<p>För många är syskonrelationen den längsta relation man har i livet. Och ju närmare barn är i ålder, desto mer bråk. En del har en mycket nära relation till sina syskon medan andra upplever mycket konkurrens, osämja, orättvisor och olikheter. En av orsakerna kan vara att syskon kan ha samma intressen och nästan samma mognadsnivå.</p> <p>En annan orsak är att oavsett hur mycket man bråkar finns syskonet kvar, det blir då en ganska trygg bråkpartner. Syskonbråk är inte enbart något negativt. Bråk och konflikter hjälper syskon att träna på sociala färdigheter så som vänta på sin tur och att hantera konflikter. Vi vuxna behöver finnas där om konflikterna går för långt. Då kan vi kliva in och hjälpa barnen att lösa dem på ett bra sätt.</p>
<p>Undersök vad dina barn brukar bråka om – och hur ofta. Fundera också över de stunder då de är sams, hur korta dessa stunder än är. Vad gör de då? Vad pratar de om? Om du som förälder uppmuntrar och berömmer ett visst beteende hos ett barn, kommer det med sannolikhet att upprepas. Välj ut ett par konkreta beteenden som du vill arbeta med tillsammans med dina barn. Det kan till exempel vara när barnen stöttar varandra, eller när de ber er vuxna om hjälp att lösa ett bråk. Det är ofta lättare än att uppmuntra känslor så som “vara glad” eller “ha kul”.</p> <p>När du uppmuntrar barnen att vara schyssta mot varandra hjälper du dem att stärka deras relation. Ibland kan man också som förälder se till att vissa bråk uteblir. Kanske blir det extra bråkigt precis innan middagen när alla är hungriga och trötta, eller i hallen när alla trängs och ska sätta på sig kläderna. Då kan man fundera om man kan göra på andra sätt. Men att se till att det inte blir några bråk alls är en omöjlighet och kanske heller inte önskvärt. Sammanfattningsvis – försök att skifta fokus från det som inte fungerar till det som <i>faktiskt fungerar</i> och uppmuntra sedan detta hos barnen.</p>
<p>Det beror helt på situationen och åldern på barnen. En tumregel kan vara att man bör ingripa <i>innan</i> något barn far illa. Antingen av elaka, kränkande ord, av fysiska påhopp eller om de förstör för varandra. För att veta <i>när</i> det är läge att stoppa, krävs att vi vuxna är närvarande så vi hör och ser när bråket trappas upp. Då kan vi ingripa innan det är för sent och hjälpa barnen att lösa konflikten.</p>
<p>Det beror på hur allvarligt du tycker att bråket är. Börja med att fråga barnen om de leker eller bråkar. Påminn dem om att det bara kan kallas lek om båda två tycker att det är roligt. Om du får en känsla av att barnen är ärliga med att de leker kan du låta dem fortsätta. Om leken trappas upp och du blir orolig, kanske du måste ingripa. Säg till exempel: “Ni kanske leker men jag tycker det går för vilt till. Jag vill att ni hittar en annan lek” , och hjälp dem med det om det behövs.</p> <p>Handlar det om äldre barn kan du som förälder ingripa genom att medla. Få barnen att förstå varandras perspektiv och hitta lösningar och kompromisser. Försök hålla ett neutralt perspektiv.</p>
<p>Ja! Vi vuxna är förebilder för barn. Genom att se hur vi gör, lär de sig hur världen fungerar och hur de ska bete sig mot varandra. Det bästa sättet att lära barn hur man löser bråk, är att själv lösa konflikter på ett bra och konstruktivt sätt.</p> <p>Vi kan också prata med barn om att det är okej att känna alla typer av känslor. Små barn kan också behöva hjälp att uttrycka sina känslor med ord i stället för att slåss eller skrika. Föreställ dig att ditt barn skriker ”Jag hatar honom!” till sitt syskon. En naturlig vuxenreaktion är att säga: ”Nej, så säger man inte!”. Testa i stället att lugnt säga: ”Jag hör att du är jättearg. Vad gjorde han som gjorde dig så arg?”. Då bekräftar du barnets känsla. Samtidigt uppmuntrar du barnet att prata om saken i stället för att säga något elakt.</p> <p>Ett annat sätt är att låta båda barnen tala till punkt utan att de andra stör. Det är viktigt att du då inte tar parti för det ena barnet. För att barn ska få möjlighet att förstå en annan person behöver de få lyssna. Fråga båda hur de tycker att en bra lösning borde se ut.</p>
<p>Att komma överens som föräldrar är inte alltid helt lätt. Ibland har man olika uppfattningar om hur situationer ska hanteras. Ett första steg är att ni, i lugn och ro, pratar igenom er upplevelse av barnens bråk. Hur tycker du att bråken ska lösas? Vad tycker den andra föräldern? &nbsp;Ett andra steg är att försöka enas om hur ni ska göra nästa gång det blir bråk mellan barnen. Hitta ett sätt som ni båda är bekväma med. Ju mer eniga ni är desto större chans att den andra föräldern hjälper till och tar ansvar nästa gång det blir bråk.</p>
<p>Prata med barnet som ignorerar sitt syskon. Berätta om din oro och fråga vad som har hänt. Ställ nyfikna och öppna frågor, till exempel: ”Jag märkte att du inte tittade på ditt syskon när vi åt middag. Jag blev nyfiken och undrar varför? Vill du berätta om det så att jag förstår dig bättre?”. När du vet varför barnet fryser ut sitt syskon kan ni börja prata om vad barnet kan göra i stället.</p> <p>Det är viktigt att hjälpa barnet att bli bättre på att ta andras perspektiv och förstå hur andra människor känner, tänker och reagerar i olika situationer. Till exempel kan du ställa frågan ”Hur tror du det kändes för ditt syskon när du sa så?”. Sådana här frågor funkar bäst när barnet känner sig trygg. Frågar du precis när barnet bråkar är risken stor att hen känner skam inför sitt syskon och inte vill prata.</p>
<p>Tvång är sällan en bra metod. De flesta människor reagerar med motstånd om de blir tvingade att göra eller säga något. Bättre är att i lugn och ro prata med barnet om varför barnet gjorde eller sa vissa saker. Ofta kan barnet förklara situationen utifrån sitt perspektiv. Då får du en chans att prata om vad barnet kan göra i stället nästa gång något liknande händer.</p> <p>Du kan också prata med barnet om hur hens ord eller handlingar kan påverka ett annat barn –&nbsp;och att ett ”förlåt” kan kännas bra att både ge och få. Men det viktigaste är att barnet ser att du som vuxen kan säga förlåt när något blivit tokigt eller fel. Barn gör som vi gör, inte som vi säger.</p>
<p>Ett tips är att undersöka vad som ”triggar” dina barn. Är det hunger? Trötthet? Stress? Är det värre under vissa tider på dagen? Kan du förhindra ett ”utbrott” genom att till exempel förbereda mellanmål? Kan du kanske påminna dem om vad som behöver göras på ett annat sätt?</p> <p>Att bli utmanad av ett barns känslor är inte alltid lätt. Oavsett om det handlar om ilska eller ledsenhet är det viktigt att vi håller koll på våra egna känslor. Vad ”triggas” jag av? Vilka känslor utstrålar jag nu och hur påverkas barnet? Har du redan testat allt utan resultat, ta hjälp av en familjebehandlare hos socialtjänsten i din kommun. Du är också välkommen att ringa Bris vuxentelefon 077 – 150 50 50 för råd och stöd.</p>
<p>Ibland har syskon perioder då de bråkar eller slåss mycket. De kan gå över efter ett tag, men för vissa syskon kan konflikterna bli värre med tiden. Som förälder är det viktigt att hålla koll på att inget av barnen far illa, varken av elaka ord eller fysiska påhopp.</p> <p>Om barnen fortsätter att slåss trots dina försök att stoppa, våga sök stöd och hjälp. Du kan till exempel få gratis rådgivning hos socialtjänsten i din kommun. Du är också välkommen att ringa Bris vuxentelefon 077 – 150 50 50 för stöd. Hos oss är du alltid anonym.</p>
<p>Känslor av avundsjuka och svartsjuka är mänskliga. Vad du kan göra är att tillsammans med barnet undersöka vad hens känsla bygger på. Är det en allmän känsla hos barnet att hens syskon blir favoriserat? Eller kommer känslan vid särskilda tillfällen eller händelser? Har barnet känt så länge? Ställ öppna, intresserade frågor. Visa att alla känslor är tillåtna och att du tar barnet på allvar.</p>
×

Lämna chatt