Om ångest

Rädsla och oro kan övergå i ångest. Nedstämdhet och tappad livsglädje kan på samma sätt övergå i en depression. Om du är förälder till ett barn som har mycket oro eller känner sig nedstämt är ditt stöd och engagemang viktigt. Men det är också viktigt att du vågar söka hjälp för ditt barn om känslorna styr tillvaron och det inte sker någon förändring.

Vad är ångest?

Ofta säger vi själva eller hör våra barn (särskilt våra äldre barn) säga: ”Jag har ångest över allt jag ska göra.” Egentligen menar vi att vi har bråttom, känner oss stressade, och det är inte riktigt samma sak som att känna ångest. Någon har beskrivit ångest som oro ställt på sin spets. Oron har vuxit sig så stark att den tar vår energi, hindrar oss i våra liv och ibland övergår till panik.
Ångest är på ett sätt något bra, för den är kroppens sätt att tala om för oss att något är farligt. Ångesten talar om för oss att vi ska reagera, till exempel genom att hjärtat slår snabbare och musklerna spänns. När faran är över, slappnar vi av igen. Det här sker automatiskt och är ingenting som människan kan kontrollera med sin vilja.

En del känner ångest som en ständigt närvarande känsla av fara, utan att man kan säga vad man är rädd för. För andra kommer ångesten plötsligt och kraftfullt. Det brukar man kalla panikångest. Har ditt barn fått en panikångestattack kan den ibland göra barnet så oroligt för att det ska hända igen att barnet börjar undvika vissa situationer.


Varför får barn och unga ångest?

Det finns inget säkert och enkelt svar att ge som stämmer för alla. Men vi vet att en del människor (vuxna också) har lättare än andra för att känna ångest. Då blir det extra viktigt att tänka på vad man kan göra själv för att förebygga ångest eller för att mildra den.

Stress kan utlösa ångest. Stressade kan barn och tonåringar känna sig av många orsaker. För tonåringar på gymnasiet är stressen ofta kopplad till skolarbetet och de krav som tonåringar och/eller föräldrar kan ställa på att få höga betyg. Stress kan också uppstå i en familj som drabbas av stora påfrestningar, till exempel krig och flykt från sitt hemland, dödsfall eller stora problem med ekonomin. Att ha blivit vittne till en svår olycka och sett människor svårt skadade eller döda kan också höja vår ångest. Det är inte konstigt, eftersom sådana upplevelser blir en påminnelse om att vi alla kan råka illa ut. Men om ångesten inte mattas av utan finns kvar och påverkar ditt barns vardagsliv, behöver du hjälpa det.

Vanligt att känna vid ångest

Ångest känns i hela kroppen! Särskilt om ditt barn får en panikångestattack kan ångesten kännas så starkt att man tror att man ska dö. Men man dör aldrig av ångest, det kan vara bra att veta medan det känns som värst. Det här är vanligt att känna när man har ångest:

• hjärtklappning
• tryck över bröstet/svårt att andas
• yrsel
• svettningar
• spända muskler
• torr i munnen eller klump i halsen
• stickningar i händerna


Hur kan jag hjälpa mitt barn?

Det finns mycket som du som förälder kan göra/tänka igenom för att hjälpa ditt barn:

• Prata med ditt barn eller din tonåring om ångesten. Att uttrycka sig och reflektera över sina känslor är många gånger en hjälp till förändring.

• Fundera över om stress kan vara en orsak till ångesten. Hur kan ni minska stressen?

• Avslappning och andningsövningar kan hjälpa till att sänka ångestnivån. På apoteket kan man hitta fler råd och köpa cd-skivor med avslappningsövningar.

• Att röra på sig/vara fysiskt aktiv sänker också ångestnivån. Långpromenader,
jogging, simma eller sporta på annat sätt, gärna en stund varje dag.

När ska jag söka hjälp för mitt barn?

Om ångesten är så stark att den hindrar ditt barn/din tonåring från att leva som vanligt, det vill säga gå i skolan, hålla ett föredrag framför klassen eller sitta med i klassrummet, åka buss eller gå i affärer, och du har försökt hjälpa utan tillräcklig framgång, ska du vända dig till någon med kunskap om barn och ångest för att få mer hjälp. Likaså om ångesten (även om den inte är fullt lika stark) håller i sig över lång tid, behöver ditt barn/din tonåring hjälp.

Var finns hjälpen?

På BUP (Barn-och ungdomspsykiatrin) finns personal som du kan vända dig till för att få råd som förälder och behandling för ditt barn eller tonåring. En tonåring kan också vända sig till ungdomsmottagningen för att få hjälp.

Om ditt barn har fyllt 18 år, måste han eller hon söka hjälp själv. Men även om man är myndig kan man behöva sina föräldrars stöd, inte minst när man mår dåligt. På många håll finns speciella mottagningar för unga vuxna som mår psykiskt dåligt. Vårdcentralen och/eller vuxenpsykiatrins öppenvård är annars dit ditt vuxna barn ska vända sig.