”Ätstörningar börjar långt innan de syns på kroppen”
När skolans rutiner försvinner och vardagen bryts kan barns oro och svåra tankar ta större plats. Under jullovet har Bris sett en ökning av samtal om ätstörningar – ofta långt innan problemen syns på kroppen. Det påminner oss om vikten av att lyssna, vara närvarande och ta barns mående på allvar i tid.
När rutiner försvinner får oron större utrymme
Jullovet är över och skolorna har öppnat igen. För många barn har ledigheten varit precis det den är tänkt att vara – en paus fylld av sovmorgnar, vila och tid med familj och vänner.
Men för andra barn blev jullovet något helt annat.
Under lovet har Bris haft ovanligt många samtal som handlar om ätstörningar. Det är ingen tillfällighet. När vardagens rutiner försvinner, skolan stänger och dagarna blir mer oregelbundna, får oro och svåra tankar ofta större utrymme. För barn som redan kämpar med kontroll, över kroppen, maten eller sig själva, kan ledigheten bli extra påfrestande.
Sedan pandemin vet Bris att avsaknad av rutiner, färre sociala sammanhang och mer tid framför skärmar kan förstärka kroppsideal och press. Under jullovet tillkommer dessutom något som för många vuxna är självklart: att mycket kretsar kring mat, godis och gemenskap runt bordet. För ett barn med en begynnande eller pågående ätstörningsproblematik kan det som ska vara mysigt i stället kännas överväldigande och stressande.
”Jag vet inte om jag är sjuk – men jag är rädd”
Barn som kontaktar Bris berättar ibland om en fullt utvecklad ätstörning. Men ofta handlar samtalen om rädslan för att bli sjuk, om tankar som tagit över, eller om osäkerheten kring var gränsen egentligen går mellan att vara frisk och att inte vara det längre.
Det barnen beskriver är viktigt. Många säger att de kämpade länge med sina tankar och beteenden utan att någon vuxen reagerade. Först när kroppen började förändras väcktes omgivningens oro. Då gick det plötsligt fort: kontroller, åtgärder, beslut som togs över barnets huvud. För ett barn som redan klamrat sig fast vid kontroll kan det bli djupt stressande; som att förlora det enda som kändes möjligt att styra.
Barns mående måste tas på allvar innan det syns
Här finns ett tydligt budskap till oss vuxna. Barns mående behöver fångas upp långt innan det syns utanpå. Allt som är allvarligt lämnar inte tidiga fysiska spår.
När vi är närvarande, nyfikna och lyssnande – utan att döma eller ta över – ökar chansen att barn vågar berätta i tid. Nu, när vardagen är tillbaka och vi möter barn igen i skolan, i föreningslivet och hemma, har vi ett ansvar och en möjlighet: att se lite mer, fråga lite mer och ta barns oro på allvar även när den ännu inte syns.
