Så kan du stötta ett barn som upplever könsdysfori

”Jag har alltid känt att jag lever i fel kropp”. På Bris möter vi barn som berättar om känslan av att leva i fel kropp – och rädslan för att inte bli förstådda. Här delar vi råd om hur du som vuxen kan lyssna, bekräfta och skapa trygghet när ett barn upplever könsdysfori.

En del barn upplever könsdysfori – men hur beskriver de sina känslor för Bris, och hur upplever de stödet från vuxenvärlden? Bris kurator Jenny Vaigur svarar här på vanliga frågor från vuxna om hur man kan lyssna, bekräfta och stötta barn som funderar kring sin könsidentitet.

- Barn beskriver ofta en rädsla för, eller erfarenheter av, att inte bli tagna på allvar. Det är också vanligt att känna en rädsla för att bli bemött med oförståelse eller till och med fördomar och diskriminering om man berättar. En del barn har också erfarenhet av det, säger Jenny Vaigur, kurator på Bris.

Hur kan man som vuxen stötta när man kanske inte själv har kunskap om könsidentitet eller transpersoners erfarenheter?

Far inte i väg för långt i tankarna! Du behöver inte veta allt. Din välvilja och nyfikenhet räcker långt. Du behöver ta reda på är vad upplevelsen innebär för barnet här och nu.
Se barnet som expert på sin egen situation. Undersök – utan att lägga över ansvaret – om hen har konkreta önskemål om vad du kan göra eller säga för att stötta och ta barnet på allvar.
Krångla inte till det. Ställ nyfikna öppna frågor och visa på så sätt att du vill vara en del av barnets känsloliv och identitetsskapande. Jag vill gärna lära mig mer, vill du förklara hur det är för just dig?
Hjälp till att sortera i tankar, känslor och behov. Hur identifierar sig barnet med det pronomen hen använder? Vilken funktion fyller det och vad betyder det för barnet? Vad önskar och behöver ditt barn från dig och resten av sin omgivning och vilka steg behöver tas för att komma dit? Var tydlig med att barnet inte har någon skyldighet ”att komma ut” med sin könsidentitet. Hen väljer själv när och vilka som ska få veta. Kanske finns det någon/några som barnet vill testa att utforska dom här känslorna och tankarna med?

Vad ska man undvika att säga eller göra om ett barn berättar att de funderar på sin könsidentitet?

Undvik att försöka prata barnet till rätta. Det går inte. Ditt barn är den hen är. Det kan vara en fas eller så är det inte det, men det vet ni inte ännu. Möt barnet där hen är här och nu. Att få höra att det är en fas kan upplevas förminskande. Vidga hellre samtalet till att identitetsskapande är en viktig del av att vara människa och att den kan pågå under hela ens liv. Om vi uppmuntrar barn att vara öppna och utforska, lämnar vi också utrymme för dem att ändra sig.
Undvik att uttrycka stark oro. Även om du accepterar barnet som hen är kan orostankar kan triggas i gång. Belasta dock inte det barn med dessa utan ta dem med en annan vuxen.

Hur kan man som vuxen visa att man är en trygg person att prata med om svåra ämnen som till exempel könsidentitet?

Förmedla tydligt att barnet kan känna sig trygg i att komma till dig oavsett vad det gäller. Var ärlig med att det kan hända att du kanske blir orolig eller ledsen men känslor är inte farliga och som vuxen kan du hantera dem.
Kom ihåg att du är en vuxen förebild. Genom att visa din egen sårbarhet lär du barnet att även det jobbiga är en naturlig del av livet – och att vi människor ska dela, inte dölja, när livet utmanar.
Bekräfta även när barnet tar små steg för att öppna sig för dig. Det ökar chansen att hen fortsätter att göra det. Steget till att prata om svårare saker blir därmed mindre.
Dela med dig av egna erfarenheter. Vad gjorde dina föräldrar för att stötta som kändes bra? Vad saknade du? Fråga barnet vad hen behöver från dig för att känna sig trygg.
Testa raka frågor. Till exempel: Vad är det värsta jag skulle kunna säga eller göra om du berättade något som var svårt eller viktigt för mig?

Vad kan man som vuxen göra om ett barn inte vill prata, trots att man misstänker att det mår dåligt?

Släpp idéen om att få till ett stort förlösande samtal. Satsa hellre på flera småprat.
Välj avslappade tillfällen för samtal. För många barn kan det vara skönt att slippa ögonkontakt när man pratar om svåra saker. Bra tillfällen kan vara i bilen, när ni sitter framför tv:n eller när ni lagar mat.
Sätt ord på iakttagelser du har gjort kring barnets mående. Var så konkret som möjligt. Berätta vilka tankar det sätter i gång hos dig. Var ödmjuk inför att du kan ha feltolkat. Bjud in barnet att bemöta dina tankar.
Sätt ord på att du vet att det är jobbigt att visa sig sårbar och att instinkten att låta bli därför är stark. Var tydlig med att det därför är viktigt att öva på för vi behöver alla stöd från andra när livet blir svårt.
Fråga om du kan säga eller göra något för att underlätta. Föreslå till exempel att ni kan börja med att skriva till varandra. Erbjud dig att ställa frågor för att underlättande berättande.
Föreslå att ni ”provpratar”. Förmedla tydligt att det inte finns något rätt eller fel och att ni kan öva tillsammans. Ge barnet en känsla av kontroll genom att tydliggöra att hen när som helst kan avbryta samtalet eller ta en paus.

Hur påverkar det barns psykiska hälsa att inte känna att det finns vuxna som förstår eller accepterar deras identitet?

- Oerhört mycket. Att bli accepterad för den man är, är helt avgörande. Motsatsen påverkar självkänslan och självbilden på djupet, vilket i sin tur får stora konsekvenser för hur man behandlar sig själv. Det blir lätt en ond cirkel som fort kan accelerera.

Vilken typ av stöd eller resurser kan Bris eller andra instanser erbjuda till föräldrar som känner sig osäkra i hur de ska bemöta ett barn som bär på liknande tankar?

- Bland det viktigaste Bris och andra instanser kan erbjuda är hjälp att sortera vad som är ens egna känslor, tankar och behov, så att man inte överför dessa känslor på barnet utan faktiskt kan finnas där som ett stöd.

Hur kan man på ett naturligt sätt väva in samtal med barn om kön, identitet och mående i vardagen utan att det känns som ett förhör?

- Passa på när tillfälle bjuds! Reflektera högt och bjud in till frågor kring till exempel en löpsedel, en tidningsrubrik eller när ni tittar på tv tillsammans. Försök att skapa ett samtalsklimat där det är spännande att ta del av varandras tankar, utan rätt eller fel.

Ett allmänt råd:

Förbered dig på att bli överrumplad. Oavsett tema för samtalet kan du hamna i en situation där du inte vet vad du ska svara. Och det är naturligt. Saker behöver få landa – men det är viktigt att barnet slipper känna skuld, skam eller avvisande. Det är viktigt att du visar att du tar emot det barnet berättar. En mening som ”Tack för att du berättar” är bra att ha i beredskap.

Bris stödlinjer för vuxna om barn

Har du som vuxen frågor eller funderingar som rör barn och unga?

Telefon: 077 - 150 50 50
Öppettider: vardagar 09.00 - 13.00