Små barn – stora möjligheter

Barn berättar för Bris hur utsattheten började redan när de var små – och hur ingen såg. Trots det tvekar vuxna fortfarande att fråga, agera och skydda. Med nytt stödmaterial vill Bris ge förskolans personal verktygen som kan göra skillnaden i tid.

Jag fattar faktiskt inte hur nån inte kunde märka hur det var hemma, jag kom med smutsiga, för små kläder, var alltid hungrig och somnade hela tiden. Borde inte nån ha sett att jag inte hade det bra? (Citat ur Se mig – Rätten till stöd tidigt i livet)

När barn i utsatta situationer uppmärksammas har det ofta gått så långt att barnet själv hunnit utveckla ett beteende som får omgivningen att reagera. Det kan handla om ångest, självskadebeteende, utåtagerande eller att barnet utnyttjas av andra – i gängkriminalitet eller att ge sex mot betalning. Vi vet att dessa barn ofta är offer för våld och annan utsatthet sedan länge. Ändå är vi fortfarande alldeles för dåliga på att upptäcka, fånga upp och hjälpa de yngsta barnen som far illa.

Allt för ofta hör vi vuxna som mötte barnen som små säga att de "såg det komma". Att det var tydligt redan när barnet var litet att det inte skulle gå bra. Och ändå gjordes inget, eller i alla fall inte tillräckligt. Barn berättar för Bris om utsatthet i hemmet när de var små, och hur det har påverkat dem. De beskriver hur våld, rädsla och brist på trygghet har satt spår i form av ångest, svårigheter i relationer och självhat. De undrar hur vuxna inte kunde se, och om de såg – varför ingen gjorde något.

Bris rapport och samtalguider

För några år sedan skrev vi på Bris rapporten Se mig - Rätten till stöd tidigt i livet, om barn i åldern 0–6 år. I den lyfter vi hinder som vuxna i förskolan, på BVC och andra verksamheter upplever när det gäller att se och agera. Osäkerhet, oro för att skada relationen med föräldrar, brist på kunskap och rutiner gör att många tvekar. Men också osäkerhet i hur man pratar och frågar små barn om utsatthet.

Mycket behöver göras, på många nivåer – inte minst politiskt – för att bättre stödja och skydda de yngsta barnen. Men vi som möter barn i vårt arbete har en viktig och ibland helt avgörande roll för att förhindra att barn får en uppväxt som skadar dem.

I handboken, Goda samtal om svåra ämnen, som hör till rapporten finns vägledning för samtal med föräldrar om oro för deras barn. Den är uppskattad och används – ett tydligt tecken på att behovet är stort. Nu tar vi nästa steg och lanserar ett samtalsstöd för förskolepersonal, Samtal i förskolan - en guide i mötet med de yngsta barnen, för att ge stöd i att möta barnen själva.

Ta del av Bris material. Använd det. Och var den vuxna som vågar möta, se och agera!