"Sveriges barnsyn: från föredöme till oro"

Sverige har länge varit ett föredöme i synen på barn som rättighetsbärare. Men nu ser vi en barnsyn i förändring, där vissa barn riskerar att få ett svagare skydd och sämre villkor. Frågan är vad som händer när barns lika värde inte längre tas för givet.

Vi är många som är stolta över den syn på barn som har präglat Sverige, en hållning som vuxit fram under decennier av arbete för barns rättigheter och alla barns lika värde. Det ledde till att vi 1979 som första land förbjöd barnaga, spelade en viktig roll i barnkonventionen och tidigt gjorde den till lag. 

Vi byggde ett samhälle som skulle säkerställa varje barns rätt till trygghet, liv och utveckling och delaktighet i beslut som rör dem. Rättigheter och en syn på barn som är grundläggande i uppdragen för oss som arbetar i förskola och skola, inom vård och omsorg och i barnrättsorganisationer som Bris. 

En oroande förändring i synen på barn

Men varje epok har sin barnsyn och nu ser vi många exempel som pekar mot en mycket oroande förändring. Barn ska nu fostras genom hårdare tag och förutsättningarna för att ge varje barn tillgång till trygghet, utbildning och skydd från våld försämras.  

När rättigheter urholkas i praktiken

Barn som under lång tid vistas i torftiga och farliga miljöer i Migrationsverkets återvändarcenter, barn som i fängelse utan tillgång till familj, skola och en meningsfull vardag, barn vars föräldrar inte vågar ta emot socialtjänstens stöd av rädsla för repressalier och som därmed lämnas utan hjälp, barn som kommer att drabbas hårt om regeringens förslag till åtstramning av vissa familjers rätt till ekonomiskt stöd går igenom – är bara några exempel. Rättigheterna urholkas för vissa grupper av barn, synen på alla barns lika värde är inte längre självklar. 

Sättet vi som samhälle ser på barn kommer att forma de beslut som tas och prioriteringar som görs framöver. Nu måste vi se till att den barnsyn som en gång gjorde Sverige till ett föregångsland i arbetet för barns rättigheter inte försvagas. Den förändrade synen på barn som vi ser nu, med beslut som ger grupper av barn sämre livsvillkor, får inte normaliseras. 

Motkraften finns i oss som möter barn och har en möjlighet att påminna om styrkan som finns i att kunna utgå från att varje barn har rättigheter, både i relation till barnet och som röst i de offentliga samtal som nu pågår.