”Många barn beskriver att kroppen bara säger stopp”

Allt fler föräldrar söker stöd för barn som inte längre orkar gå till skolan. I samtalen med Trygg-Hansas Familjehjälpen återkommer samma känslor: oro, maktlöshet och en kamp för att få rätt hjälp i tid. Handläggaren Johanna Nygaard möter familjer som ofta känner sig ensamma i situationen – samtidigt som barnens psykiska hälsa försämras och vardagen påverkas för hela familjen.

Hallå där, Johanna Nygaard, handläggare på Trygg-Hansa 

Beskriv kort vad Trygg-Hansas erbjudande Familjehjälpen är!

-Familjehjälpen är en service som hjälper föräldrar, barn och unga vuxna att hitta rätt bland olika stöd, ersättningar och hjälp som finns i samhället. Målet är att komma i kontakt så tidigt som möjligt, så att vi kan fånga upp oro, frågor och behov innan problemen hinner bli större.

 Det kan till exempel handla om att ett barn eller en ung vuxen har varit med om en olycka, har det tufft i skolan, blivit sjuk eller lever med en funktionsnedsättning. Familjehjälpen finns för alla som har barnförsäkring eller sjuk- och olycksfallsförsäkring hos Trygg-Hansa.

Ni gick nyligen ut med att ni ser att oron för hemmasittande barn ökar bland föräldrar. Vad är det ni möter i samtalen just nu?

-Vi möter många föräldrar som är både frustrerade och oroliga. De beskriver hur deras barn inte kommer i väg till skolan och hur de själva kämpar för att få till rätt stöd, men upplever att de bollas runt mellan skolan och vården utan att riktigt få hjälp.

En återkommande känsla i samtalen är att det saknas någon som tar ett helhetsgrepp och verkligen lyssnar. Föräldrarna står ofta ganska ensamma i situationen, samtidigt som det påverkar hela familjen både ekonomin, relationerna och vardagen i stort.

Finns det några vanliga signaler eller beteenden som ofta föregår att ett barn börjar dra sig undan skolan?

-Ja, det finns ofta tidiga signaler. Skolfrånvaro uppstår sällan plötsligt utan utvecklas gradvis över tid. Många barn börjar visa tecken som ökad trötthet, stress eller irritation kopplat till skolan. Det är också vanligt med återkommande fysiska besvär som magont eller huvudvärk.

Frånvaron börjar många gånger i liten skala, kanske att barnet missar enstaka lektioner eller vissa ämnen. Efter hand kan det bli mer återkommande att följa ett mönster, till exempel vissa dagar eller tider.

Man kan också se att barnet drar sig undan socialt. Sådant som tidigare fungerade, som kompisrelationer eller fritidsaktiviteter, kan börja kännas svårt. Sömnmönstret kan påverkas, och det kan uppstå ett starkt motstånd mot att gå tillbaka till skolan, särskilt efter lov eller sjukperioder.

Exakt hur det ser ut varierar från barn till barn, men ofta handlar det om att barnet inte längre upplever att det orkar med eller klarar av sin skolsituation.

Många föräldrar beskriver att de känner skuld eller otillräcklighet när deras barn blir hemmasittande. Hur påverkar den känslan familjerna ni möter?

-I mötet med familjer ser vi ofta hur föräldrar börjar ifrågasätta sig själva och känna ett stort ansvar för situationen, samtidigt som de försöker hantera barnets mående och en vardag som ofta präglas av stress och oro. Den känslan påverkar ofta hela familjen. Många familjer blir mer isolerade över tid, relationer och ekonomi kan bli ansträngda och både föräldrar och syskon påverkas. Flera beskriver också en känsla av att inte bli förstådda eller att bli dömda av omgivningen, vilket kan göra att både skuld och skam växer ytterligare.

Samtidigt ser vi att när föräldrar får stöd och vägledning så minskar de här känslorna. Då blir det lättare att hitta vägar framåt och få vardagen att fungera bättre för hela familjen.

Hur ser ni att barnets psykiska hälsa påverkas när skolfrånvaron blir långvarig?

-Många barn får mer oro och ångest, blir nedstämda och kan känna hopplöshet. Självkänslan försämras, och barnet kan börja tvivla på sin egen förmåga och känna sig misslyckad. Det är också vanligt att barnet börjar undvika sådant som känns jobbigt.

Sömnen påverkas ofta, och helheten gör att det kan bli svårt att bryta mönstret utan stöd.

Vad brukar vara viktigast för föräldrar att förstå tidigt, innan situationen hunnit bli alltför svår?

-Det viktigaste är att föräldrar tidigt förstår att det finns hjälp att få och att man inte behöver hantera situationen på egen hand. Vi brukar också lyfta att det sällan hjälper att höja kraven. I stället handlar det om att försöka förstå vad barnet kämpar med och vad som ligger bakom svårigheterna.

Ju tidigare man fångar upp det som händer, inleder en dialog med skolan och anpassar stödet, desto större är möjligheten att vända utvecklingen i tid.

I debatten pratas det ofta om skolans ansvar. Men vilken roll spelar relationen hemma och det stöd barnet får av vuxna runt omkring?

-Många gånger pratas det om skolans ansvar, och det är förstås viktigt, men relationen hemma spelar också stor roll. Barn som känner sig trygga, lyssnade på och förstådda av vuxna runt omkring sig har ofta lättare att berätta hur de mår och vad som känns svårt.

Samtidigt är det viktigt att säga att ansvaret inte ska ligga på familjen ensam. Det man ofta ser fungerar bäst är när hem, skola och andra vuxna samarbetar kring barnet och försöker förstå orsakerna bakom frånvaron.

Vad säger barn till de föräldrar ni möter själva om varför de inte orkar gå till skolan?

-Många barn beskriver att det till slut känns som att allt blir för mycket. Det kan handla om stress, krav, social oro eller en känsla av att inte passa in eller inte klara av skolarbetet. För en del handlar det också om psykisk ohälsa eller stark ångest kopplad till skolmiljön.

Samtidigt säger många barn att det är svårt att själva förklara exakt varför de inte orkar gå till skolan. De beskriver ofta att kroppen bara säger stopp och att motståndet eller stressen känns så stark att det inte handlar om att de inte vill, utan att de faktiskt inte orkar eller förmår

Har ni sett några förändringar de senaste åren i vilka familjer eller barn som oftare drabbas av problematisk skolfrånvaro?

-Vi ser att problematisk skolfrånvaro finns i många olika typer av familjer, och det går inte att peka ut en särskild grupp som drabbas mer än andra.

Samtidigt upplever vi att den psykiska ohälsan bland barn och unga har ökat de senaste åren, vilket kan spela in. Ofta är det flera saker som samverkar som skolmiljö, prestationskrav, sociala medier, sociala relationer och även hur vardagen ser ut i stort. Det gör att situationerna ibland blir mer komplexa än tidigare.

Om du fick skicka med ett budskap till de föräldrar som känner oro för sitt barn just nu – vad skulle du vilja säga till dem?

-Du är inte ensam. Många föräldrar känner både oro och maktlöshet när ett barn inte mår bra eller orkar gå till skolan. Ta din oro på allvar och sök stöd tidigt, det finns hjälp att få.