. Gamingmiljön är helt enkelt en arena för att både positiva och negativa upplevelser.

Utsatthet och vad säger lagen?

Det är precis lika illa att bli utsatt på nätet, till exempel genom kränkande kommentarer i sociala medier, som att bli utsatt i skolan. Barn och unga berättar för Bris om situationer där de har blivit hotade eller där någon har försökt övertala dem att skicka bilder eller att ställa upp på saker de egentligen inte vill.  

Men vad gäller egentligen, vad är olagligt? En vanlig fråga i samtal till Bris handlar om just spridning av bilder. Att dela bilder med varandra hör till det vanliga, både i vänskapsrelationer och med folk man just lärt känna. Men vad som är okej eller inte kan ibland vara svårt att avgöra. 

Om spridningen av en bild är olaglig eller inte beror på bildens innehåll och syftet med att dela den. Är syftet att kränka personen som syns på bilden? Att sprida bilder på någon som är naken eller svårt skadad är ofta olagligt, medan det generellt sett är tillåtet att dela bilder på exempelvis någon som spelar fotboll. 

En bra tumregel är att fundera på hur personen på bilden skulle känna om bilden delades. Finns det en risk att någon skulle bli ledsen, obekväm eller kränkt? I så fall bör bilden inte delas. Detta gäller oavsett om det är en eller flera personer på bilden. 

Om bilden innehåller både en själv och andra är det viktigt att tänka på om de andra är okej med att bilden sprids. Att fråga först är något vi alla kan bli bättre på – både barn och vuxna. Det kan dessutom vara olagligt att skicka en bild på sig själv eller någon annan om mottagaren inte har samtyckt till det. Om man till exempel vill skicka en bild till någon är det alltid bäst att fråga först. 

Även grooming förekommer online. Grooming innebär att en vuxen, eller ett barn, tar kontakt med ett barn för att manipulera eller lura barnet att gå med på något som är skadligt eller olämpligt, ofta med sexuella syften. Det kan till exempel handla om att någon föreslår eller planerar ett möte med ett barn under 15 år i sexuellt syfte. Kontakten börjar ofta i chattar eller på sociala medier, där personen steg för steg försöker skapa en relation och sänka barnets gränser.

När en vuxen groomar ett barn är det alltid olagligt. Grooming mellan barn kan vara straffbart, särskilt om det handlar om att manipulera eller pressa ett annat barn till att göra något skadligt eller olämpligt. Om ett barn utsätter ett annat barn för sådant beteende kan det leda till rättsliga åtgärder, beroende på omständigheterna.  

Hotfulla och kränkande kommentarer mot enskilda personer eller grupper är något som tyvärr ofta förekommer på nätet. Det kan handla om elaka ord, nedlåtande kommentarer eller rent hat, som riktas mot någons åsikter, kön, hudfärg eller andra egenskaper. När vi kommunicerar bakom en skärm är det lättare att skriva saker som många inte skulle säga i verkligheten, och tonen kan snabbt bli hård. Det här är inte något som bara sker bland unga, utan det förekommer i alla typer av forum och sammanhang. Både hat och hot kan vara olagliga, beroende på hur de uttrycks och i vilket sammanhang  

Våldsamma klipp och skadligt innehåll förekommer också på digitala medier, och även om det inte alltid handlar om huruvida det är lagligt eller olagligt, så ska barn och unga inte möta det. Plattformar som barn använder har ett ansvar att skapa trygga miljöer, men ofta sätts inte barns bästa i främsta rummet och ansvaret tas inte på det sätt det borde. Materialet kan dyka upp både utan förvarning och genom att man aktivt sökt efter det.

När barn och unga möter våldsamt innehåll kan det väcka starka känslor som oro och rädsla. Det finns ofta ett behov av att prata om det man sett för att bearbeta svåra tankar och känslor. Samtidigt kan det finnas en känsla av skuld eller skam över att ha varit på sociala medier, särskilt om vuxna tidigare uttryckt oro. Känslan av att "man borde ha vetat bättre" kan göra det svårare att söka hjälp eller stöd. 

Samtycke online

Många barn och unga känner sig osäkra på vad som är okej att skriva eller säga i kommunikation med andra online. Något som är en rolig chatt med en ny kompis kan plötsligt kännas obehaglig eller läskig. Många barn tar själva på sig skulden när någon går över gränsen i ett samtal, att man får skylla sig själv när någon tjatar om nakenbilder eftersom man själv var den som inledde kontakten till exempel. Samtalet om samtycke får inte begränsas till den fysiska världen utan måste även omfatta den digitala. 

Skärmtid 

Under 2024 publicerade Folkhälsomyndigheten nya skärmtidsrekommendationer tillsammans med en vägledning riktad till föräldrar, lärare och andra vuxna i barns närhet. Rekommendationerna syftar till att ge stöd i hur vuxna kan förhålla sig till barns skärmanvändning på ett mer nyanserat och informerat sätt – baserat på aktuell forskning om barn och ungas hälsa. 

Vägledningen är ett bra stöd för ett samtal om skärmanvändning men det är viktigt att komma ihåg att: det inte enbart handlar om hur mycket tid barn spenderar framför en skärm, utan om vad de gör, när de gör det – och hur det får dem att må. 

Barn och unga behöver – liksom vuxna – en balans i tillvaron. De behöver: 

• Sömn 

• Näringsrik mat 

• Fysisk aktivitet 

• Relationer och närvaro 

• Återhämtning 

• Skola och lärande 

Det är när skärmanvändningen börjar påverka dessa grundläggande behov negativt som vi behöver agera. Ett barn som sover dåligt, missar måltider eller undviker sociala sammanhang på grund av skärmanvändning kan vara i obalans – och det är där vårt vuxenansvar blir avgörande. 

Samtidigt är det viktigt att förstå att kort skärmtid inte automatiskt innebär trygghet. Ett skrämmande videoklipp, ett rykte som sprids eller en bild som delas kan orsaka skada – oavsett hur länge barnet varit uppkopplat. Därför behöver diskussionen om skärmar alltid kompletteras med samtal om innehåll, trygghet och barnets upplevelse. 

Att vara ett stöd

Vuxna behöver öka sin kunskap om vad barn och unga möter i dagens digitala värld och vilka utmaningar de ställs inför. För att kunna ge bra stöd är det viktigt att förstå både deras upplevelser och vad de själva önskar för hjälp. Genom att lyssna på deras behov och engagera sig i deras vardag kan vuxna bli bättre rustade att erbjuda stöd och vägledning i en komplex och ofta föränderlig miljö. 

Vill du veta mer om barns digitala vardag och hur du kan vara ett bra stöd? Då kan Bris digitala utbildning ”Barn och ungas digitala vardag" vara något för dig. Läs mer om den här. 

För dig som önskar stöd i frågor som rör barn och unga finns Bris vuxentelefon om barn. Den är öppen varje vardag klockan 9:00–13:00, här kan du få bolla just dina funderingar kring ett barn med Bris kuratorer.