Psykisk ohälsa utbredd bland barn som flytt – Sverige brister i åtagande

Publicerat

I en ny rapport, Barn som flytt – en riskgrupp för psykisk ohälsa, konstaterar Bris att den psykiska ohälsan bland barn som flytt till Sverige är utbredd och behovet av såväl professionellt som socialt stöd är stort.

Barn som flytt - en riskgrupp för psykisk ohälsa. Bris rapport 2017:3

Barn som flytt - en riskgrupp för psykisk ohälsa. Bris rapport 2017:3

Sverige ska enligt barnkonventionen stödja och agera för att varje barns hälsa ska vara så bra som möjligt. I en ny rapport, skriven tillsammans med forskarna Natalie Durbeej och Clara Hellner från Karolinska Institutet, konstaterar Bris att Sverige måste göra mer för att stärka den psykiska hälsan hos barn som flytt till Sverige.

– Barn som flytt är särskilt utsatta, de har ofta inte själva valt att lämna sitt land och kan inte själva överblicka konsekvenserna. Därför är det så viktigt att vi synliggör deras rättigheter, säger Magnus Jägerskog, Bris generalsekreterare.

Aktuell forskning visar att en stor del av barn som flytt har upplevt traumatiska händelser, såväl innan, som under och efter flykten från hemlandet. Ankomsten och asylprocessen kan också vara mycket påfrestande då den ofta innebär osäkerhet och långa väntetider på besked. I en ny svensk enkätstudie med ensamkommande barn i åldrarna 9-18 år som rekryterats från primärvården i Uppsala framkom att närmare 80 procent har posttraumatiskt stressyndrom.

– Forskningen pekar på vikten av ett väl fungerande mottagande, och här ser Bris att Sverige inte håller måttet idag. Rapporten visar också på skillnader för ensamkommande barn och barn i familj vad gäller möjlighet till stöd och omsorg som är viktiga att genomlysa. Jag hoppas att Bris rapport bidrar till ett Sverige som bättre verkar för alla barns rätt att må bra, säger Magnus Jägerskog.

Inom ramen för Bris projekt Tillsammans för barn som flytt erbjuder Bris hälsofrämjande och evidensbaserade stödgrupper för asylsökande och nyanlända barn i samarbete med kommuner runtom i landet. Då samhället idag har tydliga samverkansbrister i arbetet kring barn som flytt är ett prioriterat mål att förstärka just samverkan.

– Det finns idag ett kompetensglapp i såväl mötet med barn, som i att ge ett gott stöd till barn som varit med om traumatiska händelser. För Bris är det viktigt att med utgångspunkt i forskningen sprida kunskap, erfarenheter och metoder som kan förbättra samhällets stöd till barn som flytt, säger Magnus Jägerskog.

I Bris nya rapport formuleras följande slutsatser och rekommendationer:

  • Tillgången till stöd, vård och behandling skiljer sig åt i Sverige. Rätten till vård gäller varje barn och jämlikheten behöver säkras.

  • Primärvården och elevhälsan måste stärkas, såväl organisatoriskt, kompetens- som resursmässigt, för att identifiera, direkt stödja samt slussa vidare asylsökande och nyanlända barn till specialistvård inom exempelvis barn- och ungdomspsykiatrin.

  • Regeringen bör avsätta ökade anslag till forskning och kunskapsspridning om förekomst, bemötande och behandling av psykisk ohälsa hos barn som flytt.

  • Det har konstaterats en koppling mellan suicidförsök bland asylsökande barn och deras asylprocess. Inom ramen för utvärderingen av den tillfälliga utlänningslagen behöver därför en bred analys av lagens effekt på barns psykiska hälsa inkluderas.

  • Principen om "barnets bästa" (barnkonventionen art. 3) och "bästa uppnåeliga hälsa" (barnkonventionen art. 24) måste ha högsta prioritet vid beslut av kommuner om lokalisering av asylsökande barn. Inför en eventuell flytt av ett barn mellan två kommuner måste ansvarig kommun göra en analys av vilka konsekvenser flytten får för barnets hälsa och agera utifrån det.

  • Ett stabilt socialt nätverk runt barnet är betydelsefullt för hens mående. En god samverkan mellan aktörer runt barnet är av stor vikt för att uppnå ett bra mående.

  • Barns rätt till information måste tillgodoses. Det råder idag brist på rätt, anpassad och tydlig information till barn om asylprocessen, lagen, myndigheters ansvar och var barnet kan vända sig för att få hjälp.

  • En samordnad individuell plan (SIP) bör alltid upprättas när asylsökande och nyanlända barn behöver stöd från olika vårdgivare.

  • Säkerställ rutiner på kommunal och nationell nivå för att förbereda barn och ungdomar på de förändringar som kommer att ske i samband med att de fyller 18 år, blir uppskrivna i ålder eller väntar på verkställighet av utvisningsbeslut.

 

För mer information

Anna Holmqvist

Anna Holmqvist

Bris pressekreterare

070-779 95 06

anna.holmqvist@bris.se

×