<p>Den viktigaste skyddsfaktorn för barn som far illa är vuxna utanför hemmet som agerar och ser barnet. Är du orolig för ett barn bör du därför kontakta socialtjänsten i den kommun där barnet bor.&nbsp;Det kallas att göra en orosanmälan.</p> <p>Kom ihåg att du anmäler en <i>misstanke</i> om att barnet inte har det bra, därefter är det socialtjänstens uppgift att utreda om barnet har behov av hjälp och stöd. Berätta om på vilket sätt du känner till barnet, vad det är som oroar dig och hur du har fått veta det.</p> <p>Det går att vara anonym och det är då viktigt att du inte nämner ditt namn, dock brukar det vara mer hjälpsamt för barnet och socialtjänsten att du berättar vem du är. Socialtjänsten har då lättare att följa upp och värdera informationen, och för barnet blir det mer begripligt vad som händer. På vardagar gör du en orosanmälan till socialtjänsten. På kvällar, nätter och helger kontaktar du socialjouren. Du hittar kontaktuppgifter på kommunens hemsida.</p> <p>Vid akut oro, ring 112. Begär att få prata med polisen och säg att det rör ett barn. Ofta kopplas då även socialtjänsten in.</p> <p>Finns det möjlighet är det bra att berätta för barnet att du gjort en orosanmälan, varför och vad som kommer att hända.</p> <p>Vill du ha hjälp och rådgöra med Bris, ring till Bris vuxentelefon 077 - 150 50 50.</p>
<p>Som privatperson har du ingen anmälningsskyldighet. Lagen säger dock att allmänheten <i>bör</i> anmäla vid oro. Vi på Bris rekommenderar att för barnets skull göra en orosanmälan så hen får en chans att få det bättre. Det finns alltid en risk att vuxna runt barnet tänker att det är någon annans ansvar, men vi alla behöver ta ansvar för de barn som inte har det bra.</p> <p>Jobbar du inom ett område där du har anmälningsskyldighet, till exempel förskola, skola och hälso- och sjukvård, <i>skall</i> du anmäla. Det är alltid vuxnas ansvar att uppmärksamma och agera när ett barn signalerar att det inte mår bra.</p> <p>Om du är orolig, prata med barnet och försök att förstå lite mer av hur barnet har det. Ibland kan du behöva fråga fler gånger. Visa att du ser, bryr dig om och vill hjälpa. Du som vuxen måste våga ta emot barnets berättelse, ta barnet på allvar och lämna över din oro till socialtjänsten. Det kan vara viktigt att du förklarar för barnet varför du behöver göra det och att det handlar om att du vill att barnet ska få det bra.</p>
<p>Ja, en anmälan kan göras flera gånger. Att en utredning eller insats redan inletts är inget hinder. Ju mer information socialtjänsten får, desto bättre arbete kan de göra. I vissa fall kan socialtjänsten behöva få in flera anmälningar för att kunna agera.</p>
<p>En misstanke behöver inga bevis. Det är din oro du anmäler. En misstanke kan grunda sig på något du sett eller hört som tyder på att ett barn far illa. Det kan finnas fysiska tecken på våld eller så kan barnets beteende vara avvikande på något sätt. Ett barn kan också själv ha berättat om sin situation för dig eller för någon annan. Ansvaret att ta reda på om barnet faktiskt far illa, ligger alltid hos socialtjänsten. De vet vilka åtgärder som krävs, men för att kunna utreda barnets situation kan de behöva mer information från dig.</p>
<p>Nej, om det finns misstanke om brott mot barnet är det alltid socialtjänstens ansvar att polisanmäla. Du behöver inte ta det ansvaret som privatperson. Om du däremot anmäler i egenskap av yrkesperson, till exempel lärare, kan det vara av vikt att kontakta polisen vid brott. Socialtjänsten har även ansvar att ta ett barn till läkare om det skulle behövas.</p>
<p>-Barn förväntar sig att vuxna ska se och förstå hur de har det. Många barn är inte vana att be vuxna om hjälp, utan väntar på att den vuxna ska ta initiativet. Ibland kan man behöva låta lite tid passera och sedan ta upp det igen. Barn tycker ofta att de har signalerat och visat hur de mår och hur de har det.</p> <p>Om ingen vuxen tar initiativ till att hjälpa, kan barn lätt börja tvivla och lägga ansvaret på sig själva, tappa förtroendet för vuxna och ge upp hoppet om att få hjälp.</p> <p>Ett barn vill att en vuxen ska visa ett äkta intresse och ge barnet tid att prata och bli lyssnad på. Som vuxen är det bra att ta första steget och ställa frågor men samtidigt låta barnet styra samtalet. Visa respekt för barnets tankar och känslor och inge hopp om att en förändring är möjlig.</p> <p>Det är även viktigt att du berättar för barnet att du tänker kontakta socialtjänsten och försök förbereda barnet på vad som kommer hända. Hör även med vad barnet själv skulle önska för stöd och hjälp. På det sättet blir kaotisk situation för barnet något mer begriplig och hanterbar.</p>
<p>När socialtjänsten fått information om misstanke att ett barn far illa gör de en bedömning om en utredning ska inledas. En utredning är till för att se på vilket sätt socialtjänsten kan hjälpa barnet och familjen. I en utredning pratar socialtjänsten med barnet, familjen och med viktiga vuxna runt barnet. Det vanligaste är att man erbjuder frivilliga insatser som till exempel olika former av familjebehandling. I vissa undantagsfall kan barnet under en period behöva placeras utanför familjen och då oftast i samarbete med vårdnadshavarna.</p>
<p>Alla som anmäler har rätt att få en bekräftelse på att anmälan tagits emot, och av vem. Som privat anmälare har du inte rätt till mer information än så – om inte närstående vuxna till barnet godkänner att du får veta mer. Socialtjänsten har stark sekretess. Anledningen till detta är för att skydda barnets rätt till integritet. Anmäler du som yrkesperson har du rätt att få veta om en utredning har inletts eller inte.</p>
<p>Socialtjänsten erbjuder i första hand frivilliga insatser för att hjälpa barnet. Om det inte fungerar och oron för barnet fortfarande är stor kan en domstol fatta beslut om att barnet ska omhändertas mot vårdnadshavarens och/eller barnets vilja. Det innebär att barnet under en period får bo i en annan familj eller en annan form av boende. Målet är dock alltid att barnet ska återförenas med sina föräldrar om det är möjligt.</p>
×

Lämna chatt