<p>Det är viktigt att prata öppet om psykisk ohälsa i familjen. Barn förstår mer än vad man tror. Om man undviker ämnet skapar barn sina egna förklaringar till varför något är som det är. Ofta tar barn på sig skulden och känner ansvar för att lösa situationen. Det märks inte alltid utåt, men barn blir ofta oroliga, arga och ledsna när en förälder är sjuk. Många är också oroliga för att sjukdomen ska smitta.</p> <p>Det bästa sättet att skydda barn är att prata med dem. Anpassa samtalet efter barnets ålder och mognadsnivå så att de förstår. Ju yngre barn desto mer konkret behöver man vara. Förklara vad sjukdomen heter och vad den innebär för den drabbade föräldern. Till exempel att det är en sjukdom som gör att hen säger eller agerar på ett visst sätt.</p> <p>Håll det enkelt, tydligt och ärligt: ”Pappa mår dåligt och en läkare hjälper honom att bli bättre”. Du kan också berätta vad som kommer att hända den närmaste tiden. Se till att ägna tid åt barnet och gör saker tillsammans. Var tydlig med att det är de vuxnas, inte barnens, ansvar att hjälpa föräldern. Förmedla hopp om att situationen kommer att bli bättre.</p>
<p>Det är vanligt att barn tar på sig ansvaret i svåra situationer. Därför behöver de veta vem som tar hand om den sjuka föräldern och att det inte är barnets fel att föräldern är sjuk. När de vet det kan de själva släppa känslan av ansvar. Om du själv inte klarar av att förklara för barnet just nu, be någon annan i familjen, en släkting, en vän eller den man har kontakt med i vården, att berätta. Det viktiga är att barnet får en förklaring och kan ställa frågor.</p>
<p>Att söka hjälp kan kännas stort och svårt för den som är drabbad. Ibland är det bra att påminna sig själv om att försöka lyssna innan man föreslår lösningar. Ett tips: Använd gärna jag-budskap när du pratar med din partner. Till exempel: ”Jag ser att du har det kämpigt och jag tänker att vi tillsammans kan söka hjälp”. Det låter mindre skuldbeläggande än ”Du mår dåligt och behöver söka hjälp”.</p> <p>Det är viktigt att förklara för barnet varför föräldern gör eller säger saker och att det beror på en sjukdom. Barn kan också tänka att de själva är orsaken till att den andre föräldern mår dåligt, att något de har gjort orsakar förälderns mående. Du kan därför behöva berätta för barnet att förälderns mående inte beror på något de har gjort eller sagt.</p> <p>Det är också viktigt att se till att ägna tid med barnet. En god relation med barnet är en skyddsfaktor. Se till att förmedla hopp till barnet, att vuxna försöker se till att föräldern får hjälp och att det kan bli annorlunda.</p> <p><br /> </p>
<p>De flesta psykiska problem bör behandlas så snart som möjligt. Men – problemen kommer sällan över en natt. Ofta sker förändring gradvis.&nbsp;En kontrollfråga du kan ställa är: Påverkar medförälderns mående barnet? Till exempel att hen inte längre vill eller orkar göra sådant som hen vanligtvis tycker om, men också hur mycket tålamod och engagemang hen har med era/ert barn. Som huvudregel gäller att en person omedelbart behöver hjälp om hen utgör en fara för sig själv och för andra. Behöver du rådgivning kan man kontakta 1177.</p>
<p>Man kan periodvis må dåligt av många olika orsaker – ingen mår bra jämt. Det betyder att man ibland kan få sänka kraven på medföräldern ibland. Hur mycket, och hur länge, man kan sänka kraven är individuellt.</p> <p>Det är viktigt att påminna sig om att ingen, varken du eller din partner, ska eller måste klara allt själv. När livet är jobbigt så behöver vi alla stöd. Inte minst för att orka vara bra föräldrar till våra barn.</p> <p>Prioritera alltid barnets behov. Om den andra vuxna inte orkar vara en tillräckligt bra förälder, behöver du vara det. Du kan kräva att medföräldern tar emot hjälp och stöd från psykiatrin. Att hen regelbundet går på inbokade möten och sköter eventuell medicinering. Det är också viktigt att du som medförälder får all information kring behandlingen som du behöver.</p>
<p>Bara du och medföräldern kan bestämma vilka krav ni kan ställa på varandra. Allt beror på situation och relation. Vad man kan ha i åtanke är att ingen klarar allt själv. Vi är alla beroende av våra nära för att orka under svåra perioder. Sedan är ju en relation ömsesidig – man ger och man tar.</p> <p>Det gäller att hitta någon form av balans, om så över tid. Barn som växer upp med en förälder med psykisk ohälsa eller psykisk sjukdom tar ofta ett stort ansvar för situationen. De anpassar sig och förhåller sig hela tiden till sin förälder och gör oftast sitt yttersta föra att inte göra föräldern upprörd, ledsen eller arg. Barn skall aldrig behöva ta ett sådant ansvar. Det betyder att barnen behöver få trygghet, stöd och sina behov tillgodosedda även under perioder då någon av föräldrarna mår dåligt. Om den förälder som mår dåligt inte kan ta sin del av ansvaret, behöver den andre kliva in och täcka upp. Trygga barnen i att föräldern som mår dåligt tar emot det stöd som erbjuds, och att du ser till att barnen mår bra. <br /> <br /> </p>
<p>Att leva nära någon som mår psykiskt dåligt kan vara svårt. Ofta känner man sig ensam om sin situation. Trots det drar sig många för att söka hjälp. För att orka behöver man också ta hand om sig själv och fortsätta att göra saker man må bra av. Inte minst för att orka finnas där för ditt/dina barn.</p> <p>Kom ihåg att du inte är ensamt ansvarig för att stötta din partner – hen kan också behöva både vård och stöd utifrån. Att våga be om hjälp är bland det starkaste en människa kan göra. När någon i en familj är sjuk påverkas ofta hela familjen. Behöver man hjälp av få vardagen att fungera, finns det stöd att få. Våga ta kontakt med socialtjänsten i din kommun om familjen krisar. De har i uppdrag att stötta barn och familjer.</p>
<p>Barn har rätt att få stöd och vara trygga hemma. Det kan kännas svårt att avgöra <i>när</i> er vuxenrelation börjar påverka barnen negativt.</p> <p>Kortfattat kan vi säga att allt våld, både mot dig och mot barnen, är direkt skadligt. Då behöver du som vuxen omedelbart se till att du och barnen får skydd. Vi vet också att barn som bevittnar våld i sitt hem far illa –&nbsp;numera räknas det också som våld mot barn. Det är även skadligt för barn om vuxna uppträder skrämmande eller kränkande.</p> <p>Om du har minsta tvivel att din relation är skadlig, ta tankarna på allvar och sök stöd. Antingen hos någon du känner och litar på eller hos socialtjänsten eller sjukvården.</p> <p>Om den andra föräldern lider av psykisk ohälsa, kan du kontakta psykiatrin och rådgöra med dem vad som blir bäst för er. I vissa fall kan den drabbade behöva omhändertas mot sin vilja. Det kan kännas svårt, men kom ihåg att allt du gör är för att skydda barnen. Att bära detta ansvar själv är tungt, tveka inte att be om hjälp av vänner och professionella. Du är alltid välkommen att ringa Bris vuxentelefon 077 – 150 50 50 om du behöver stöd.</p>
<p>För att barn ska må bra och utvecklas positivt krävs att de är trygga. Är miljön otrygg för barnen behöver ni föräldrar agera. Det kan t.ex. handla om att hjälpa barnen att bättre förstå vad som händer med den sjuka föräldern. Eller att bli bättre på att öka förutsägbarheten genom att finnas till hands, upprätthålla rutiner och göra saker tillsammans. Är läget allvarligt kan separation vara den bästa lösningen.</p>
<p>-Ja! Det finns stöd för både vuxna och barn. Barn som är anhöriga till någon som lider av psykisk ohälsa har enligt lag rätt att få information, stöd och råd om sin förälders mående eller behandling. Kommunen och sjukvården har ofta anhöriggrupper där man kan träffa andra med liknande upplevelser. Många organisationer erbjuder också stöd, både genom telefon, chatt och mejl och i gruppstöd. Till Bris kan barn ringa, chatta och mejla anonymt. Vi har också grupper online för barn som har en förälder som missbrukar och/eller mår psykiskt dåligt. <a href="/link/816cf16ef0824625876a59f590fadc73.aspx" target="_blank">Läs mer här.</a></p>
×

Lämna chatt