"Barn behöver stöd – inte straff"
Att sänka straffmyndighetsåldern från 15 till 14 år är ett steg i fel riktning. Barn som begår brott behöver stöd och hjälp för att förändra sina liv – inte hårdare straff. Bris förespråkar förebyggande insatser och en trygg uppväxt där barns rättigheter respekteras.
Marie Angsell, sakkunnig socionom, förklarar varför Bris säger nej till sänkt straffålder – och vad som krävs för att stärka barns rättigheter.
Just nu står vi inför en historisk förskjutning i synen på barn. En statlig utredning föreslår att åldern för när man kan straffas för vissa allvarliga brott, ska sänkas från 15 till 14 år. Straffbarhetsåldern i Sverige har varit oförändrad sedan 1864. Förslaget innebär därför ett enormt avsteg från en lång tradition. För oss på Bris är det ett mycket allvarligt steg i fel riktning.
Vi har talat med forskare och experter – och vi har lyssnat på barn. Det vi ser är tydligt: barn som begår brott gör det inte i ett vacuum. Många har vuxit upp i utsatthet, med bortvända vuxna, trasiga skolgångar, hot och våld. Och ofta har insatser från samhället inte fungerat, utan snarare gjort situationen värre.
Att svara med sänkt straffålder är att blunda för det som verkligen behöver förändras.
Förslaget om sänkt straffbarhetsålder kommer inte ensam – det är en del av en rad åtgärder som lagts fram de senaste åren. När man ser helheten med förslag som barnfängelser, visitationszoner och straffskärpningar, blir konsekvensen tydlig: fler, yngre barn riskerar att dömas till fängelse – under längre tid.
Bris vill:
- Att barn ska fortsätta betraktas som barn.
Det är en grundläggande princip i svensk rätt – och i barnkonventionen. Att behandla 14-åringar som vuxna kriminella är att backa 160 år i synen på barns rättigheter.
- Att vi ser på orsakerna – inte bara på brotten.
De barn som utnyttjas av gäng lever ofta med våld, fattigdom, skolmisslyckanden eller psykisk ohälsa. Det är där vi behöver börja.
- Att beslut bygger på forskning – inte på känslor.
Forskningen och erfarenheter från andra länder är tydlig: att dömas för brott minskar inte risken för brott – det ökar den.
- Att brottsoffer får rättvisa utan att barns rättigheter urholkas.
Med dagens regler kan skuld redan prövas i domstol genom bevistalan. Sedan lagen ändrades har antalet ärenden skjutit i höjden – det fungerar.
- Att vi bygger ett tryggt samhälle genom förebyggande arbete.
En trygg uppväxt kräver närvarande vuxna, fungerande skolor, tillgänglig vård, en stabil socialtjänst och tidiga insatser när det behövs – inte ökat tvång och bestraffning.
Brottsligheten och våldet i samhället måste tas på största allvar. Många människor drabbas, barn skjuter och skjuts. Just därför vi måste tänka långsiktigt, inte fatta beslut som försämrar förutsättningarna för barn – och på sikt skadar hela samhället.
