<p>Hur barn påverkas skiljer sig mycket åt. Det beror såklart på hur bråket sköts av de vuxna, men också om barnet haft en relation med mor/farföräldrarna innan bråket startade. Har barnet haft en tidigare relation med sina äldre släktingar kan bråket kanske innebära att viktiga vuxna inte lägre är lika närvarande.</p> <p>Konflikter påverkar oss alla och barn märker av det, speciellt om det är något som diskuteras mycket. Ett tips är att förklara för barnet vad som hänt och att försöka vara en god förebild och lösa problemen.</p>
<p>Barn tycker att det är jobbigt när de vuxna runt dem bråkar och/eller inte kommer överens. Att hamna mitt emellan och kanske inte alltid förstå vad konflikten handlar om är jobbigt för alla, särskilt när man är barn. Ofta är det just det som barn brukar ta upp, att de känner att de måste välja sida i konflikten och att de är ledsna för att de vuxna är arga på varandra och inte kommer överens.</p> <p>Vi på Bris förklarar för barnen att de aldrig är ansvariga för att de vuxna bråkar. Vi pratar också om hur viktigt det är att föräldrarna får veta hur barnen känner och hur jobbigt det är, så att föräldrarna tar ansvar för att deras relationer med andra vuxna blir bättre och mindre konfliktfyllda.</p>
<p>Det viktiga är att förklara så gott man kan att man ibland tycker olika om saker och att vara tydlig med att det inte är barnets fel. Om mor- eller farföräldrar på något sätt drar in barnet i konflikten så behöver man som förälder sätta stopp och skydda sitt barn från bråk som hör de vuxna till. </p>
<p>Det kan vara ett känsligt ämne då de allra flesta bara vill väl och inte menar att trampa på någons tår. Samtidigt är det viktigt att man själv får forma sitt eget föräldraskap, som kan se annorlunda ut jämfört med tidigare generationer.</p> <p>Det bästa sättet är att ta upp ämnet när du inte är arg och i affekt. Kanske kan du förbereda dig innan, fundera över vad du vill ha sagt och varför. Fundera också vad kan du svara om du får en reaktion som inte känns bra.</p> <p>Ett bra sätt att inleda samtalet är att säga att du förstår att de vill väl och att deras råd inte är dåliga i sig, men utvecklingen kring barn och föräldraskap hela tiden går framåt. Du upplever att du får den kunskap du behöver från till exempel BVC, förskola, skola, föräldragrupper och föreläsningar, om det är något du känner dig osäker på.</p> <p>Ibland kan välmenande tips snarare stressa än lugna, och att man föredrar att själv be om råd om/när man behöver dem. Det är också viktigt att du förtydligar att du vill vara den bästa förälder du kan och att du behöver få hitta dit på ditt sätt.</p>
<p>Det viktigaste är att alla vuxna har en önskan om att lösa konflikten och en vilja att sätta sig ner och prata med varandra. Låt alla få prata till punkt och var beredd på att lyssna på varandra. Det kan vara bra att enas om ett gemensamt mål för mötet. Vad ska vi ha kommit fram till när mötet är över? Barnen ska inte vara med i en sådan diskussion, det här rör enbart de vuxna.</p>
<p>Nej, barn far inte illa av det, men de kan gå miste om en viktig del av sitt liv och kunskap om sitt ursprung. Men är relationen mellan de vuxna dålig och problematisk kan det snarare vara bättre för barnet att inte träffa sina mor- eller farföräldrar. Man kan ju ha kontakt med sina mor- och farföräldrar på andra sätt än att ses fysiskt, och vara en del av varandras liv ändå. </p>
<p>Nej, någon laglig rätt till umgänge med barnbarn har man inte som mor- eller farförälder. Däremot står det i Föräldrabalken att man som förälder har ett ansvar att se till att barnet har tillgång till, och en god relation med, viktiga vuxna i sin närhet, däribland mor- och farföräldrar.</p>
<p>Är konflikten mellan föräldrar och mor- och farföräldrar så stor att barnets välmående riskeras, kan Socialtjänsten vara till hjälp och erbjuda olika former av familjebehandlande stöd.</p>
<p>Barn känner ofta av när vuxna inte är sams. Oavsett vem eller vilka man som vuxen har konflikter med är det viktigt att man förklarar för barn att konflikter är en del av livet. Man kan tycka olika om saker och ting ibland, men det betyder inte att man behöver vara osams för alltid. Barn behöver se och lära sig hur man löser konflikter på ett konstruktivt sätt och det är vi vuxna som har ansvar för att lära barn det. Det är viktigt att förtydliga för barnet att konflikten inte beror på barnet, utan att det rör er vuxna.</p>
<p>Barn mår bra och är trygga när viktiga vuxna i deras närhet kommer överens. Men om de vuxna tjafsar och bråkar blir barnet osäker och otrygg. Barn är mästare på att känna av stämningar mellan vuxna och de hamnar lätt i en lojalitetskonflikt när vuxna bråkar. Ofta tror barn att bråken handlar om dem och tar därför på sig skulden och känner ansvar för att göra de vuxna glada igen.</p>
<p>Barn vill såklart olika saker, men generellt kan man säga att barn vill att vuxna ska ta sitt vuxna ansvar och se till att lösa konflikten. De vill inte bli indragna i bråken. Barn vill att vuxna är förebilder som visar dem <i>hur</i> man löser konflikter och <i>att det går</i> att lösa dem. De vill även känna att de har rätt att ha sin egen relation till sina mor- och farföräldrar som inte präglas av konflikter.</p>
<p>Inte om ”ta parti” innebär att den andra eldar på konflikten och håller med medföräldern i alla lägen. Om den andra inte håller med och det leder till konflikter mellan föräldrarna, är det heller inte bra. Det bästa den andra föräldern kan göra för barnen är i stället att försöka medla mellan parterna, prata och stötta, komma med andra perspektiv på saken och försöka få till en lösning. Men framför allt ­– prata endast med barnen om sådant de behöver veta. Skydda dem från sådant de inte behöver bli indragna i.</p>
<p>Om en konflikt påverkar ens barn kan man inte ta hänsyn till om det man måste säga kan såra medförälderns känslor. Om något påverkar dig så mycket att du tror att barnen riskerar att drabbas är det viktigt att du som vuxen sätter ord på det, till dem det berör. Sedan kan man såklart säga saker på olika sätt. Det bästa är om man inte tar upp saken när man är i affekt och att man noggrant förbereder det man behöver få sagt och att man är tydlig.</p>
<p>Även om man är beroende av mor-eller farföräldrars hjälp ibland betyder det inte att de kan göra och säga vad som helst mot en. Ni är fortfarande vuxna människor och måste ha en ömsesidig respekt för varandra. Det handlar sällan om att mor- och farföräldrar ställer upp som barnvakter för de vuxnas skull. De vill givetvis ha en relation med sina barnbarn. Prata om det som skaver och försök att komma fram till lösningar som känns bra för er båda. Tänk på att när ni vuxna kommer överens gynnar det i slutändan barnen. De mår bra av att vuxna omkring dem har en god relation.</p>
×

Lämna chatt