Upptäckt av våldsutsatthet är avgörande för att barn ska få tillgång till det skydd och stöd de har rätt till. Det saknas idag en nationell likvärdig modell för att ställa frågor om barns våldsutsatthet på BVC. Det finns goda exempel, men det varierar i landet vilken modell som används och hur samverkan med socialtjänsten ska se ut. För att säkerställa likvärdighet behövs därför nationella riktlinjer som följs upp och implementeras i hela landet.

Familjecentraler erbjuder tidiga insatser för att främja barns hälsa och utveckling, stärka föräldrar och ge stöd innan problem fördjupas, ofta genom samarbete mellan barnhälsovård, förskola och socialtjänst. Finansieringen av familjecentraler i Sverige är oftast en samverkan mellan regioner och kommuner. Det ges även statsbidrag via Socialstyrelsen för att främja utvecklingen av familjecentralerna. Regeringen har 2026 tillsatt stöd för detta ändamål, men det behöver vara större och mer långsiktigt. Staten måste ta ökat ansvar för att familjecentraler ska finnas i hela landet.

Relationer inom förskolan är avgörande och utgör grunden för barnets trygghet, utveckling och lärande. Barngrupperna i förskola har blivit allt större och över åtta av tio förskollärare arbetar i barngrupper som är större än Skolverkets riktmärken. Det gör att många barn riskerar att vistas i för stora grupper med bristande tillgång till vuxna.  

I förskolan, som inte har elevhälsa, behövs ett stärkt psykosocialt stöd. Personal och ledning behöver få stöttning i att tidigt upptäcka och möta barns behov. Detta bör ske genom tillgång till professioner som exempelvis socionom, psykolog och specialpedagog, både för kommunala och fristående förskolor. Staten behöver säkerställa likvärdig tillgång till psykosocialt stöd för varje barn i förskolan.

Omställningen till nya socialtjänstlagen är en reform som kommer att ta tid. Samtliga kommuner uppger att ekonomin är ett hinder för omställningen. Socialtjänsten behöver förutsättningar att arbeta tidigt och förebyggande i enlighet med intentionen i nya lagstiftningen. Därför behöver staten säkerställa en mer långsiktig finansiering än idag, över minst tio år.

Sverige ligger efter andra länder i metoder för att satsa på sociala investeringar. Folkhälsomyndigheten och Vinnova har fått ett regeringsuppdrag för att utveckla metoder för att ge ett bättre nationellt stöd för sociala investeringar för att stärka folkhälsan. Bris vill att staten ger Socialstyrelsen motsvarande uppdrag för att bygga upp metoder med fokus på tidiga insatser för barn.

Barn utsätts för grovt och dödligt våld i Sverige, trots att det många gånger funnits oro och trots att familjerna haft omfattande kontakter med samhällsinstanser som hälso- och sjukvård, socialtjänst, skola och polis. Socialstyrelsens senaste utredning visar på fortsatt allvarliga brister i samhällets skyddsnät för att förhindra våld mot barn och agera i tid. Staten måste se till att de brister som Socialstyrelsen identifierar följs upp nationellt och att åtgärder för att stärka barns skydd mot våld vidtas.

Tillgången till familjecentraler ser olika ut beroende på var en familj bor. Familjecentralerna är en lågtröskelverksamhet som kan verka förebyggande och öka tilliten till bland annat socialtjänsten. Familjecentraler bör finnas i alla kommuner, likt BVC, för att säkerställa att de når alla familjer med rätt stöd oavsett var i landet familjen bor. Regioner och kommuner behöver prioritera implementering och organisering av familjecentraler.

Förskola från tidig ålder är en viktig plats för barn att utvecklas i. Barngrupperna i förskola har blivit allt större och över åtta av tio förskollärare arbetar i barngrupper som är större än Skolverkets riktmärken. Det gör att många barn vistas i för stora grupper med bristande tillgång till vuxna. Varje barn måste garanteras en förskola av god kvalitet, oavsett vilket område hen bor i. Kommuner behöver därför bland annat prioritera minskade barngrupper samt kompetens och högre personaltäthet.  

Barn till föräldrar som är arbetslösa, lever på försörjningsstöd eller är föräldralediga med ett annat barn har bara lagstadgad rätt till 15 timmars förskola i veckan. Gruppen barn som är i extra stort behov av förskolans kompensatoriska uppdrag får därmed ofta mindre tid än andra i förskolan. Därför vill Bris se att varje kommun säkerställer att alla barn, oavsett föräldrars inkomst och sysselsättning, har tillgång till 30 timmars förskola i veckan. Kommunerna behöver också arbeta uppsökande för att nå föräldrar till barn som står utanför förskolan.

Idag är det ett högt tryck på specialiserad vård för barn med psykisk ohälsa (BUP) samtidigt som kompetens om psykisk ohälsa inte är likvärdig och inte tillräckligt utvecklad i den första vårdinstansen för barn och familjer genom primärvården. Regionerna behöver säkerställa att primärvården utvecklas och ges rätt förutsättningar för att arbeta med barns och ungas psykiska ohälsa och bli ett nav i vårdsystemet.

Barn har rätt att vara delaktiga i beslut som rör dem. När barns egna perspektiv beaktas blir också besluten och insatserna mer träffsäkra. Varje kommun måste se till att även de yngsta barnen får anpassad information och ges möjlighet att komma till tals. Detta ska ske genom beprövade metoder och genom att deras röster dokumenteras och vägs in i beslutsfattandet.