Livsviktigt att hjälpa barn tidigt

Publicerat

Ökar den psykiska ohälsan bland barn eller inte? Med anledning av den uppblossade debatten krävs en nyansering av hur vi förstår barns mående och livsutmaningar. Barns olika behov kräver olika sorters stöd. Därför behövs en vårdkedja som kan möta barnets individuella behov när de dyker upp, som tar barnets situation på allvar och som tidigt kan rusta barnet för att kunna hantera livets svåra motgångar.

Magnus Jägerskog, Gunilla Bergsten

Magnus Jägerskog, Gunilla Bergsten

Socialstyrelsen kom nyligen ut med en rapport som visar att den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar kraftigt. Det har rapporter från Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen visat under flera år. Samtidigt finns det de som menar att det snarare handlar om en tendens till diagnosticering och medikalisering i fall där det inte behövs och att den psykiska ohälsan inte nödvändigtvis ökar.

Under alla omständigheter kan vi konstatera att många barn mår dåligt i Sverige idag – och att den psykiska ohälsan är utbredd. Vi har en situation där allt färre barn klarar skolan och där många uttrycker en stor oro inför framtiden. Du behöver inte ha en psykisk sjukdom för att må livshotande dåligt.

På Bris ser vi en alarmerande ökning av stödsamtal kring självmordstankar. Baserat på vad tusentals barn berättar ser vi att absolut vanligaste ämnet barn hör av sig till våra kuratorer kring är psykisk ohälsa. Det är en bred kategori som spänner från oroskänslor och nedstämdhet till självskadebeteende och tankar om att inte längre orka leva. Under de senaste tre åren har samtal om självmordstankar ökat med hela 66 procent och samtal om självskadebeteende med 64 procent. Allvarsgraden i samtalen om psykisk ohälsa har ökat tydligt. En röd tråd är svårigheten att få hjälp. Barn berättar att de lämnas ensamma med sitt mående och att samhällets stödinsatser av olika anledningar inte lyckas hjälpa dem.

Samhället förmår uppenbarligen inte ge ett effektivt och anpassat stöd till barn och unga idag. Istället är söktrycket mycket högt till specialistnivån BUP, vilket man på många platser i landet har svårt att hantera. Bris ser att det därför behövs en reformerad vårdkedja som utifrån olika nivåer kan erbjuda barn rätt stöd på rätt plats – tidigt i livet. Om barn som mår dåligt inte fångas upp tidigt riskerar skolan och sociala relationer bli lidande, vilket i sin tur ökar risken för ökad psykisk ohälsa senare i livet. För att förebygga långvarig psykisk ohälsa behöver vi ett stödsystem som kan möta behoven där de dyker upp.

Barn lever sina liv lokalt och spenderar ungefär 20 000 timmar av sitt liv i skolan. Därför behöver elevhälsan utvecklas så att fler kan få tillgång till lättillgängligt samtalsstöd direkt i skolan. För en del kan det att räcka för att de ska kunna hantera sin oro, ängslan och nedstämdhet. För andra barn kan det behövas ytterligare insatser. Här skulle primärvården behöva bli mer anpassad för att möta barn och unga med lättare eller medelsvåra psykiska problem, med både socionomer och psykologer. Detta finns för vuxna men inte alls i samma utsträckning för barn och unga, som ofta idag är hänvisade direkt till specialistnivån BUP.

Och för de barn och unga som har allvarliga och svåra psykiatriska symptom, för de med neuropsykiatriska tillstånd och de som kan vara i behov av medicinering finns BUP som ju är den specialiserade instansen för barn och unga. Här vet vi att det skulle behövas ytterligare resurser och kompetens för att kunna erbjuda likvärdig vård över hela landet.

Även FN ser med oro på utvecklingen av det höga antalet unga med psykisk ohälsa i Sverige och menar att det saknas resurser för att ta hand om barnen i tid och på lämpligt sätt. I FN:s senaste rekommendationer för hur Sverige ska stärka sitt barnrättsarbete lyfts särskilt att Sverige bör öka resurserna till skolhälsovården och inom den psykiatriska vården så att barn kan få hjälp i rimlig tid, och därmed förhindra att problemen eskalerar.

Bris rustar barn för livet varje dag – vare sig det handlar om att få stöd kring känslorna över en trasig relation, få hjälp att klara sig igenom en sorgeprocess, tips för att hantera stress och press i skolan, ångest i vardagen eller akuta samtal om att vilja ta sig liv. En del barn kräver långvarigt stöd och medicinsk behandling – men i de allra flesta fall handlar det om olika symptom på krav som känns ouppnåeliga. Samhällets förväntningar är ohållbara i längden, och i den ständiga jämförelsen med andra gror ohälsan. Det kan leda till att man tar sitt liv, även utan en psykisk sjukdom. Därför är det livsviktigt att stödja barn att utveckla sina förmågor att kunna hantera livets svårigheter, så att de kan känna framtidstro och hopp.

En sak är dock att stödja barnet utifrån de behov och symptom det uppvisar, men vi behöver ställa oss frågan om varför livet känns så svårt för så många barn idag. Vi välkomnar den debatten. För utan den insikten kommer vi inte att kunna bygga ett hållbart samhälle.

Magnus Jägerskog, generalsekreterare Bris

Gunilla Bergsten, chef på enheten för stöd online på Bris, socionom, leg. psykoterapeut

För mer information

Maria-Pia Cabero

Maria-Pia Cabero

Ansvarig opinion och media

0790686607

maria.pia.cabero@bris.se

×

Lämna chatt

/link/64e1750404d243ee821cac0b5363e3e5.aspx

Våra rapporter

Bris kontakter med barn, forskning och omvärldsanalys

Se alla rapporter
/link/4a899cc89de74cb3889d8c5f5992bdab.aspx

#ärdumed

Diskutera kring våra rapporter

Material
/link/ff85f76fb3034088b452354e6a4d2925.aspx

Bris Nätverk

Mötesplatsen för barnets rättigheter

Läs mer

Bris nätverk är för dig som aktivt arbetar för och med barn. Gå med i nätverket och låt dig inspireras och få möjlighet till erfarenhetsutbyte.

Läs mer