Återkoppling av svaren på vår enkät

Bris har släppt en ny rapport med hjälp av barns berättelser.

Om "Jag hade behövt någon som fångade upp mig":

Alla barn har rätt att må bra här och nu, känna sig trygga och få stöd. Tyvärr ser det inte ut så för alla.

Vi vet att hjälpen ofta blir bäst när den kommer tidigt – innan problemen hinner bli stora. Därför tycker vi på Bris att samhället måste bli bättre på att hjälpa i tid.

Många barn som hör av sig till Bris berättar att de inte får den hjälp de behöver. Det kan handla om problem hemma, i skolan eller att må dåligt psykiskt.

Vi har också bett barn svara på frågor i en enkät* om hjälp de behövde, som de fick eller inte fick, när de var små. Även där ser vi att det brister.

Ofta finns det vuxna runt omkring som ser, men ändå händer inget. Och om hjälpen kommer är den ofta allt för sen.

Vi har skrivit en rapport som heter ”Jag hade behövt någon som fångade upp mig”, som vi ska dela med politiker och andra beslutsfattare. Den visar vad som händer när barn inte får stöd i tid – och hur mycket bättre det blir när de får det.

Med rapporten vill vi få politiker och andra beslutsfattare att förstå att alla tjänar på att barn får hjälp tidigt: barnet, familjen och hela samhället. Att sätta in stöd tidigt är dessutom smart – det är enklare och billigare att hjälpa när problemen är små än när de har blivit stora.

Här kan du läsa den färdiga rapporten.

*Om enkäten

En enkät låg ute på bris.se under oktober 2026.

Totalt svarade 90 barn och unga i åldrarna 7–18 år. Ungefär häften svarade att de eller deras familj behövde hjälp när de var små. Andra var osäkra eller sa nej, men delade ändå sina tankar om vad vuxna kan göra bättre.

Många som svarade berättar om bråk hemma, att vuxna mådde dåligt eller drack för mycket. Flera beskriver också att de blivit rädda, utsatta för hot eller våld, eller att de saknat trygghet och att någon lyssnar. Det som märks mest i svaren är att många saknade vuxna som fanns där, såg dem och tog hand om dem.

Det var ungefär lika vanligt att barnen som svarade inte hade fått hjälp som att de hade fått det. När hjälp fanns kom den ofta från skolan, socialtjänsten eller någon vuxen som lyssnade, som en lärare, kurator eller släkting. Några säger att hjälpen gjorde stor skillnad. Samtidigt berättar många att hjälpen inte räckte, kom för sent eller inte förändrade situationen.

Många av barnen beskriver att det som hänt fortfarande påverkar dem. Det kan vara att de mår dåligt, känner oro eller ångest, har svårt att lita på andra eller blir rädda när någon höjer rösten. Några säger att de har svårt att be om hjälp eller att de fortfarande inte känner sig trygga hemma. Även när det blivit bättre kan känslorna och minnena finnas kvar.

När barnen själva berättar vad de hade behövt, handlar det ofta om ganska enkla men viktiga saker: en vuxen som lyssnar, tror på dem och visar att de bryr sig. Många tycker också att deras föräldrar hade behövt hjälp. Flera säger att det hade gjort stor skillnad om någon sagt att det som hände inte var deras fel.

Barnen är väldigt tydliga med vad vuxna kan göra. De tycker att vuxna ska våga fråga hur barn mår, lyssna på riktigt och inte ge upp om barnet inte vill berätta direkt. De vill att vuxna ska se små tecken på att något är fel och våga göra något, även om de är osäkra.

De som bestämmer saker för barn får ett tydligt budskap: lyssna på barn, tro på det de säger och se till att hjälp finns snabbt och är lätt att få. Barnen vill att fler vuxna i skolan ska ha tid att prata och att det ska vara lätt att få stöd när man mår dåligt.

Det vi tar med oss är att många barn behöver stöd tidigt, och att det kan göra stor skillnad om någon ser och hjälper i tid. När barn inte får hjälp kan det påverka länge, men när hjälpen fungerar kan den förändra mycket.

Stort tack till alla er barn och unga som delat era erfarenheter! Era röster och perspektiv är väldigt viktiga – och något som bara barn kan ge.